Arbetet, tidningen som försvann...
Tidningens siste chefredaktör, Bo Bernhardsson, kom 2021 med boken ”Historien om Arbetet”. Givetvis finns det en underrubrik: ”och den sista striden”.
För det är just det som författaren koncentrerat sig kring. Historien om hur tidningen grundades finns med på ett litet hörn. År 1885 grundade August Palm tidningen Social-Demokraten i Stockholm, men det var Axel Danielssons skapelse. Han var en skicklig skribent och polemiker och viktig för arbetarrörelsen. När Hjalmar Branting så utsågs till chefredaktör blev Danielsson så besviken, att han lämnade huvudstaden och tog båten till Malmö.
Danielsson startade i Malmö år 1887 tidningen Arbetet, som efter hand kom att bli ”huvudorganet” för socialdemokratin. Så förblev det ända fram till sista utgåvan 30 sept 2000. Medialandskapet hade genom de mer än 100 åren förändrats och intresset från centralt partihåll hade svalnat.
Där gick jag händelserna i förväg, men det är svårt att skriva om alla minnesbilderna från personerna inblandade i tidningens sista skakiga årtionden. Det är en omsorgsfull beskrivning av intervjuer, möten, protokoll osv. Onekligen ambitiöst sammanställt, men det blir till sist också tradig läsning.
Jag väljer i stället att här berätta om vad som lever kvar även efter Arbetets slut. ”Diamantbollen” (start 1990) till bästa damfotbollsspelare skapades av Arbetet, liksom ”Skånecupen” (start 1964) för ungdomar. Cupen var Eric Perssons och Lennart Strandbergs idé - MFF + Arbetet!
Malmö Lucia, liksom ”Bokens Dag”, startades 1940 och det senare lever vidare. ”Önskekonserten” på dåvarande Malmö Stadsteater var legendariske Tony Kaplans idé.
Andra kända redaktörer på Arbetet var Frans Nilsson, Henrik Menander (skrev ”Arbetets söner”), Allan Vougt, Lars Engqvist, Gösta Netzén och Anders Ferm.
Intressant bok? Nja, det politiska spelet om t ex presstödet är läsvärt, men alla dessa möten etc… Men vill man coola ner efter en kul vecka, så…
Bjuder på en riktigt dålig ”P3-övergång” och spelar Lee Dorsey och hans stora ”arbetande” hit från 1966: ”Working in a coal mine”. Låten skrevs av Allen Toussaint. Här följer låten inkl rörliga bilder.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
One, two, three...
Craig Brown kom 2020 med boken ”One, two, three, four”, som året efter gavs ut på svenska i Sven Lindströms översättning. Underrubriken är ”När Beatles förändrade världen”.
Brown har en riktigt diger litteraturförteckning i slutet av boken. Detta, tillsammans med mängder av intervjuer och egna funderingar, ger en omfattande bild av John, Paul, George och Ringos liv och leverne. Brian Epstein, managern, får också stort och välförtjänt utrymme.
Beskrivningarna över när några nyblivna tonåringar fick höra sin första Beatles-låt på radion, uppskattade jag. Bröderna Fogerty, Bruce Springsteen, Tom Petty, Chrissie Hynde och Billy Joel ”drabbades” med kända följder… Phil Spector skrev låten ”Ringo, I love you” till Bobbie Jo Mason, som var artistnamnet för 16-åriga Cherilyn LaPierre. Det blev ingen hit. LaPierre kortade senare ner sitt namn till Cher…
Lennons juvelrasselskämt finns med i boken, liksom mötet med Ed Sullivan och spelningarna i hans show. Mer avigt blev det med Cassius Clay resp Elvis Presley. Speciellt det senare mötet blev tradigt. Var och en höll sig på sin kant. Managerna Tom Parker och Epstein var lika stela och bevakande.
Cynthia, Pattie, Maureen och Jane Asher var gifta/sambos med Beatlarna, men förhållandena sprack. In kom bl a Yoko Ono, en ickeetablerad japansk konstnär. Hon tog sig ända in i inspelningsstudion på Abbey Road i St John’s Wood… så hade ingen flickvän gjort tidigare…
Men, men, men… Varför skriver Brown inget om den sista oktoberveckan 1963, då Beatles är på sin allra första större utlandsturné? De är i Sverige och gör bl a TV, Drop-In, och sin berömda radiospelning i Karlaplanstudion, som många år senare, tack vare sin kvalitet, blir utgiven på Apple (cirkulerade på bootleg långt innan). Tillbaka i England möttes bandet av mängder av fans på flygplatsen. Början på Beatlemania. Detta är bokens stora miss! Klent, rent ut sagt!
Detta är en maffig bok på närmare 750 sidor. Den är lättläst och intressant, även för mig, som inte är helt obekant med Beatles. Jag känner att översättaren är insatt i denna musiks värld - jag har läst böcker där detta brustit. Om man tänker sig bara läsa ett tiotal böcker om Beatles, så är detta, bortsett från Sverige-missen, en av dem, tycker jag.
