Blue’s the colour of the sky...
Ännu en biografi av Klas Gustafson! Den här gången är det ”Marie-Louise Ekmans två liv” som han utforskat och berättar om. Boken kom 2015 och det är nog hans mest välskrivna.
Känns som han lagt ner ett mycket stort arbete i att följa denna kvinnas liv - hon har ju hunnit med så rysligt mycket. Och då tänkte jag inte speciellt på att hon är gift för tredje gången, utan jag såg framför mig hennes CV… A4 känns futtigt…
Måleri, skulptur, affischer, scenografi, filmer, teaterpjäser och TV-serier - inget område tycks främmande. Därutöver professor och senare även rektor för Kungliga Konsthögskolan, ett jobb hon senare lämnade för att bli chef för Kungliga Dramatiska Teatern, dvs Dramaten, i Stockholm.
Hennes uttryck har långt ifrån alltid följt det enkla raka spåret, bilderna har varit udda, liksom filmer och scenografi. Pjäserna är ofta skrivna med en speciell skådespelare i tankarna, i något fall maken Gösta Ekman. Säkert en utmaning för rollinnehavaren.
I boken finns exempel på hennes konst, som på senare tid lär ha stigit lite i pris. Jag gläds dock mer åt att notera, att hennes ”bästa läsupplevelse i barndomen var ’Nöffnöff och hans vänner’ av Gunvor Gränström.” Och då verkar det ändå som, att hon missat ”Nöffnöff på Grönland”…
Det är alltid underhållande att läsa böcker av Klas Gustafson. Så även denna gång, även om jag inte är någon större anhängare av föremålet i fråga den här gången…
En annan färgstark person kan man ju säga att Donovan är. Han föddes som Donovan Leitch i Glasgow och fyller 70 om några dagar! Gitarrplink och flower-power i skuggan av Bob Dylan, jo förvisso, men också flera riktigt bra låtar, som t ex hans andra singel ”Colours” från 1965. Här i en liveversion från ”den tiden”:
En annan favoritlåt av Donovan är ”Lalena”, en inte så stor singelhit från 1968, men Deep Purple gjorde sin version året efter till sitt självbetitlade tredje album. Originalets flöjt hade ersatts av Jon Lords orgel och det spröda originalet blev lite maffigare och OJ, så bra!!! Där blev jag definitivt Deep Purple-fan! Och det var före Ian Gillan (här är Rod Evans sångare) och Roger Glovers (Nick Simper spelar bas här) intåg i bandet, dvs vi har de ursprungliga bandmedlemmarna inkl Ritchie Blackmore och Ian Paice på den här inspelningen!
Go’ freda’ & Happy Valborg!!!
Haj å Goodbaj!
