Blues with a feeling...
Knappt tjugo år efter debutboken, ”Blues”, kom Louise Hoffsten 2015 med uppföljaren ”En näve grus”. Den är skriven tillsammans med en van ”medhjälpare”, Lena Katarina Swanberg.
Förra boken var väldigt utlämnande, men även här får vi en djup inblick i det Hoffstenska livet. Hon skriver visserligen, att hon inte ska ”grotta ner sig” i sin MS, men det gör hon i alla fall. I och för sig inte så konstigt - sjukdomen styr väldigt mycket av livet, oavsett vad patienten vill eller önskar.
Hon berättar att hon försöker följa sin inre röst, oavsett om det innebär motströms eller medströms, men i grund och botten styr hennes sjukdom, MS! Hoffsten strålar glädje i att ha träffat sin make, Dan Bratt, och att de fått en son. Familjen ger styrka, även om det var ”körigt” när sonen nyss fötts och maken drabbades av svår cancer med operationer, strålning etc. Goda vänner räddade situationen.
Hoffsten jobbar, trots sjukdomen, vidare med musiken. Skivor spelas in med ojämna mellanrum och turnéer genomförs, både med egen och med andras musik. Bluesen är grunden i musiken, men både jazz och folkton finns med. Pappa Gunnars jazztoner har inte gått spårlöst förbi.
Rösten är hennes instrument, men en resa utan munspel är ingen resa! Hon har spelat med många olika musiker, men även deltagit i TV-program som ”Stjärnorna på slottet” och ”Körslaget”, där f ö hennes kör förlorade i finalen.
Listan över stipendier/utmärkelser är lång, men frågan är om inte filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet ligger henne varmast om hjärtat. Hemstadens universitet…!
Jag har ibland lite bekymmer med den här sortens böcker… känns som att de är skrivna för att hålla nere författarens terapikostnader… men Hoffstens bok vinner i ”slutronderna”!
Till glädje för alla munspelsdiggare hittade jag en ”grundkurs” med Louise Hoffsten! I ”Allsång på Skansen” den 23 juli 2002 lär hon Lasse Berghagen och orkestern att spela! Och det blev inte så tokigt! ”Hit me with your lovething” är låten.
Hoffstens version av Cornelis Vreeswijks ”Lasse liten blues” på en Långholmenkonsert 1991 går inte av för hackor! Glöden i munspelssolot för mig att rysa av välbehag!
Merry Midsommar!!!
Haj å Goodbaj!
