Johnny - samlaren...

Ännu en biografi av Klas Gustafson! Den här gången är det ”Marie-Louise Ekmans två liv” som han utforskat och berättar om. Boken kom 2015 och det är nog hans mest välskrivna.

 

Känns som han lagt ner ett mycket stort arbete i att följa denna kvinnas liv  -  hon har ju hunnit med så rysligt mycket. Och då tänkte jag inte speciellt på att hon är gift för tredje gången, utan jag såg framför mig hennes CV…  A4 känns futtigt…

 

Måleri, skulptur, affischer, scenografi, filmer, teaterpjäser och TV-serier  -  inget område tycks främmande. Därutöver professor och senare även rektor för Kungliga Konsthögskolan, ett jobb hon senare lämnade för att bli chef för Kungliga Dramatiska Teatern, dvs Dramaten, i Stockholm.

 

Hennes uttryck har långt ifrån alltid följt det enkla raka spåret, bilderna har varit udda, liksom filmer och scenografi. Pjäserna är ofta skrivna med en speciell skådespelare i tankarna, i något fall maken Gösta Ekman. Säkert en utmaning för rollinnehavaren.

 

I boken finns exempel på hennes konst, som på senare tid lär ha stigit lite i pris. Jag gläds dock mer åt att notera, att hennes ”bästa läsupplevelse i barndomen var  ’Nöffnöff och hans vänner’ av Gunvor Gränström.” Och då verkar det ändå som, att hon missat ”Nöffnöff på Grönland”…

 

Det är alltid underhållande att läsa böcker av Klas Gustafson. Så även denna gång, även om jag inte är någon större anhängare av föremålet i fråga den här gången…

 

En annan färgstark person kan man ju säga att Donovan är. Han föddes som Donovan Leitch i Glasgow och fyller 70 om några dagar! Gitarrplink och flower-power i skuggan av Bob Dylan, jo förvisso, men också flera riktigt bra låtar, som t ex hans andra singel ”Colours” från 1965. Här i en liveversion från ”den tiden”:

 

En annan favoritlåt av Donovan är ”Lalena”, en inte så stor singelhit från 1968, men Deep Purple gjorde sin version året efter till sitt självbetitlade tredje album. Originalets flöjt hade ersatts av Jon Lords orgel och det spröda originalet blev lite maffigare och OJ, så bra!!! Där blev jag definitivt Deep Purple-fan! Och det var före Ian Gillan (här är Rod Evans sångare) och Roger Glovers (Nick Simper spelar bas här) intåg i bandet, dvs vi har de ursprungliga bandmedlemmarna inkl Ritchie Blackmore och Ian Paice på den här inspelningen!

 

 

Go’ freda’ & Happy Valborg!!!

 

Haj å Goodbaj!

Den 1 april 1966 var det över…  Kommunikationsminister Olof Palme lyckades, på ”påsklovsövertid”, få igenom en lag, som förbjöd radiosändningar för alla utom för Sveriges Radio! Knappt 27 år senare, i mars 1993, upphörde radiomonopolet, men det är en annan historia.

 

Att radiomonopolet infördes bidrog Radio Nord och, framför allt, Skånes Radio Mercur, sedermera Radio Syd, starkt till. Radio Nord existerade bara i knappt 16 månader med start 1961 och sände utanför Stockholm, medan Radio Mercur började sända 1958, först i Danmark och strax efter även i Skåne. Den skånska delen bytte namn efter ett par år till Radio Syd och sände från en båt, som låg på internationellt vatten i Öresund.

