Usain yes, I say no, you say stop...
Nu är det torsdag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
”Snabbare än blixten” kallar Usain Bolt sin självbiografi, som kom 2014 på svenska. Bolt berättar om sin uppväxt i Trelawny, Jamaica, där han föddes 1986, sin skolgång och idrottsintresset. Där cricketen och fotbollen snart övergick till friidrott.
Energi saknade han inte, men den kunde inte helt enkelt koncentreras till några få saker, som skola och idrott. Ganska snart visade det sig att han besatt en enastående talang för löpning. Han ställde upp i olika lopp för sin skola - och vann! Hans tränare försökte få ett system i kombinationen skola och träning, men det visade sig inte helt enkelt.
Och inte blev det lättare av tävlingsframgångarna, som kom mer eller mindre ”av sig själv”. Men med stigande ålder blev det dock bättre med förberedelser och träning. I junior-VM 2001 i Ungern tog han sig, 14 år gammal, till semifinal, men det stora genombrottet kom året efter, då han blev juniorvärldsmästare på 200 m. Och så var ”cirkusen igång”!
En cirkus som lett till ett antal VM-guld på 100m, 200m och 4x100m, liksom OS-guld på samma sträckor 2008 i Peking och 2012 i London. Kommer det att finnas förutsättningar även för tävlande i VM 2015 i Peking och OS i Rio 2016? Ja, det återstår att se. Bolt stänger i boken inte möjligheterna.
Självförtroende ”en masse”, fast ändå inte. Stundtals svämmar skrävlet i boken över, men samtidigt syns en rädsla för att misslyckas. Faderns stundtals ganska hårdhänta uppfostran möter moderns mjukhet - ingen enkel blandning, men det gav tydligen framgångar. Samtidigt fick Bolt efter ett tag en mycket bra tränare och en organisation, som styrde upp det hela på ett väldigt bra sätt. Är helt övertygad om att detta givit den långa och framgångsrika karriären för Bolt. Boken om fenomenet Usain Bolt är väl värd att läsa!
Visserligen heter Goombay Dance Bands hit ”Sun of Jamaica”, men det är kanske dags att sätta ny text som ”Son of Jamaica”… Det var Hamburg-baserade bandets första listframgång från 1979. Fler skulle följa!
En kul ”löpar-låt”, så här 5 månader före julafton, är Run Rudolph run” med Chuck Berry. Det är en låt med typiskt Berry-riff som han spelade in 1958. En ren fullträff, kan man säga!
Go’ torsda’!!!
Haj å Goodbaj!
Local hero...
Idag fortsätter jag den “Lokala Litterära Hörnan”!!!
Michael Segerström, skådespelare och författare, såg jag senast i musikalen ”Rebecca” på Malmö Opera och nu har jag läst hans bok om ”Berättelser från Köpingen” (2013). Segerström, som f ö fyller 70 år i år, har ”rört runt” bland minnena och samlat dem i en bok om sin köping, dvs Skurup, orten där han växte upp.
Vi får bekanta oss med ”han som körde grisabilen”, med konstnären, poliserna och med skvallertanterna, dvs ortens kommunikationsgrupp. Rivningen av det gamla hotellet i köpingens centrum missar författaren inte, ej heller hotellets receptionist. Ett helt gäng färgstarka personligheter passerar revy, liksom det märkliga i att tåget inte stannar just utanför stationen längre, utan några 50-tal meter bort...
Boken är mycket lättläst och lockar till ett och annat skratt, men den ger förmodligen den läsare, som är bekant med Skurup, en större upplevelse. Igenkännandet borde ge det lilla extra till innehållet och för egen del har jag bara några enstaka kopplingar, som snabbt är överstökade.
”When i Europe - don’t miss Skurup” var en slogan för en tid, men numera pratar man mer om Skurup som ”Nils Holgerssons hembygd”. ”Född långt ut” är Anna Herztmans beskrivning av sin hembygd. Anna är född i Trelleborg och uppvuxen i Skurup.
