Nää, inte nu igen...

Nää, inte nu igen! Jo, jag har läst ”Den fjärde doktrinen” (2022)! Den fjärde delen i Kontrahenterna-serien av Denise Rudberg och lika fängslande som de tre tidigare.

 

Verksamheten på Karlaplan 4 har nu kommit in i mitten av november 1941. Professor Svartström leder arbetet med att försöka knäcka koderna och avlyssna signaltrafiken till och från Tyskland, som har fullt upp med Operation Barbarossa. Vintern har försvårat marschen mot Moskva. Vilka är Hitlers planer? Vad kommer att hända? Kan nästa steg utläsas i de signaler som fångas i spaningsarbetet?

 

Elisabeth är gravid efter en kort romans med ett brutalt slut. Vad händer nu?

 

Iris blir inbjuden till sin systers bröllop med en högt uppsatt nazist i Berlin. Hitler ska närvara. Iris reser dit i sällskap med en kollega, men är dödsförskräckt för att bli tillfångatagen. Hon är ju gift med en estnisk jude, som är kvar i öst… tillfångatagen?

 

Både Elisabeth och Iris är matematiskt begåvade, liksom Signe. Den senare är dessutom professor Svartströms hushållerska.

 

Hur långt in i graviditeten orkar Elisabeth jobba? De oberäkneliga arbetstiderna sliter…

 

Blir bröllopet för Iris syster hanterbart, trots omgivningen? Inser systern vilken risk hon utsatt Iris för i och med inbjudan?

 

Signes syster har avlidit. Svågern friade till Signe, som avvisade det, men har dåligt samvete för att hon inte tog hand om systersonen. Men så avlider svågern… och sluttentamen för terminen närmar sig…

 

Ja, detta är ännu en spännande bok om spaningsarbetet under andra världskriget. Kanske den bästa av Kontrahenterna, rent av. Väldigt läsvärd!

 

Helsingborgsfödde Harry Arnold (Persson) ledde under åren 1942-49 ett storband på Amiralen i Malmö. Senare var han ledare för Radiobandet och, inte minst, spelade in ett album tillsammans med Quincy Jones (1958)! Till den inspelningen hade Quincy med sig sin alldeles nyskrivna låt ”The midnight sun never sets”, som den svenska jazzmusikeliten tog sig an med den äran. Och jag blir lika tagen varje gång jag hör den…

 

Vid samma Metronome-inspelning gjordes även ”Quincy’s home again”, men den hade Harry Arnold skrivit! Wow, vilket flow! Dessutom är detta mitt musikinlägg nr 1.000 sedan min bloggstart i april 2012! Hurra!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0