Then blue turns to grey...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Hösten är på ingång, men ingen Lööf faller för Löfven, om man säger så. Och i dessa smått grå dagar har jag läst en bok av en f d statsminister. Efter att ha blivit intervjuad av Stina Jofs för tidningen Vi och fått ett gott gensvar, så fick Ingvar Carlsson möjligheten att samla ihop sina ”Lärdomar” i en bok 2014.
År 1958, 23 år gammal, och med en nytagen pol.mag. i Lund kom Carlsson att arbeta som sekreterare för Erlander och med Olof Palme som arbetskamrat. Carlsson och Palme var Tage Erlanders ”pojkar” under dennes tid som partiordförande och statsminister. I de första uppdragen ingick att skriva tal, men uppgifterna skulle bli fler och svårare.
Under 1969 efterträddes Erlander av Palme och Carlsson fick efter hand en ministerpost, men ofta befann han sig i skuggan av Palme. Skotten på Sveavägen i februari 1986 förändrade allt. Dåvarande vice statsministern, Ingvar Carlsson, övertar rollen som partiordförande och statsminister, dock inte utan viss vånda. Hans ledarstil är ganska olik företrädarens, men bitarna faller på plats och han kommer att vara socialdemokraternas partiordförande i 10 år och statsminister i 2 olika omgångar. Han avgick 1996 och har därefter bl a haft FN-uppdrag.
Boken påminner ganska mycket om en faders erfarenheter omvandlade till råd till en dotter eller son. Inte minst bokens kapitelrubriksättning pekar på detta: ”Våga vara ledare”, ”Lev som du lär” och Ensam är inte stark”. Lite mässande och malande om hurusom arvingen ska leva sitt liv för att undvika en del bekymmer, kan jag tycka. Carlsson känns lite som en flitig och arbetssam tjänsteman, nästan som en grå eminens, men det kan inte ha varit lätt att efterträda en yvig och argumentationsglad orator som Palme.
Carlsson skriver bl a om att människan inte tycks ta lärdom av historien utan fortsätter att förtrycka, förfölja och mörda i religionens tecken och konstaterar att ”humanismen är en tunn fernissa”… Boken är smått tråkig, men lättläst, så varför inte?
I boken berättar Ingvar Carlsson också att han har en känd nästkusin/syssling inom musiken: Klarinettisten Åke ”Stan” Hasselgård, som 25 år gammal flyttade till USA och strax därefter kom med i Benny Goodmans septett och gjorde stor succé! Men året efter, i november 1948, fick alltihop ett abrupt slut när Stan omkom i en bilolycka i Illinois. Så här lät han 1947 i ”Sweet Lorraine” med bl a Tore Swanerud, piano, och Simon Brehm, bas:
Dagens rubrik är f ö en låt av/med Rolling Stones från 1965 med ett härligt sound med hjälp av 2 st 12-strängade gitarrer! Året efter fick Cliff Richard en listklättrare med låten, men här har vi Stones:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
We can be heroes...
Efter en skön vecka i Albufeira, Portugal, och en mindre skön svensk valdag, så är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Och vad passar då bättre att berätta om än en bok om Lövestad? Ett av landets bokförlag startade 1997 en bokserie under rubriken ”Resan” där bl a Björn Ranelid bidrog med en bok om Stockholm. År 1999 kom Jacques Werup med sin bok om Färs härad med titeln ”Hemmavid”.
Här får vi veta mer om livet i Lövestad, Vanstad m fl byar i Färs härad, norr om Sjöbo. Ett område, som före och under andra världskriget var ett ganska starkt nazistfäste, med, vid den tiden, långtgående planer på att ett läger skulle byggas…
Det får vi dock inte veta så mycket om i boken, däremot kan vi bekanta oss med ”Hans röra”, butiken i Lövestad dit folk vallfärdade till på 70- och 80-talet. Köerna var långa till kaffe- och mjölpaketerna och toapappret såldes direkt från den levererande lastbilen…
Werup tar också upp generaliseringarna om Sjöbo och Färs. Man pratar t ex om att ”i Klasaröd är alla hembrännare” eller att ”Lövestad är ingen ort, det är en diagnos”.
Året innan denna bok kom kunde man läsa, att ”I bara två kommuner sjunker huspriserna. Sjöbo är den ena.” I Sjöbo är man för långt från expansionen i Malmö-Lundområdet och för långt ifrån semesteridyllerna i Kivik och Skillinge - Sjöbo är samtidigt både mittemellan och utanför. Men Werup gör vad han kan för bygden och skriver varmt och lockande om sitt Färs härad.
Detta är en trevlig bok med kul berättelser om den ohändige stadsbons bekymmer när han flyttar ut på landet. Många nya saker att lära och hjälpande personer att lära känna. Läsvärt!
”Local hero” är filmen från 1983 med musik av Dire Straits’ gitarrist/kompositör Mark Knopfler, som efter framgångarna med bandet ville ha en ny utmaning i att göra filmmusik. Här hör vi honom och hans Gibson-gitarr med VOX-förstärkare/-högtalare live i ett TV-framträdande i Montserrat 1997 framföra ”Wild theme”.
