Mo(o)re than this...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Så, nu har jag läst även den första av Roger Moores böcker om sitt liv! Han har valt den James Bond-liknande titeln ”Mitt namn är Moore - Roger Moore” på boken, som kom redan 2009. Framgångarna med denna skrift följdes upp med en mer Hollywood-inriktad berättelse fem år senare.
I oktober 1927 föddes Roger Moore i Stockwell i sydvästra London. Han blev enda barnet till Lily och George Alfred. Mamma Lily, född i Calcutta, jobbade på restaurang i London när hon mötte pappa George Alfred, som var poliskonstapel. Tycke uppstod, som det heter.
Under krigsåren blev det flera förflyttningar för att komma undan bomberna och de lyckades klara sig igenom eländet, även när de återvände till London före krigsslutet. Under dessa år bytte Moore skola många gånger, både beroende på flyttningar och bombningar, men skoltiden blev ändå bra.
Och så började teatern ta mer och mer av Moores tid. Mindre roller här och där, som följdes av militärtjänst. Därefter var det teater igen och sedermera film och en del fotomodelljobb.
Pjäser, filmer och möten med andra skådespelare, varav några blev till vänner för livet, passerar revy i boken. Och så kom James Bond - en karaktär, som Moore spelade i 7 filmer under 12 år. Då hade han dessutom hunnit med rollen som Simon Templar i ”Helgonet” och tillsammans med Tony Curtis haft framgångar med ”Snobbar som Jobbar”.
Han är pappa till 3 barn, alla i äktenskapet med tredje frun, Luisa. Tillsammans med sin nuvarande fru, Kristina, är han numera engagerad för Unicef. Han värvades f ö av Audrey Hepburn!
Att läsa en så aktiv människas livsberättelse innebär givetvis en massa uppräknade händelser, filmer, pjäser och människor, men hur skulle det annars blivit en bok? Det finns ett 12-sidigt index i dubbla spalter med namn, filmer etc… Långt ifrån alla namn och filmer är bekanta för mig, men jag hade trevligt i sällskap med Roger Moore i alla fall.
När vi nu ändå är inne på ”avdelningen gentlemen”, så kommer jag direkt att tänka på Bryan Ferry, som ju, liksom Roger Moore, är en man med stil. I slutet av november 2014 var Ferry gäst hos Skavlan på SvT och framförde den då alldeles nya ”Loop De Li” från sitt fjortonde studioalbum, ”Avonmore”. Inte så tokigt, eller…?
Fyrtio år tidigare kom Ferry med sin version av Platters hit “Smoke gets in your eyes”, skriven av Jerome Kern och Otto Harbach till musikalen ”Roberta”, 1933. Ferrys sång och stil funkar bra i låten, tycker jag.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
One drink too many...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Mamma Gudrun Brosts råd till sonen Johannes blev till en boktitel: ”Dö inte nyfiken!”. Johannes tog skrivhjälp av Leif Eriksson och Martin Svensson och resultatet fanns på bokdiskarna 2014.
Uppväxten gick väl inte på räls direkt, inte minst under tiden i Malmö. Gudrun Brost, skådespelerska, hade lockats till Malmö och Stadsteatern av Ingmar Bergman 1954, men Johannes, då 8 år, blev mobbad och hade en besvärlig tid i staden. Efter några år fick han byta skola och det hjälpte och än bättre blev det när han kom till en internatskola i Osby.
Pappan, författaren Sven Forssell, var gift flera gånger och är far till bl a Tomas Forssell, som f ö pappa till Gry. Sven försvann tidigt ur Johannes liv, medan halvbrodern Tomas kom att bli en nära vän.
Johannes växte upp i teatervärlden med sin kända mamma, men hade väl egentligen ingen längtan till skådespeleriet. Efter att ha spruckit i intagningen till Dramaten, sökte han och kom in på scenskolan i Malmö. Därefter jobb på olika teatrar och så kom TV in i bilden(!). Julkalendern ”Stjärnhuset” 1981 och så ”Gäster med gester” året därpå. Bartendern Joker i ”Rederiet” hängde med i 10 år 318 avsnitt!
