You’re lookin’ swell, Dolly...
Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Jag har läst en 6-7 år gammal bok om Dolly Parton - det var en pocketbok, hur man nu lyckats få henne i ett sådant format… men hon är ju inte så lång… Författare är Stephen Miller och bokens titel: ”Dolly Parton - En smart blondin”. Boken är skriven utan att ha fått en enda större intervju med henne - nja, det låter ju inte så där alldeles förtroendegivande. För ett tag sedan läste jag en bok om Zlatan med samma grund att stå på, dvs andras intervjuer. Tycker dock att Miller lyckats bättre, t o m ganska bra.
Boken följer Dollys liv och leverne från barndomen tills det ganska snart blir ”Firma Dolly Parton”. Tyvärr verkar vara på det sättet, att hon inte släpper en ”dj-el” in på livet! Hon håller en enastående integritet och om hon släpper enstaka ”hemligheter”, så sker det helt på hennes villkor och med enda målet, att hålla intresset för henne på topp. Hon är gift sedan många år med Carl Dean, men det finns knappt några officiella bilder på honom eller båda två tillsammans. Han följer inte med på några kändisevenemang, utan lever sitt liv, men ändå tillsammans med Dolly på något sätt.
Dolly är det fjärde av familjen Partons 12 barn, pappan lär haft några ”på byn” därutöver, och det var fattigt och eländigt med bekymmer att få mat på bordet. Den viljestarka Dolly bestämde sig dock tidigt för att ägna sitt liv åt musiken och på diverse vägar, så blev det så. Hon började tidigt skriva sina egna sånger och lär ha plitat ihop över 3.000! Ett strå vassare än Thore Skogman med sina drygt 1.200…
”Firma Dolly Parton” har skapats via musiken, filmer (t ex ”9 to 5”) etc och innefattar förlagsverksamhet, nöjesfältet Dollywood m m och sysselsätter en hel mängd människor. Hon verkar vara en driven affärskvinna, som håller hårt i sin image med peruk, massor av smink och den väl tilltagna bysten - snacka om ”varumärke”!
Boken är, inte minst tack vare sina ganska små kapitel, förvånansvärt lättläst, men visst kan det tendera bli lite uppräkning av det hela emellanåt. Tycker dock att det var intressant med inblicken i den amerikanska musikvärlden, då främst countryn. Det är ju, som även Janne Schaffer beskrev, väldig skillnad på amerikansk och europeisk ”musikindustri”.
I drygt 4 min ser vi här trailern till filmen ”Hello, Dolly!” baserad på musikalen med samma namn. I huvudrollerna ser vi Barbra Streisand och Walter Matthau och filmen, från 1969, regisserades av ingen mindre än Gene Kelly!
Det är väl bäst att låta Dolly själv komma till tals också… Här med en av hennes egna favoritsånger. Hon berättar om sitt liv i fattigdom men tack vare sin händiga familj hade hon fått ihop en ny jacka, dock med tyger i lite olika färger… Låten, som hon framför live i västtysk TV i slutet av 70-talet, heter ”Coat of many colors”.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
I en annan del av världen...
Idag är det fredag och Freda’ - om du är på hugget! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Visserligen provsprängdes i veckan i en annan del av världen - i min del av världen var det bara oannonserade hästar som dök upp. Fanns i mat, som sedan slängdes…
I ett hungrande land sprängdes…
i ett ickehungrande Europa slängdes…
När ska mänskligheten lära sig? När ska förnuft och tanke bli ”populärt” igen?
En strimma av hopp höll den här mannen vid liv under oförnuftiga och svåra tider. I sommar fyller han 95 år, om hälsan står honom bi. ”Middagar med Nelson Mandela” (2012) är dagens bok. Den är skriven av Vincent Dahlbäck, som var Sveriges Radios man i Sydafrika under 10 års tid, men rapporterade från hela Afrika.
Dahlbäck var där först 1994-99, då den sydafrikanska demokratin tog sina första små vacklande steg, och sedan 2003-07. Hans tid i landet kom att sammanfalla med landets utveckling och förändring. Nelson Mandela frigavs, efter 27 års ofrihet, från fängelset på Robben Island 1990 och blev efter valet 1994 landets president. Då var han 76 år gammal. Han pensionerade sig 1999.
Dessa fria år beskrivs i boken, liksom den personliga lyckan och misslyckandena i äktenskapen med bl a Winnie med ett slut i kaos. Boken ger också en bra beskrivning på de interna stridigheter, som påverkade ANC och dess relationer med andra politiska organisationer i Sydafrika. Man blir också påmind om hur landet lämnade apartheid-systemet och gick i riktning mot demokrati.
Boken är intressant och i ett lagom format, men den faller ner i en detaljrikedom om organisationer och rörelser, som nästan blir svårt att ta till sig. Mitt kunnande om intriger och rörelser i södra Afrika räcker inte riktigt till för att förstå vidden av alla händelserna, men förhoppningsvis, har väl något fastnat efter läsningen. Hoppas jag blev lite klokare!
Det kuligaste och mest ”i-tiden-liggande” vissa lärare på realskolan kunde hitta på i mitten av 60-talet var att ta med sig en LP-skiva till sista lektionen innan jul- eller sommarlov… Och av någon anledning så var det alltid en platta med den ”storsäljande” och hos oss elever så ”jättepopuläre” Tom Lehrer. Med en djup suck från oss spelades några låtar… Alla är raderade i mitt minne utom en, som i veckan helt plötsligt blev aktuell igen: ”Who’s next?” med en klar och tydlig text…
Med sitt 3:e album nådde Special A.K.A. inga större framgångar 1984, förutom med en av låtarna, som envist hängt sig kvar år efter år. ”(Free) Nelson Mandela” tog sig upp på en nionde plats på engelska singellistan! De spelade in den på nytt till Mandelas 70-årsdag 1988 och då bidrog bl a Elvis Costello med sång! Här kommer den första inspelningen:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Listen!...Do you want to know a secret?...