 

Legendariska Britt Wadner anställdes 1959 som annonssäljare på Skånes Radio Mercur, men kom två år senare att ta över ägandet av radiostationen. Då hade Sveriges Radio känt konkurrensen så pass, att man startade Melodiradion, fast inom P2. SR P3 startades inte förrän sommaren 1962 och då över Göteborgs- och Hörby-sändarna…

 

Ulf Clarén och Staffan Olander har gjort en bok om ”Piraterna på Öresund” (2015). Huvuddelen av ”radiopiratboken” består av kommenterade urklipp från dagstidningar om radiostationen och dess öden. Radio Syd insåg tidigt att topplistor, intervjuer med artister etc lockade lyssnare, liksom tävlingar och önskeprogram. Ett koncept som Sveriges Radio kom att ta över. Periodvis hade Radio Syd fler lyssnare i Skåne än Sveriges Radio!

 

Rolling Stones besökte sändningarna när de var i Malmö för två konserter 1965, Mick, Keith och Brian bodde dessutom några nätter hemma hos Wadner i Lund! Danska Lollipops har berättat, att de kan tacka Radio Syd för sina framgångar i Skåne och Siw Malmkvist, Lill-Babs m fl fick också karriärlyft!

 

Wadner närde också planer på TV-sändningar och påbörjade projektet. Hon fälldes för brott mot radiolagen, trots hjälp av advokaten Henning Sjöström, och straffades med både böter och fängelse. T o m Radio Syds annonsörer skulle åtalas, därav blev dock intet!

 

Den 19 januari 1966 var isläget i Öresund så besvärligt, att sändarbåten fick ge sig iväg och sändningarna tystnade och kom aldrig att återupptas, då radiomonopolet trädde i kraft den 1 april! Wadner försökte få dispens att åtminstone få göra en ”tack- och avskedssändning”, men Palme sa’ ”Nej!” och så var det hela över.

 

Boken är mycket lättläst och intressant, speciellt om man inte läst Fredric Karéns bok ”Piratdrottningen” från 2013 eller Lennart ”Chrichan” Christanssons bok från 1996 ”Sicket himla liv!”. Chrichan jobbade f ö på Radio Syd! Däremot uppskattade jag bilderna i ”Piraterna på Öresund” mycket  -  de och ”tidtabellerna” var denna nya boks behållning, tycker jag.

 

Radio Syd var även aktiva med konserter, vilket syns här i detta klipp. Tröjor med deras logga delas bl a ut till Stones-medlemmarna och återfanns senare på baksidan av ett Stones-album! Här följer rörliga bilder från Stones konsert i Malmö 1965, ljudet har dock lagts till senare.

 

Och så: Tack, Prince, för allt du gav oss!!! 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Under andra världskriget satt en svensk sekreterarutbildad tvåbarnsmamma och skrev sin dagbok över kriget… hon klistrade också in urklippta artiklar, som beskrev krigshändelser. Nu, tre generationer senare, har dessa noteringar kommit ut i bokform med titeln ”Krigsdagböcker 1939-1945”. Den skrivande sekreteraren var Astrid Lindgren!

 

”Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet!” skrev hon och jag läser vidare och imponeras över språk och tydlighet. Flera sidor av dagboken finns avbildade i boken och välskrivningsbetyget blir högt! Det är bara att läsa på.

 

Dagboken innehåller även familjen Lindgrens aktiviteter och ger en god inblick i livets väl och ve i ett land med restriktioner, ransoneringar och mörklagda gator. Dock ska sägas, att familjen och deras vänner var stadda vid ganska god kassa och dessutom fanns hembygds-/Smålands-släktingar, som kunde bidra med lite extra fläsk, smör etc…

 

Astrid Lindgren fick tidigt under beredskapen arbete som granskare på Postcensuren och det gav ytterligare och stundtals hemliga insikter i vad som hände i Sverige och Europa. Små delar av detta noterades även i dagboken, men huvudinformationskällan var de dagstidningar hon läste. TV fanns ju inte och radion hade inga nyhetskommentarer eller –analyser, utan där lästes bara upp telegrammen från TT – Tidningarnas Telegrambyrå, som startats 1921!

 

Denna brist på information, styrd eller icke, känns onekligen lite ovan i dessa tider av TV, radio, internet, mobiler etc etc. Men på något sätt kunde Lindgren ändå på ett engagerat sätt få ihop och skriva ner krigets händelser. Oron över hur Sverige skulle klara sig undan kriget är givetvis stor, men hon lyckas även hitta information om kriget både i Afrika och Asien.