När jag läser boken om Johannes får jag veta lite om de toppar och bottnar som han passerat. Framgångar i TV blandas med kokainskandalen, som gav honom en kortare fängelsevistelse. Och så verkar han, liksom sin pappa, vara populär hos kvinnorna… Jag undrar lite smått om rollkaraktärerna varit lika många som kvinnorna… fanns ingen översikt/jämförelse i boken…
Ett häftigt liv för en mycket aktiv aktör. Johannes Brost, kompis med bl a Mick Jagger och grabbarna i Stones, har onekligen tagit ut svängarna genom åren och i boken får vi veta med vem och vilka också. Och det är många kända namn, som susar förbi, men många återkommer också. Jag trivdes bra i sällskap med boken! Läsvärd.
I höst är Johannes Brost tillbaka i Malmö för en roll i musikalen ”Top hat” på Malmö Opera. Får vi se honom steppa, eller…? Så här lät det om trailern för en turnerande uppsättning från Londons West End 2014:
Och så ska Brost-kompisarna Rolling Stones få komma till tals… Gamla bluesklassikern ”Rock me baby” blev f ö inspelad av B.B. King 1964 och gav honom hans första Top 40 hit. Här är det dock ett laddat Stones-gäng live med lite hjälp av bröderna Angus och Malcolm Young från AC/DC. Ett möte det nästan slår gnistor om! Gissar att det är från en spelning 2003.
Go’ freda’ och Pingstlig hänryckning!!!
Haj å Goodbaj!
My name is Bond, James Bond...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Det visar sig, att jag nog börjat i fel ände… ”Den siste gentlemannen” (2014) är inte Roger Moores första memoarbok. Boken har underrubriken ”Minnen från Hollywood” och markerar var fokus ligger den här gången. Därmed blir det inte många rader om uppväxt och skolgång utan mest om livet i filmvärlden.
Roger Moore är ingen Bond-tölp, när han får chansen som Bond, James Bond, i ”Live and let die”, med ledmotivet skrivet av Paul McCartney… (så fick jag in det också…)! Succé! Han är den som innehaft Bond-rollen längst, 12 år och 7 filmer.
Moore har flera kopplingar till Sverige, inte bara att han i ”Snobbar som jobbar” kör en Volvo P1800! I flera Bond-filmer spelade han mot svenskor, bl a Maud Adams och Britt Ekland. Ett par av hans närmaste vänner var gifta med svenskor och Moores nuvarande fru, Christina Tholstrup, är född i Karlstad. Prinsessan Lilian var mycket god vän med Moore, liksom Tore Wretman. På nätet läser jag, att han sommaren 1966 var på folkparksturné i Sverige och besökte bl a Ystad!
Boken är fylld av anekdoter om filminspelningar och möten med regissörer, skådespelare och andra filmpersoner/-personligheter. Allt berättat med en brittisk stil och elegans. Sedan många år är Roger Moore engagerad i olika välgörenhetsprojekt som ambassadör för Unicef.
Filmbranschens siste gentleman, född 1927, håller ”fanan högt” även i bokens värld och berättelserna lockar läsaren till skratt. Får kanske ta sig en sväng till biblioteket och leta rätt på föregångaren till den här boken…
Givetvis blir det nu ”Live and let die”, titelmelodin till Bond-filmen från 1973, skriven av Sir Paul McCartney. Detta var Sir Roger Moores debut som James Bond. Här framförs låten live i pausen på Super Bowl den 6 febr 2005. Verkar vara bra tryck…
Och mitt i detta skrivande nås jag av nyheten att en av bluesens hjältar, B.B. King, avlidit, 89 år gammal. Listan är lång på alla han spelat med under sin mer än 65 år långa karriär. Ett exempel här från Crossroads festivalen 26 juni 2010, då B.B. King spelade ”The thrill is gone” med Eric Clapton, Johnny Winter, Ronnie Wood, Buddy Guy och några ”strängböjare” till. B.B. King - R.I.P.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
I use the best, I use the rest...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Med boktiteln ”Irene Panik” fångades jag direkt! Fyndig titel på Carin Hjulströms bok från 2014 och det räckte för att jag skulle låna den på biblioteket… Och när jag väl började läsa, så var jag fast!