Sista veckan i oktober 1963 har ju, som påpekas ovan, författaren helt missat. Inspelningen för Sveriges Radio är suverän, men deras medverkan i SvT’s ”Drop In” går inte av för hackor. Publiken hade inte börjat överrösta Beatles, så alla har en chans att höra sångerna. Så här lät de, med lätt sviktande bild-/ljudkvalitet, den 30 oktober (sändes i TV den 3 november):
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Tidigt 30-tal I Vanstad...
Hösten och vintern 1933 är händelsetiden för boken ”En annan väg” skriven av journalisten/krönikören på Ystads Allehanda, Ulf Mårtensson. Boken kom i dec 2021 på det nystartade förlaget Tolånga ordhandel.
Berättelsen har sin utgångspunkt i skräddarmästarfamiljen Herman - Anton med hustru Augusta och deras 3 barn, Selma, Edvin och Sven. De bor i Vanstad, en liten by i Färs härad, numera Sjöbo kommun, men vuxenlivet tar barnen till Lund, Malmö och till sjöss.
”En annan väg” är fiktiv, men har koppling till Mårtenssons farmor Selma, född i Vanstad 1903. Segelbåten Helene, som Edvin mönstrade på, finns sommartid i Ystads hamn. Charles Lindberghs Österlenbesök cyklade Edvin iväg för att se. Familjen hade inget till övers för nazismens anhängare i området, däribland byns starke man Per Ols, och det kom att orsaka bekymmer.
Jag skulle gärna berätta mer och noggrannare om vad som sker i boken, men jag klarar inte av att ge språket rättvisa. Men det finns mycket berätta…
Bokens kapitelindelning ger berättelsen ett bra och engagerande tempo. Det färgrika och väl beskrivande språket gav mig väldigt tydliga bilder över livet i by, stad och till havs.
Ledsen om mina rader känns ”platta” Jag vill inte avslöja vad som utspelar sig i boken - det är bättre du läser den själv. Det är den verkligen värd! Jag läste med stor iver!
Anton Herman höll huvudet högt i nästan hela boken, men det kostade på. Han blev till slut en sliten gammal man med böjt huvud. En annan gammal man gick och fyllde både 70 och Avicii Arena för knappt 2 veckor sedan - Tomas Ledin! Så här hyllade Björn Ulvaeus sin yngre kamrat i ”Hey grand ol’ man”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Liva(e)t I en turnébuss...
Ännu en Premium-bok har jag läst. Anders Tengner, journalist/fotograf/musiker, kom 2021 med ”Turnéliv”. Underrubriken förtydligar: ”Historierna som stannade i turnébussen. Tills nu.”
På 60-talet och in på 70-/80-talet reste framför allt de svenska banden runt i Sverige och gjorde sina framträdanden. Ofta korta spelningar på en halv till en hel timme. Och ofta var det en kväll med dubbla eller t o m 3 föreställningar, fast inte på samma ställe. De skulle förflytta sig till flera spelorter samma afton.
Dansbanden hade i alla fall förmånen att få spela på samma ställe hela kvällen, men å andra sidan varade jobbet kanske 4-6 timmar. Några av dessa band kommer också till tals i boken, men huvudvikten ligger på ”popbanden” och dess efterföljare.
Hur färdades man? Hur fick musikerna och instrumenten plats vid transporten? Var turnéplanerna gjorda efter kartan? Eller man for härs och tvärs genom landet? Körde man direkt hem efter gigen? Eller avståndet krävde övernattning? I Turnébussen? Eller hotell?
Flickornas önskan om att få möta idolerna, som gärna ”mötte” flickorna… Festande och allmänt störande? Svineri t o m? Utkastade TV-apparater? Ja, det hände.
Usel kost på många ställen, eftersom det blev sena nätter. Få öppna matställen ”kompenserades” med drycker av starkare sorten. Andra droger förekom, men, enligt författaren, sparsamt.
Men bäste Anders Tengner - Lasse Strömstedt är INTE pappa till Niklas Strömstedt (sidan 117)!!! Pappa är publicisten Bo!!!
Det är inte så, att boken tonar ner en av grunderna till att det bildades band… Visst var spelandet viktigt, men att få fans var också en drivkraft. Flickorna i fansgruppen var lite av ”grädden-på-moset” i hela den här cirkusen.
Boken är välgjord med många intervjuer, men berättelserna tenderar att upprepas. Skönt att biblioteket hade boken, så jag kunde lämna tillbaka den…
Hep Stars var onekligen ett av de mest populära svenska banden på 60-talet. Så här kunde det se ut när de 1965 spelade ”Cadillac”, deras 5:e singel. Ska dock tilläggas, att deras turnéfordon inte var en Cadillac. Omslaget till singeln visar deras GMC!
Ola & Janglers var också i topp vid den tiden. År 1965 gav de ut en EP med låten ”Thinkin’ of you” skriven av Claes af Geijerstam. Den dök året efter upp i en scen i filmen ”Pang i bygget” regisserad av Ragnar Frisk.
Go’ tossda’!!!
Haj å Goodbaj!
