Johnny - samlaren...

Nobelpristagare med ny bok  -  kan de’ va’ nå’t? Bob Dylan fick priset 2016, men hade ”andra åtaganden” och närvarade inte vid utdelningen, men det visste du ju redan. Hans nya bok heter och handlar om ”Låtskrivarkonsten” (2022).

Dylan har valt ut 66 låtar, som han förklarar och omkringberättar. Först får låtens text en ”orimmad” djupare beskrivning och därefter ger författaren sin syn på t ex tidsandan för låtens tillblivelse.

De 66 låtarna spänner över tiden från 1920-talet och in på 2000-talet och är till övervägande delen skrivna av amerikaner. Enstaka namn, som Norman Whitfield & Barrett Strong och Richard Rodgers & Lorenz Hart, återkommer, medan andra, som Johnny Cash, bara är representerad med en komposition.

Inspelningarna, som Dylan hänvisar till, är också, med få undantag, gjorda av amerikaner. Bobby Darin är en av få med mer än en skiva i boken. Artistspannet är dock stort  -  Frank Sinatra till Grateful Dead via Hank Williams och Chuck Berry. Huvuddelen av inspelningarna är från 50- och 60-talet.

Kurt Weill & Bertolt Brecht, Elvis Costello, Charles Trenet och Pete Townshend är några av de få europeiska kompositörerna, som Dylan valt att ha med i boken. Å andra sidan inte så märkligt  -  han är ju ändå född 1941 i Minnesota och ”uppvuxen” med ”The American Songbook”!

Jag tycker, att ”Låtskrivarkonsten” stundtals känns lite lättviktig och lätt upprepande, men vinner, framför allt, på Dylans skrivande när han sätter in låtarna i sin tidsanda. Det ger ett lite djupare perspektiv på hur och varför just den här låten skrevs och blev populär just då.

Låtvalen har jag absolut inget emot  -  Jimmy Reed t ex är alldeles för sällan spelad  -  så jag har gjort en Spotify-”Låtskrivarkonsten”-lista! Lyssnar- och läsvärt, tycker jag!

I boken har Dylan valt att ha med Jimmy Reed med låten ”Big boss man”, men den skrevs inte av Reed! Luther Dixon och Al Smith skrev den, medan Reed skrev t ex ”Ain’t that lovin’ you baby”, ”You got me dizzy”, ”Bright lights, big city”, ”Honest I do”. Reed var inspiration för och hans låtar spelades av Rolling Stones, Yardbirds, Beatles, Animals och många fler. Stones album från 2016 ”Blue & lonesome” innehåller en Reed-låt!

Jimmy Reed avled 1976, en vecka före sin 51-årsdag. Hittade denna livespelning med Jimmy Reed och Eddie Taylor i ”Big boss man”:

Och så har vi Animals live ca 1966 i ”Bright lights, big city”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Roskoden” är en bok av Kate Quinn, som skrivit flera böcker i samma spänningsgenre. Denna kom 2021 och har, förvånansvärt nog, även den en sann historia i grunden.

Tyskarnas krigsframgångar 1939 understöddes bl a av kodad kommunikation, som de allierade på alla sätt försökte knäcka. Tyskarna hade skapat Enigma  -  en bärbar chiffermaskin, som gjorde om meddelanden till en radda nonsensmeningar att sända som morse över radion. På en herrgård i Bletchley Park, n v London, jobbade man febrilt för att lösa koderna och läsa sändningarna, trots att kodnycklarna byttes var 24:e timme! Uppdraget lyckades!

Osla, Mab och Beth var tre av alla de som jobbade på BP, där man lyckades knäcka koden. På så vis fick man veta lite i förväg om tyskarnas överfall på Sovjetunionen i Operation Barbarossa. Man lyckades också vilseleda tyskarna om D-dagen och platsen för landstigningen 1944.

Olika hjärnor och olika människor med olika sätt att angripa problem och hitta lösningar på dem var samlade på BP och de blev fler och fler. Alla med ett strängt tystnadslöfte, som t o m kunde göra, att män, som jobbade där, blev mobbade av grannar etc för att de inte bar uniform och kastade sig ut i kriget. De kunde/fick inte yppa något om, att de redan deltog i försvaret av landet, fast i civila kläder. Det fanns de som inte pallade för trycket, utan lämnade BP för att ta värvning. Dock utan att nämna något om det jobb de lämnade.

Finns också exempel på man och hustru som först långt upp i åldern avslöjade för varandra, att de jobbat på BP. Ovetande om varandras insatser under kriget hade de fortsatt med sekretessen!

Som jag skrivit tidigare: Ännu en gång har författaren Kate Quinn fångat mitt läsintresse! Så spännande! Så välskrivet! Samtidigt växer läsupplevelsen med vetskapen, att detta till stor del handlar om verkliga människor och händelser! Kan verkligen rekommendera även denna bok, ”Roskoden”!

Enigma är, förutom en krypteringsmaskin och ett släkte ringmaskar, även ett tyskt musikprojekt, drivet av Michael Cretu. På första albumet stod hans dåvarande hustru, Sandra, för sången, men i mångt och mycket var det Michaels band. År 1990 kom debutalbumet, ”MCMXC a.D.”  -  dvs ”1990 i Herrens år”, och blev framgångsrikt. Därifrån hämtades bl a hitsingeln ”Mea culpa (part II)”, med sång på franska och grekiska, men med en enda rad på engelska!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Rudolf Ditzen föddes i Greifswald, ett hus som jag f ö besökte 2016. Han växte upp i Berlin, men under gymnasietiden i Rudolstadt hade han och en kamrat planerat ett gemensamt självmord genom att duellera. Detta misslyckades  -  Ditzen överlevde. Hans liv kom att kantas av alkohol- och drogmissbruk. Psykvård och fängelsevistelser följde.

Författandet hade under påbörjats och hans första romansuccé blev ”Hur ska det gå för Pinnebergs?”, som kom 1932. Han skrev under namnet Hans Fallada! Låter kanske inte helt obekant?

Boken beskriver bokhållaren Johannes Pinnebergs och hans hustru Emmas tid i slutskedet av Weimarrepubliken, då Hitler och nazismen håller på att ta över. Arbetslösheten ökar, liksom inflationen. Förföljelsen av bl a judarna tilltar.

Johannes förlorar jobbet ungefär samtidigt som de kan glädjas åt att Emma är gravid. Vart tar de då vägen? Varifrån ska de få pengar ifrån? Och hur får man de små summorna att räcka till? Och snart är de tre i familjen…

Detta är en enastående välskriven bok om kampen för överlevnad i en tid av både politisk och ekonomisk oreda utgiven 1932, dvs för 90 år sedan. Nu vet vi att livet skulle bli än värre och förskräckligt efter 1932, men hur detta utspelade sig för Pinnebergs vet vi inget om. Fallada skrev ingen ”uppföljare”. Han avled 1947, 53 år gammal.

Trots sin ”ålder”, så känns ändå inte boken inaktuell. Ej så svårt att hitta paralleller i olika länder även i dessa tider. Läsvärt och tankeväckande!

En runda på Youtube gav följande fynd (?): Hittade att det fanns en jazzfestival i Pinneberg, som f ö ligger n v Hamburg. År 2011 spelade Blue Note en inte helt obekant låt där. Tempot lite annat än det vi vant oss vid, publiken verkade inte så road, men visst går det att sjunga med i…:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!