Med samma sorts gitarrklanger, dock utan Gibson, vill jag gärna slå ett slag för Deetah, född i Chile och uppväxt i Stockholm. Jag är väldigt förtjust i hennes ”Relax” från 1998 och den fick hon bl a sjung i engelska Top of the Pops, varifrån detta klipp är hämtat. Gitarrklangerna är f ö lånade ur ”Why worry” från Dire Straits storsäljande album ”Brothers in arms” (1985).
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
It was 75 years...
Här följer den 3:e och sista delen om min läsning av Qaisar Mahmoods bok ”Jakten på svenskheten”:
Författaren skriver också om att Sverige ofta beskrivits som homogent ända tills den ökade invandringen efter andra världskriget, men få verkar känna till att under stormaktstiden (1611-1718) talades 20 olika språk i det svenska konungariket! Mest gångbart var inte svenskan utan tyskan!
Qaisar Mahmood avslutar sin ”Jakt på svenskheten” utan att finna en utan flera sorters svenskhet och skapar i boken ”mångfaldens tio budord”:
1. Våra juridiska lagar är gemensamma.
2. Du ska inte känna dig kränkt.
3. Du ska vara nyfiken på din nästa.
4. Du ska vara beredd på, att du inte kommer att få göra det som du alltid gjort på samma sätt som du alltid gjort. (som att flytta ihop…)
5. Du ska inte uppfatta andras annorlunda livsstil som ett hot mot ditt sätt att vara.
6. Svenskhet kan innebära olika saker för olika individer.
7. Du ska ingå i flera olika ”vi”.
8. Du kan inte komma ifrån behovet av att ha några, som du känner gemenskap med.
9. Det kommer alltid att finnas ett vi-och-dom-tänkande.
10. Vi ska erkänna, att det existerar en gemensam värdegrund och att den är föremål för ständig förändring.
Detta är en bok, som är lika intressant som jag trodde, när jag såg den på biblioteket! Den påpekar och pekar på svagheterna i argumentationen mot invandringen, dessutom visar det sig, att den så ”värdefulla svenskheten” inte finns. Svenskheten har olika ansikten, beroende på var man är i Sverige och vilka människor man frågar. Det handlar mer om rädslan av att träffa på någon eller något som är annorlunda mot vad man själv brukar göra, dvs egentligen samma saker som man uppskattar och kan tycka är trevligt och pietetsfullt när man möter det på sin semesterresa utomlands…
Boken är mycket läsvärd - hoppas den finns på biblioteket för utlåning till dig!
”Artister mot nazister” framför här ”Det här är ditt land” live i TV 2001. På scenen finns förutom Mikael Wiehe även Tomas Ledin, Ola Salo, Petter, Feven, Cajsalisa Ejemyr, Emilia m fl.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
It was 75 years ago...
Här följer del 2 om min läsning av Qaisar Mahmoods bok ”Jakten på svenskheten”:
Vid ett besök i Malmö undrar Mahmood över skillnaden mellan Möllevångstorget och Rosengård och kommer fram till, att nedslitna ”Möllan” började locka konstnärer m fl inom kulturen och området blev ”hippt”. Bostadspriserna steg och invandrarna började flytta därifrån, medan butiksägarna fortfarande kunde klara av hyrorna, därmed förblev den dagliga aktiviteten stor och området fortfarande attraktivt. Frågan är vad som händer när butikshyrorna stiger än mer. Kommer ”Möllan” se likadan ut om 10-15 år?
Författaren har också noterat att Kävlinge kommun har färre öppet arbetslösa och en högre medelinkomst jämfört med resten av landet, samtidigt som det är ett starkt SD-fäste.
Men vilka är då SD-väljarna? Aftonbladet bad företaget United Minds kartlägga väljarna och de delade in dem i fem kategorier:
1. Kärnväljaren - arbetslös ung man 18-30 år, ofta med låg utbildning, sociala problem och öppet främlingsfientlig.
2. Den missnöjde arbetaren - yngre medelålders man med låg utbildning, men högre lön än genomsnittet. Inte ovanligt med egenföretagare i denna grupp. Byggnadsarbetare och hantverkare är också vanliga sysselsättningar. Samhällsproblem skylls ofta på invandringen.
3. Den förtvivlade - övre medelålders män och kvinnor, som ”tycker det var bättre förr”. Dessa väljare har ofta sociala problem och tycker att välfärden inte fungerar.
4. Invandrarna - kristna med utländsk bakgrund och motståndare till islam och muslimer.
5. Pensionärerna - anser att ”invandrarna tar och får allt” utan att göra rätt för sig.
SD-väljarna i Kävlinge verkar höra hemma i kategori två: Den missnöjde arbetaren, som har ett arbete, låg utbildning, tjänar bra och ser Malmö med sin mångfald som ett hot. ”Vi har det ju bra som vi har det”, men det är ju egentligen samma sorts skepsis, som om det gällde personer från andra delar av Sverige eller socialfall och knarkare.
