Johnny - samlaren...

Knappt tjugo år efter debutboken, ”Blues”, kom Louise Hoffsten 2015 med uppföljaren ”En näve grus”. Den är skriven tillsammans med en van ”medhjälpare”, Lena Katarina Swanberg.

Förra boken var väldigt utlämnande, men även här får vi en djup inblick i det Hoffstenska livet. Hon skriver visserligen, att hon inte ska ”grotta ner sig” i sin MS, men det gör hon i alla fall. I och för sig inte så konstigt  -  sjukdomen styr väldigt mycket av livet, oavsett vad patienten vill eller önskar.

Hon berättar att hon försöker följa sin inre röst, oavsett om det innebär motströms eller medströms, men i grund och botten styr hennes sjukdom, MS! Hoffsten strålar glädje i att ha träffat sin make, Dan Bratt, och att de fått en son. Familjen ger styrka, även om det var ”körigt” när sonen nyss fötts och maken drabbades av svår cancer med operationer, strålning etc. Goda vänner räddade situationen.

Hoffsten jobbar, trots sjukdomen, vidare med musiken. Skivor spelas in med ojämna mellanrum och turnéer genomförs, både med egen och med andras musik. Bluesen är grunden i musiken, men både jazz och folkton finns med. Pappa Gunnars jazztoner har inte gått spårlöst förbi.

Rösten är hennes instrument, men en resa utan munspel är ingen resa! Hon har spelat med många olika musiker, men även deltagit i TV-program som ”Stjärnorna på slottet” och ”Körslaget”, där f ö hennes kör förlorade i finalen.

Listan över stipendier/utmärkelser är lång, men frågan är om inte filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet ligger henne varmast om hjärtat. Hemstadens universitet…!

Jag har ibland lite bekymmer med den här sortens böcker…  känns som att de är skrivna för att hålla nere författarens terapikostnader…  men Hoffstens bok vinner i ”slutronderna”!

Till glädje för alla munspelsdiggare hittade jag en ”grundkurs” med Louise Hoffsten! I ”Allsång på Skansen” den 23 juli 2002 lär hon Lasse Berghagen och orkestern att spela! Och det blev inte så tokigt! ”Hit me with your lovething” är låten.

Hoffstens version av Cornelis Vreeswijks ”Lasse liten blues” på en Långholmenkonsert 1991 går inte av för hackor! Glöden i munspelssolot för mig att rysa av välbehag!

Merry Midsommar!!!

Haj å Goodbaj!

Förra året var det dags för uppföljaren till boken om ”Hundraåringen som…” och ”Analfabeten som…” i och med att Jonas Jonasson presenterade ”Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) (2015).

Den här gången är det en mördare, en präst och en receptionist som är i centrum författarens fantiserande och spånande. Visst är det ett huvudlöst ”hitte-på-ande”, men överdrifterna och idéerna gör spånandet ospännande. Det är för mycket! Känns som att målet inte var att hitta på en sammanhängande och underhållande historia, utan att skapa så många ”halsbrytande märkvärdigheter” som möjligt!

Jag läste boken utan att bli fängslad (!). Kände mig dock förpliktigad att läsa hela boken. Du ska inte känna dig tvingad därtill…!

Det finns många godbitar att hämta ur de olika årens Crossroads Guitar Festival, Claptons välgörenhetsarrangemang. Den här gången kunde jag inte motstå Steve Winwoods och Claptons spelning 2010 av ”Dear Mr Fantasy”. Låten är från Traffics första album 1967, då Winwood var 19 år gammal och redan hade haft en framgångsrik karriär i Spencer Davies Group! Det gäller att börja i tid…  Här, 2010, har hans röst kanske inte största bärigheten, men Claptons solo gör ändå valet enkelt!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Författaren och universitetsläraren Charles Whiting har skrivit flera hundra böcker, varav många handlar om andra världskriget. Han deltog själv i kriget, vilket säkert bidragit till de detaljerade texterna. I boken från 1991, ”Hitlers krigare – SS sista strid”, får vi följa de sista avgörande händelserna i andra världskriget.