Idag är det fredag! Och “Litterära Hörnan”!!!
Under några veckors tid har jag ”kämpat med” en bok från 2012 av Mats Ekman med titeln ”På uppdrag från Bagdad”. Boken handlar om Saddam Husseins agentnätverk i Sverige från mitten av 70-talet och framåt. Det är många namn som virvlar förbi, varav flera är välbekanta från nyhetsrapporterna och då handlar det både om irakiska och svenska politiker samt svenska poliser. Bland de senare återfinns många namn, som även senare kom att dyka upp i samband med utredningarna av Palme-mordet. Där kan man f ö fundera lite över om det fanns irakisk inblandning i den händelsen…
Både när det gäller det irakiska agentnätet och mordet på Palme får SÄPO’s och den ”vanliga” polisens utredning och agerande rejäl kritik i den här boken. Polisen är tafflig och valhänt i hanteringen av ärendena - struktur saknas ofta och man saknar övergripande helhetssyn. Boken berättar också om rena avrättningar på irakier som utfördes i Sverige, troligen av irakier - få av dessa mord blev lösta och/eller fick en rättslig prövning. Agenter och oppositionella irakier kunde behandlas nästan hur som helst i Sverige…
Arne Treholt, Stig Bergling och Hans Melin är också omskrivna i boken. Alla tre spionerade för bl a irakisk räkning och greps i slutet av sjuttiotalet och början på åttiotalet.
Boken har en spännande och intressant berättelse att förmedla - tänk att det kunde gå till så i Sverige! Min stora besvikelse på boken ligger i att den är så ”klantigt” skriven med många stavfel och meningsfel - detta får mig att tvivla lite på sanningshalten i själva storyn. Har författaren inte lagt tid på språket, så kanske han inte har lagt tillräcklig tid på att kolla fakta fullt ut heller… Låt mig citera ur boken: ”Fadel uppger att och Jamila åkte ut Arkitektkopia och stannade där…” (sid 216) eller ”…häktades Jamila El-Chafej i sin utevaro…” (sid 281). Ger tyvärr lite ”förtroende-kris”…
SÄPO i all ära, men Secret Service låter lite tyngre, eller hur? Hör här på detta exempel:
Ett knippe hits från ”längese’n”… Men de turnerar fortfarande i öst med spelningar i S:t Petersburg, Omsk etc etc! Ola Håkansson har dock lämnat bandet, men ersättaren sjunger med den äran. Ett nytt album, men med ”gamla, överblivna” inspelningar, ”The lost box”, kom i somras.
”Hemligare” än så är väl svårt att bli, så jag tror jag avslutar med en f d Police med Sting…
Hm, förstår inte varför jag inte fått jobb som ”mellanpratsförfattare” på radion… med så’n övergångs-/associationsförmåga… ”If you love somebody set them free” blev första singeln från första albumet (1985) som soloartist - det blev dessutom första hiten!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Dann will ich vråla...
Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
I helgen startar Melodifestivalen 2013 - ett spektakel i flera akter. Akterna utspelas dessutom på olika platser i Sverige och med olika artister i rollerna. Och då tycker jag att det passar alldeles utmärkt att jag berättar om en bok, som kom förra året, och som jag läst. ”Främling * En bok om Carola” har skrivits av Andreas Ekström och Johanna Koljonen.
Jag hade sett fram emot att få följa Carola och hennes liv och fram-/motgångar, både på scen och lite privat. Men så blev det inte! Det mesta i boken handlar om hennes religiösa vandringar och vad massmedia tycker i detta ämne. Långa utläggningar om relationen med press och media får jag också läsa om, men knappt en rad om konserter, teater, skivinspelningar och om vilka musiker som medverkar osv. Tyvärr står det väldigt lite om samarbetet med herrarna i BeeGees vilket ju faktiskt resulterade i ett album - jag hade sett fram emot att få veta mer om inspelningarna, vem/vilka som deltog och hur arbetet flöt på.
På de sista sidorna i boken pratar man med Jan Theigen, känd norsk musikhjälte, nu boende i Ingelstorp strax utanför Ystad, och det lyste upp ”föreställningen”…
Boken lider tydligt av att författarna nöjt sig med att läsa en del av det som skrivits om Carola och intervjuat några av personerna ”bredvid” Carola, men inte pratat med huvudpersonen - historien blir alltför torftig/fattig för att bli riktigt läsvärd.
1987 gjordes en omorganisation på Sveriges Television, TV1 bytte namn till Kanal 1 och för att ”fira” detta, så gjordes ett jubileumsprogram. Ett av inslagen var det här med Anders Berglund, välkänd Melodifestival-dirigent, spelandes dragspel och en sprittsmittande Robban Broberg sjungandes ”Carola”, hans gamla hit från ”Tjejjer”-albumet 1969.
Vid Melodifestivalen år 2000 gjordes ett riktigt trevligt medley med riv och driv och flera av originalartisterna sjungandes ”sina” tävlingsbidrag - kan väl vara en bra uppladdning inför årets festival? Eller kanske en exposé över hur det skulle kunna vara? Valet är ditt!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