Anna har bl a medverkat i ”Sweden got talent” med sina sånger, men också jobbat med Ystadspågarna Perikles i ”Finns det nån annan nu” år 2008. En stillsam tryckare för lördagskvällens sista dans?
Go’ lörda’!!!
Haj å Goodbaj!
God morgon, god morgon, hör fåglar...
Idag slår jag ett slag för den mer ”Lokala Litterära Hörnan”!!!
Jag har läst ett lokalt loppisfynd om Ystads tidningsvärld, som en gång i tiden inte bara bestod av Ystads Allehanda, startad 1873. YA hade en liberal framtoning medan konkurrenten Ystad Posten var högerinriktad. År 1899 startades en tidning av socialdemokrater och fackföreningsaktiva för att nå ut med sina budskap.
Morgonrodnadens gudinna, Aurora, fick framåt morgonkvisten bidra med namnet efter en lång natts tankearbete. Tidningen hade en ganska besvärlig start, men fick snart luft under vingarna och blev ett skapligt språkrör. Från början trycktes den hos Ystad Posten, men man skaffade snart egen tryckmöjlighet.
Sigurd ”Tehå” Thomasson, författare och friidrottare (SM-guld femkamp 1934), har fått sina fackföreningsartiklar sammanställda i boken ”Från mörkret mot ljuset” (1990). Och det är givet att mycket handlar om den i Stora Köpinge födde skomakaren F V Thorsson. Han gjorde stort intryck på bl a Hjalmar Branting och kom att efterträda honom som finansminister 1918 då Branting blev statsminister.
Men boken handlar mest om lokala politiker och deras bedrifter för att driva och bevara Ystads särart. Man lyckas undvika rivningen av Klostret liksom korsvirkeshusen vid St Östergatan. Apotekarhuset, ett hus med många musikminnen som t ex Salomon Smith, August och Felix Körling samt Jussi Björling, vid Stortorget strök dock med.
Tehå har ett fullödigt beskrivande språk, men det underlättar om man är något så när bekant med staden och dess personer. Jag känner inte till alla, långt ifrån, men flera ”bekanta ansikten” dyker upp, som sockerkungen Lachmann och min hustrus morfar Hjalmar Carlsson.
Om Aurora sa f ö Lachmann: ”Den tidningen använder jag bara när jag går på ett visst ställe!” Varpå hans smed Bremberg svarade: ”Då e direktören klogare i den ännen än i den anre!”
Den 31 december 1957 blev sista dagen för Aurora efter 58 år.
Riktigt så länge har inte Ystadsbandet Perikles varit farten, men det närmar sig! De firade nyss 40-årsjubileum! Här är Perikles i en urtjusig video med sin ”Var ska vi sova i natt”:
Go’ onsda’!!!
Haj å Goodbaj!
Working on a...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Och så noterar jag enkelheten i att i dessa dagar arbeta sig till svettdroppar i pannan… Inte alls tokigt, eller hur?
Efter gårdagens strandvisit, som fick överges efter knappt 1 timmes sandblästring av min kropp i den kraftiga vinden, så kom jag att tänka på en bok om norrländsk karghet som jag nyligen läst. Tankarna for iväg till Torgny Lindgrens 7 år gamla bok ”Norrlands akvavit”.
Den åttiotreårige Olof Helmersson återvänder efter många år i Umeå till ”sitt” Nedre Avabäck i Västerbottens inland. Predikanten, som frälste bygden, är tillbaka som f d predikant för att återse och åter omvända församlingsborna. Han har, med ålderns rätt, kommit fram till att frälsningen var meningslös!
Torgny Lindgrens bok, ”Norrlands akvavit”, blev nominerad till bästa svenska roman 2007 och i den får vi följa Helmersson på cykel i hembygden. Han stannar till och får, under en kortare period, inkvartera sig i ett av husen för att fullgöra sitt egenpåtagna uppdrag.