Detta är en sanslös och fantasifull berättelse om Irene, flerbarnsmamma, VVS-handlarmaka, djurskötare etc på gården Grangläntan i Hällingsjö socken! Irene sliter och släpar för att ”vara alla till lags” på den aldrig helt färdigrenoverade gården. Maken och 3 tonåriga barn är brukare av hennes service, därtill kommer alla djuren… kaos, är väl det bäst beskrivande ordet…
Men saker och ting förändras och Irene lämnar bygget… och börjar ett nytt liv… som utvecklar sig än mer än hon någonsin trott/befarat… kaos blir till en framgångsfaktor… som får henne att upptäcka nya sidor hos sig… och möta nya människor… börjar nästan bli stenkul!
Hjulström har lyckats med ett flertal småfinurliga meningar, som pojken/korvhandlarens: ”Mat är så gott att man nästan skulle kunna leva på det”. Lätt underfundiga skrivningar att le åt, men hela berättelsen är en underhållande resa i Sverige. En resa som nästan startar i panik och fortsätter i samma höga tempo för Irene.
Detta är en bok, som roar mig med sin iderikedom och sitt tempo! Jag ser redan reklamen för långfilmen med Maria Lundqvist i huvudrollen…
Sex Pistols och deras debutsingel och hit från 1976, ”Anarchy in the UK”, passar alldeles utmärkt här. Stökig låt med bra driv, ungefär som boken…
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
It was seventy years ago today...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Den här veckan för 70 år sedan slutade andra världskriget i Europa. Ett flertal intressanta och lärorika TV-program har visats om bl a Sverige och Norden före och under kriget, där Danmark och Norge invaderades av Tyskland och Finland var i krig med Ryssland, medan Sverige med sin ”neutralitet” lyckades hålla sig utanför direkta krigshandlingar.
Journalisten Schön har grävt i flera olika svenska arkiv och samlat ihop material om Hermann Göring och hans tid i Sverige. Det blev till boken ”Hitlers knarkande hantlangare”, som kom 2010. Det visar sig, att Göring varit intagen på sinnessjukhus i Sverige! Han var, ansåg han själv, morfinist sedan hösten 1923. I ölhallskuppen i november 1923 i München blev Göring skottskadad och fick fly.
I början av 1925 bosatte han sig med sin svenskfödda hustru Carin, friherrinnan född Fock, i Stockholm. Vid flera tillfällen klarade frun inte av att hantera honom utan försökte få honom under vård. Göring hämtades då av polis och brandmän för tvångsvård. Han var våldsam och hotade allt och alla inklusive frun.
Perioderna på sjukhusen var också hotfulla och våldsamma, då Göring på olika sätt försökte tilltvinga sig olika ”mediciner”. Vid några tillfällen var man dock på god väg att ”avgifta” honom, men utan att lyckas fullt ut.
Tänk om Göring hade tvingats kvar under riktigt lång tid i Sverige för vård… Då hade han ju inte kunnat grunda Gestapo 1933… och inte inrätta de första koncentrationslägren… Hade då för-/krigshistorien blivit annorlunda? Kan det f ö varit Görings förhållande till Sverige, som gjorde att landet inte invaderades under kriget? Frågorna och funderingarna är många, men svaren få.
Under Nürnbergprocessen efter krigets slut dömdes Göring till döden för sina krigsförbrytelser, men begick självmord ett par timmar innan han skulle hängas, 15 oktober 1945. Carin hade avlidit i en hjärtinfarkt redan 17 oktober 1931.
”Masters of war” är en av låtarna på Bob Dylans andra album, ”The freewheelin’ Bob Dylan”, utgivet 1963. Texten finns här med på bilderna…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Nights in white satin, never reaching the end...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Patrick Modiano berättar från sitt kära Paris i ”Nätternas gräs”, som utgavs 2013. Handlingen är författarens sökande efter den kvinna han älskade 40 år tidigare och som försvunnit. Oklart hur och var.
Den svarta anteckningsbok, vaxduksbok (?), som Modiano flitigt begagnat sig av, är hjälpredan för adresser, tidpunkter för möten etc. Men samtidigt förtydligar han, att han ibland inte noterat alla namn eller adresser i anteckningsboken ”för vi undviker ju att skriva ner de mest intima detaljerna i vårt liv, av fruktan att de inte ska tillhöra oss längre när de väl har fästs på papper.” Intressant tanke, inte minst i dessa Facebook-dagar…
Berättelsen växlar hela tiden mellan nu- och dåtid. Personer och gator, restauranger och hotell passerar revy i boken. Nästan så man önskar att en Paris-karta fanns bifogad, så att läsaren kan följa med i förflyttningarna.