I SD-debatter hörs ofta ordet ”massinvandring”, dock utan att förklara vad som avses, och att Sverige ska säga nej EU och globaliseringen. Endast 11 % av SD-väljarna känner förtroende för politiken och politiker (!) och bara 16 % har förtroende för samhällsvetenskap och humaniora - ca 45 % av övriga väljare känner förtroende för politiken medan ca 50 % har förtroende för samhällsvetenskapen. Dvs medan världen genom ekonomi, media, internet etc etc kommer närmare, så vill SD stänga in Sverige som en ö i en egen liten bubbla.
På tal om invandring, så ska vi ju inte glömma bort att 1880 hade Sverige ca 4,6 milj invånare och att under de följande 40 åren utvandrade, dvs invandrade i ett annat land, ca 1,3 milj personer. Detta innebar, att andra länder tog emot runt 28 % av Sveriges befolkning, som p g a hunger, missväxt, arbetslöshet och fattigdom ändå lyckades skrapa ihop pengar till att resa iväg för att starta ett nytt liv!
”This land is your land” skrevs av Woody Guthrie 1940 och så här lät den då.
Men den kan också låta så här som när Sharon Jones & Dap-Kings tog sig an den på sitt andra album 2005:
Fortsättning följer & Go’ läsning!!!
Haj å Goodbaj!
It was 75 years ago these days...
Igår var det 75 år sedan Hitlers Tyskland överföll Polen och i morgon är den 75 år sedan Frankrike och Storbritannien svarade på Tysklands agerande. Kriget varade i ca 6 år och skördade mer än 60.000.000 människors liv, varav mer än hälften var civila offer. Antalet skadade och lemlästade har jag inte hittat, men det rör sig säkerligen om ett flertal miljoner. Starten på ett stort krig är något att läsa och lära mer om och, framför allt, göra allt för att undvika ett upprepande. Detta skrivet vid en tid när det är oroligt och vapenmuller på många ställen i världen.
I detta har jag läst en bok, som engagerade, men som inte är helt enkel att skriva om och när jag väl började skriva, så blev det långt. Så pass långt att jag kommer att dela upp det i delar här på bloggen.
Knappt fyllda 40 år kom Qaisar Mahmood 2012 med boken ”Jakten på svenskheten” och boktiteln lockade mig, inte minst med tanke på att vi har val snart. Mahmood är född i Pakistan men uppvuxen i Tensta, Stockholm, och har arbetat bl a på Regeringskansliet, Integrationsverket och som revisionsdirektör på Riksrevisionen. Både genom arbetet och privat kom han att undra över och försöka ta reda på vad det innebär ”att känna sig svensk”.
Så här skriver han: ”På ett objektivt plan är jag mer involverad i samhället än många av mina blonda och ljushyade vänner och bekanta. Jag har ett jobb där jag är med och bidrar till samhällsutvecklingen. …Svenska är det språk jag behärskar bäst. Det är ett mysterium för mig att man kan vara innanför på så många olika plan men ändå känna sig utanför.”
Mahmood, som den MC-entusiast han är, tog ett antal ”turer” runt om i Sverige i jakten på det svenska, men började med att studera historien. Per Albin Hansson försökte med ”folkhemmet” komma förbi klassidentiteten genom att ”smälta samman idéerna om hemmet, nationalismen och socialismen…” för att ”befria” individen från prästerskapet, bruksledningen etc och få solidaritet att råda. I detta kom det många pekpinnar och direktiv från ”mödravårdscentraler, socialförvaltningar, skolor, sjukhus och andra offentliga institutioner” om hur det goda livet skulle levas. Detta återspeglas även idag genom de myndigheter, som Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen etc, vars uppgift är att sprida kunskaper i olika frågor. Enkelt uttryckt kom brukspatronen att bytas ”mot kommunpampen. Prästerskapet mot myndigheterna. Fattigvården mot socialtjänsten. Familjen mot det offentliga.” Sverige blev till ”ett enda stort brukssamhälle”.
Hur har det då gått med det svenska klassamhället? På en av sina MC-turer kommer Mahmood till Lysingsbadets camping, Västervik. Han noterar då att husbilarnas platser finns närmast receptionen, medan husvagnarna finns på det näst närmaste/finaste området och längst bort finns området för tält. Där har vi campingvärldens underklassboende…
I Karlskrona har Sverigedemokraterna (SD) ett av sina starkare fästen och vid ett tillfälle när författaren kontaktar en gammal kamrat, Faraj, berättar denne: ”När jag växte upp i Karlskrona var det ingen som reagerade på att jag firade Eid och inte åt fläskkorv. Idag får jag höra att det är kul att jag pratar bra svenska, och att jag dessutom har dialekt. Jag är ju född och uppvuxen i Karlskrona.” Märkligt att bli betraktad som främling i ”sitt eget land”…
I ”Allsång på Skansen” framträdde Mikael Wiehe 2010 med sin egen text till Woddy Guthries melodi - var så god: ”Det här är ditt land” !
Fortsättning följer & Go’ läsning!!!
Haj å Goodbaj!