Flera av hans församlingsbor ”möter” han via gravstenarna på kyrkogården, men några finns kvar i livet. Detta blir sällsamma möten med gamla kamrater och bekanta med minnesbilder och förklaringar, flera med överraskande utfall dessutom.
Detta är en varm bok i ganska lågmält tempo, men ändå händelserik. Lite annorlunda berättad, men klart tilltalande. Rekommenderas!
Det är inte utan att man får lite ”blåa” känslor… Och då tar jag hjälp av Duke Ellington i låten ”Blue feeling”, en egen komposition inspelad 10 jan 1934, dvs för 80½ år sedan!
Och så tar jag en favorit i repris: ”Blue feeling”, den här dock skriven av skotten Jimmy Henshaw. Här framförd av Toulluvaara-bandet Shanes, som spelade in låten till sitt andra album ”The Shanegang” 1965.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Listen to your heart...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Per Gessles ”lilla” soloprojekt inkl turné i Europa 2009 kom att innehålla ett inhopp av Marie Fredriksson - på scenen igen efter hennes sjukdom. Det blev återstarten av Roxette, både på skiva och konsert, med en paketturné genom Europa hösten 2009, ”Night of the Proms”. Stor succé!
Detta och de följande turnéerna skriver Sven Lindström, som f ö också skrev boken om fotografen Jan Olofsson, om i boken från 2013, ”Roxette * Den osannolika resan tur och retur”. Boken avslutas med att några riktigt, riktigt stora fans från bl a Brasilien och Ryssland får komma till tals. Snacka om entusiaster, ja rent av nördar!
Marie Fredrikssons sjukdomsfall hösten 2002, tumör i huvudet, blev till ett tvärstopp i livet, både för henne och hennes familj, liksom för Per Gessle och Roxette. Efter operationer, med oroligt resultat i första skedet, och efterföljande rehabiliteringar, så låg inte musiken så väl till, men så smått började krafterna återkomma. Marie började som terapi måla tavlor och så småningom började lusten till musiken återvända. Det blev till både utställning och soloplatta, ”The change”!
När det 2006 blev aktuellt med en samlingsbox med Roxette spelades 2 nya låtar in, men bandet var fortfarande vilande. Fram till slutet på Pers egen Europa-turné 2009… Därefter återuppstod lite trevande Roxette med nya inspelningar. Framgångsrikt! Sedan följde flera riktigt stora turnéer, både i Europa, Sydamerika och österut. Från febr 2011 till sept 2012 sågs bandet av mer än 1,5 miljon personer i 46 länder!
Detta är en intressant bok om hur musiken ger energi och kraft, men också om hur en tumör kan besegras, även om jag begriper att rädslan för återkomst kan finnas kvar. Boken är både läsvärd och lättläst - det nördiga slutet, kan ju faktiskt väljas bort, om man tycker det blir för mycket…
Midsommaren passerades nyss, men som en liten ”eftersläntare” tycker jag vi lyssnar på Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka” från turnén med ”Night of the Proms” i dec 2009. Vakan övergår i Roxette och deras ”Wish I could fly” med skör och vacker sång av Marie.
Från samma konsert kan man bara inte missa Roxette i ”Joyride”. Maffigt komp-band man håller sig med i ”Night of the Proms”-konceptet…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
It was 4 months ago today...
…som jag skrev om boken om Malmöfotografen Jan Olofsson. Och nyss fick jag veta att han igår avled efter en hjärtinfarkt, 70 år gammal. Min ”skrivning” med rubriken ”Long live rock…” publicerades den 7 mars i år.
För ett par månader sedan besökte jag en skivaffär nära Lilla Torg i Malmö och kom då att prata med en i personalen om ”Jan Olofssons galna tripp genom pophistorien” i Sven Lindströms bok ”Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix”. Fick då veta att han väldigt ofta besökte denna skivaffär och gärna tog sig en fika, men just denna dag, när jag var på besök, hade han inte synts till. Och nu har fotografen med alla sina minnesbilder tystnat.
Jan Olofsson - RIP.
Haj å Goodbaj!