Boken är något tjockare än Steinbecks ”Möss och människor”, dvs knappt en tredjedel av de flesta av dagens böcker. Det är en ganska lågmäld berättelse, men den fångar i alla fall. Och likheterna med Steinbeck är fler: båda är Nobelpristagare! Steinbeck fick priset 1962, Modiano så sent som 2014. När jag var på biblioteket för att låna böcker av den senare, var de sällan inne, däremot fanns det gott om böcker av den förre.
Stämningen i boken fick mina musiktankar att riktas mot Moody Blues, Birmingham-bandet som var lite av pionjärer i att kombinera rock med klassisk musiks klanger. ”Days of future passed” kom 1967 och var deras första i en rad framgångsrika konceptalbum. Dagens överskrift, ”Nights in white satin”, ger stämningen i boken och är hämtad från nyss nämnda album. London Festival Orchestra under ledning av Peter Knight ger låten lite extra ”omfång” och så har bandet en Mellotron, en föregångare till ”synthen”, till sin hjälp. Här råkar framförandet dessutom, väldigt passande, kryddas med bilder från Paris!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Those were the days, my friend (“Takie dni moi drug…”)...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Journalisten på Sydsvenskan och tidigare Moskvakorrespondenten Kalle Kniivilä är född i Norra Karelen, men bor nu i Lund. Han har tidigare bl a skrivit en bok om Putins popularitet i Ryssland och nyss kom hans ”Krim tillhör oss – Imperiets återkomst” (mars 2015).
Detta är en sorts reportagebok med massor av samtal och intervjuer med människor i Ukraina, Krim och Ryssland. Till detta ger Kniivilä oss Krims historia inkl krimtatarernas och deras förvisning till Centralasien 1944. Det behövs ju en bakgrund för att vi ska kunna förstå de senaste årens händelser på halvön.
Vi får höra berättelser om hur de ”artiga soldaterna” i uniformer utan lands- eller gradbeteckningar ”hjälper” till att ”befria” Krim. Från vad, är lite svårare att få kläm på, men det är en annan sak. Var och en blir ju salig på sin tro. ”Och över alltihopa lyser…” om inte ”Moder Sol”, så Vladimir Putin.
Imperiet, som försvann, vill gärna återuppstå och återupprättas av Putin! Världens till ytan största land är, enl Putin, utsatt för ett starkt hot från EU och inte minst USA. Vi känner igen tonerna från kalla kriget, tyvärr.
Putin hade chansen att ge ryssarna ett ickediktatorstyrt liv, men valde bort det, för att i stället lägga landets pengar på att bygga upp krigsmaskineriet. Och att samtidigt använda det.
Intervjuerna är mycket intressanta, där flera är starkt påverkade av det hårt centralstyrda informationsflödet i rysk ”monopol”-TV, medan andra har upplevt händelser på Krim vid annekteringen och därmed har en annan bild av skeendet. Den stora frågan är dock ”vad som komma kan”… den oron finns också bland en del av de intervjuade. Varav en del bara önskar sig tillbaka till Sovjettiden, med dess ”ordning och reda”…
Detta är en klart läsvärd bok - jag vill ju försöka förstå varför Putin tog över Krim. Samtidigt som jag är orolig för hans nästa drag… Hoppas ditt bibliotek eller bokhandlare hunnit få in boken.
Mary Hopkin sjöng och Paul McCartney producerade hennes debutsingel ”Those were the days” 1968. Melodin är rysk och har spelats in av många på många olika språk, bl a av Ivan Rebroff, "Такие дни, мой друг", 1969. Hopkins version gavs i England ut som den första skivan på Beatles’ nystartade bolag, Apple. Låten kom att toppa listorna i många länder. Mary Hopkin live med stråkar och allt:
En dag som denna passar det väl alldeles utmärkt med Bee Gees gamla slagdänga från 1969: ”First of May”, eller hur? Idag vill jag dock höra den i en liveversion med ett utökat Weeping Willows och Helen Sjöholm från ”Skavlan” 2014. Vemodigt, maffigt och vackert! ”First of May”!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