 

Samtidigt får vi veta att hennes son Lasse har bekymmer i skolan och att dottern Karin har hög feber… och att förhållandet med maken Sture kanske inte är alldeles bra… Och i allt detta börjar hon skriva om en pigg och alert figur, som inte följer riktigt alla regler  -  Pippi Långstrump! Ett stort förlag refuserade boken, men, tack och lov, gav ett annat ut boken!

 

Tack för att jag fick den här boken, som jag läste med stort intresse! Den finns säkert på ditt bibliotek också!

 

Som tidigare nämnts, så hade Astrid Lindgren börjat på historien om Pippi Långstrump, en berättelse som blev barnlitteraturhistorisk! Och fler berättelser skulle komma. Det blev filmer, skivor, radioprogram etc. Lindgren skrev också texter, som tonsattes och inte av vem som helst…  Jazzeliten stod för melodierna! Först Jan Johansson och senare Georg Riedel! Enastående musik!

 

Vid ett par tillfällen i slutet på 60-talet spelade Jan Johansson, Georg Riedel och Rune Gustafsson i Hamburg. Radiostationen NDR spelade in och för ett par år sedan återfanns banden och de blev till en skiva, ”In Hamburg”. Då hade man även tagit med ”Här kommer Pippi Långstrump”, inspelad 1973, 5 år efter Johanssons bortgång. Riedel och Gustafsson tog här hjälp av Arne Domnérus. Bas, gitarr och saxofon/klarinett  -  en enastående kombination! Här dock till en svart ruta...

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Intressant att läsa en bok om en person, som är mitt uppe i händelserna och dessutom i dess centrum! Journalisten på ”Süddeutsche Zeitung”, Stefan Kornelius, har skrivit boken om Tysklands förbundskansler ”Angela Merkel” och den är så pass aktuell, att både flyktingkatastrofen och bombattacken i Paris i november 2015 finns med.

 

Författaren träffade Merkel första gången 1989 och har följt hennes göranden och låtanden därefter via möten, intervjuer med henne och hennes medarbetare och motståndare. Detta är en stundtals ganska detaljerad berättelse och, det ska erkännas, att det fanns tillfällen där mina kunskapsluckor om tysk politik lyste igenom…

 

Angela föddes 1954 i Hamburg. Pappan, Horst Kasner, var präst med rötter i Polen och strax efter dotterns födelse flyttade familjen till Templin i Östtyskland. Familjen hade en god position i samhället, så Angela kunde, efter studentexamen med goda betyg, läsa vidare på universitetet i Leipzig. Hon doktorerade i kvantkemi 1986!

 

Under studietiden träffade hon och gifte sig med Ulrich Merkel, men de gick skilda vägar 1982. Något år senare blev kvantkemisten Joachim Sauer hennes livskamrat och de gifte sig 1998. Båda äktenskapen blev barnlösa.

 

Och så föll då Berlinmuren i november 1989… Merkels samhällsengagemang tog en tydligare inriktning. Hon gav sig in i partipolitiken och, utan att jag går in på detaljerna, så blev hon i november 2005 vald till Tysklands förbundskansler  -  den första kvinnan på den posten!

 

I boken berättas om vägen dit och därefter, men författaren försöker också förklara vem personen Merkel är. Jag får uppfattningen, att hon är en hårt arbetande person med fasta principer och lite drag av långsinthet. Man måste vara påläst för att debattera med henne. Allmänna åsikter vinner man inte med, men kunskaper ger respekt!

 

Under ytan finns både hjärta och humor, men hon släpper få in på livet och därmed uppfattas hon lätt som torr och tråkig. Under början av sin politiska karriär fick hon dessutom kritik för sin klädsel… Hon omger sig med en mycket stark inre krets av medarbetare med stor lojalitet.

