One, two, three...
Craig Brown kom 2020 med boken ”One, two, three, four”, som året efter gavs ut på svenska i Sven Lindströms översättning. Underrubriken är ”När Beatles förändrade världen”.
Brown har en riktigt diger litteraturförteckning i slutet av boken. Detta, tillsammans med mängder av intervjuer och egna funderingar, ger en omfattande bild av John, Paul, George och Ringos liv och leverne. Brian Epstein, managern, får också stort och välförtjänt utrymme.
Beskrivningarna över när några nyblivna tonåringar fick höra sin första Beatles-låt på radion, uppskattade jag. Bröderna Fogerty, Bruce Springsteen, Tom Petty, Chrissie Hynde och Billy Joel ”drabbades” med kända följder… Phil Spector skrev låten ”Ringo, I love you” till Bobbie Jo Mason, som var artistnamnet för 16-åriga Cherilyn LaPierre. Det blev ingen hit. LaPierre kortade senare ner sitt namn till Cher…
Lennons juvelrasselskämt finns med i boken, liksom mötet med Ed Sullivan och spelningarna i hans show. Mer avigt blev det med Cassius Clay resp Elvis Presley. Speciellt det senare mötet blev tradigt. Var och en höll sig på sin kant. Managerna Tom Parker och Epstein var lika stela och bevakande.
Cynthia, Pattie, Maureen och Jane Asher var gifta/sambos med Beatlarna, men förhållandena sprack. In kom bl a Yoko Ono, en ickeetablerad japansk konstnär. Hon tog sig ända in i inspelningsstudion på Abbey Road i St John’s Wood… så hade ingen flickvän gjort tidigare…
Men, men, men… Varför skriver Brown inget om den sista oktoberveckan 1963, då Beatles är på sin allra första större utlandsturné? De är i Sverige och gör bl a TV, Drop-In, och sin berömda radiospelning i Karlaplanstudion, som många år senare, tack vare sin kvalitet, blir utgiven på Apple (cirkulerade på bootleg långt innan). Tillbaka i England möttes bandet av mängder av fans på flygplatsen. Början på Beatlemania. Detta är bokens stora miss! Klent, rent ut sagt!
Detta är en maffig bok på närmare 750 sidor. Den är lättläst och intressant, även för mig, som inte är helt obekant med Beatles. Jag känner att översättaren är insatt i denna musiks värld - jag har läst böcker där detta brustit. Om man tänker sig bara läsa ett tiotal böcker om Beatles, så är detta, bortsett från Sverige-missen, en av dem, tycker jag.
Sista veckan i oktober 1963 har ju, som påpekas ovan, författaren helt missat. Inspelningen för Sveriges Radio är suverän, men deras medverkan i SvT’s ”Drop In” går inte av för hackor. Publiken hade inte börjat överrösta Beatles, så alla har en chans att höra sångerna. Så här lät de, med lätt sviktande bild-/ljudkvalitet, den 30 oktober (sändes i TV den 3 november):
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