Under krigets gång hade Hitlers ”egna” elitsoldater i ”Leibstandarte SS – Adolf Hitler” vid flera tillfällen ryckt ut för att ”lösa” besvärliga situationer och lägen, men därmed också drabbats av stora förluster.

I de sista striderna blev dock de allierade styrkorna för starka och, till Hitlers stora besvikelse, misslyckades hans soldater. Och strax därefter, 30 april 1945, tog Hitler sitt liv och andra fick ta över och kapitulera. I allt kaoset och de allierades tvehågsenhet tog Stalin chansen att ”markera revir”, vilket blev inledningen till det som senare skulle kallas ”Det kalla kriget”. Men det är en annan historia, bortom denna bok.

Boken är intressant, inte minst i att den följer enskilda personer och deras agerande i de olika arméernas strider. På så vis skapar författaren en lite djupare berättelse om krigets fasor och inte bara från tyskarnas sida. Därför blir boken, till skillnad från mera övergripande krigsböcker, jobbigare att läsa, men jag betraktar ändå mitt loppisköp som ett fynd!

Lou Reed och John Cale bildade det legendariska bandet Velvet Underground 1965. Cale lämnade dock 1968 efter slitningar med Reed, som stannade till 1970. Båda gick solo, men här möts de båda i Reeds låt ”Berlin”, från den senares tredje album ”Berlin” (1973). I klippet påstås det, att denna livespelning gjordes redan 1972   -   jag säger: Kanske det…

Frank Sinatras sång passar alltid, eller hur? ”(There’ll be a) Hot time in the town of Berlin” spelades först in av Dean Martin och Andrew Sisters innan Frank Sinatra tog sig an den 1944  -  “lätt” patriotisk sång, men sången är ju högklassig  -  Well done, Frank!!!

Go’ sönda’!!!

Haj å Goodbaj!

Gunnar Wetterberg kom 2013 med en riktig släktkrönika   -   berättelsen om familjen Wallenberg.  Vi får följa familjen i ord och bild från 1800-talet fram till idag och det är inte utan att man har nytta av de två ”släktträden”, som finns avbildade i boken.

Det är inte helt enkelt att följa med i turerna från 1800-talets André Oscar Wallenberg, som fick 21 barn med 3 olika kvinnor, av vilka han var gift med 2, till dagens medlemmar av familjen. Det har varit både med- och motgångar genom åren, men även ganska vidlyftiga och påpassliga affärer till gagn för imperiet.

I bokens intressanta kapitelindelning avverkas familjen och företagen, liksom deras politiska påverkan. Men även successionen, företagsstyrningen, de internationella affärerna och institutionerna avhandlas. Och så får veta en del om stiftelserna, inte minst Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, grundad 1917, och som blev en oerhört viktig pusselbit i skapandet av familjeimperiet.

Wetterbergs bok är en sammanfattning av vad många tidigare skrivit om familjen Wallenberg under årens lopp. Bokens litteraturförteckning, som f ö är hela 8 sidor lång, visar på att författaren gjort en omfattande research. Boken är en läsvärd resa genom svensk företags- och ägandehistoria inom- och utomlands, men visar också på dagsläget för familjen.

Dagens rubrik är hämtad från ”Family affair”  -  en hit från 1971 med Sly & Family Stone. Bandet startades i San Francisco av bröderna Sly och Freddie Stone med soul och funk i grunden och fick mycket beröm för sin spelning på Woodstockfestivalen 1969. Här hör/ser vi dem från Montreux jazzfestival 2007  -  ”Family affair”:

När vi nu ändå är inne bland tungviktarna, så slog det mig att det var länge sedan jag hörde Colosseum. Bandet grundades av avhopparna från 1968-års version av John Mayall’s Bluesbreakers, Jon Hiseman (trummor) och Dick Heckstall-Smith (tenorsax) och spelade en jazzig bluesrock. De fick inga större hits och splittrades redan 1971, men återuppstod 1994, då med Chris Farlow som sångare. Här dock ”Walking in the park” från Colosseums första album ”Those who are about to die salute you”, 1969:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!