 

Boken är detaljrik och läsvärd  -  snacka om nutidshistoria!!!

 

Dagens ”överskrift” är hämtad från ”Another brick in the Wall” av Pink Floyd och gav mig associationer till Merkel med tanke på hennes uppväxt i Östtyskland. Hennes personlighet  -  ”Klarar mig själv”  -  förde tankarna till Pink Floyds andra singel, See Emily play”, som kom 1967 och skrevs av bandets sångare, Syd Barrett. Emily lika enveten som Angela?

 

Och så får jag inte glömma bort en nästan “årskamrat” till Merkel: Ted Gärdestad! Hans låt om ”Angela” kom på det fjärde albumet, ”Franska kort”, 1976. Texten är storebror Kenneths och musiken står Ted för. Här live från ett TV-program (ZTV 1993?). Men är inte den ena av körtjejerna Helen Sjöholm???

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Äntligen blev det en bok om Östen Warnerbring! Tack, Christer Borg, journalist på Kvällsposten under många år, för ”Östen med rösten * sångare, musikant och underhållare” (2015)!

 

Just ordet ”musikant” är jag väldigt förtjust i! För mig är det något av det finaste man kan vara i musikens värld. Det finns många musiker, sångare, kompositörer etc, men det är få som når upp till epitetet ”musikant”! Benny Andersson är en av dem, Charlie Norman var en annan, liksom Östen! Det bara strömmar musik och musikalitet ur dessa människor, oavsett om de sitter vid ett piano, trakterar ett blåsinstrument eller dragspel, sjunger eller komponerar – de är ”fulla av musik”!

 

Jag väljer att inte göra någon djupare tidplan över Östens liv, utan tar enstaka kortisar i stället och startar med, att Östen föddes som Andersson 1934 i Malmö. Pappa, poliskonstapel, och två bröder ville byta namn och det blev Warnerbring. Ett namn, som Östen inte var förtjust i – folk kunde inte stava  -  ”r”-et i mitten glömdes ofta!

 

Första skivan, 78-varvare, kom augusti 1954: ”Du står vid min sida”.

Östen har sjungit och agerat med många, t ex Harry Arnold, Ernst-Hugo Järegård, Eva Rydberg, Cornelis Vreeswijk, Hasse Andersson.

Tonsatt texter av Hjalmar Gullberg och Fritiof Nilsson Piraten och spelat in dem, liksom ”gjort” Edvard Persson på skiva.

 

Flera gånger, inkl Sverigevinst, i Melodifestivalen och ”Tyrolerhatten…” nämner jag bara i förbigående, liksom ”Det var længe siden jeg plokked nogle blomster”. Östen var populär även i Danmark!

 

Arne ”Besökstid” Ericson lyckades trycka in Piratens livshistoria i en ny text till ”Kivikspolka”  -  Östen sjöng in den  -  Succé! En av mina favoritlåtar!

Mitt favoritalbum med Östen kom hösten 1980: ”Glenn Miller har störtat!” med låtar om bl a Kal de snöar, Satchmo och Thore Ehrling. Claes af Geijerstam var producent.

 

Krogscenen, teatern, folkparken, TV, musikestraden, Tobaksbolagets matsal  -  ingen plats var fel för Östen.

I januari 2006 var Östen på Kanarieöarna för några framträdanden, men avled under vistelsen.

 

Som du kanske redan noterat, så är jag ”helt såld” på den här boken om den där Östen! Låna & läs & minns!

 

Och så var det ju Östen, som uppfann hårdrocken när han satte sig på en grep…  Och då är det givet med mötet mellan Gene Simmons, Paul Stanley och Östen, eller hur?

Kopiera inbäddningskod

En riktig ”kortis”, så klicka en gång till!!! Det blev inte direkt tid för ”Kiss me Kate”…

 

Och så tar vi en dansk lyssningsövning:

 

I dessa ”flyktingtider” tål det att lyssna till Östen och hans text för denna danska visa:

 

 

Go’ april-april-freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!