Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Nä, det är det inte! Det är en annan dag! Nä, det är det ju inte heller, det var ju torsdags det var en Annandag! Men det är dags för “Litterära Hörnan” i alla fall!!!

Gunnar Wesslén, journalist och författare, och bästa vän med Björn Afzelius (död 1999) har skrivit en bok om honom efter att ha sammanställt egna minnen med en rad intervjuer med människor kring Afzelius. Ju mer han fick veta, desto mindre tycktes han ha känt sin vän… Boken ”Björn Afzelius * En god man (och bara en människa)” kom i november 2013.

Det dök ständigt upp nya vinklar av Björns liv   -   inte minst alla kvinnorna. Och, som Wesslén skriver, verkar det bara ha varit Bill Wyman i Rolling Stones som hunnit med fler! Charmen var tydligen stor och det blev till några längre förhållanden, men alla, utom det sista, brakade samman. Björn fick 2 döttrar, Rebecca och Isabelle, som dock har olika mammor.

Men kvinnorna i alla ära, bokens artist- och musikbeskrivning är väldigt intressant och omfattande. Allt från starten av olika band, inkl ett gäng där Sven Melander (!) ingick, till mötet med Mikael Wiehe och resultaten därav. Björn lär ha uttryckt sin musikaliska utveckling med att ”Elvis Presley fick mej att börja sjunga, The Beatles att spela gitarr, Bob Dylan att bry mej om lyriken i rockmusiken och Mikael Wiehe att skriva egna sånger." Ingen dålig insikt om sin musikaliska ”ryggsäck”, som säkert samtidigt blev till en god drivkraft.

Detta är en bra bok! Den känns inte tjafsig eller skvallrig, utan ger mig kunskaper om Afzelius och hans musikaliska och generöst engagerade insamlingsgärning, samtidigt som jag får veta mer om den svenska musikrörelsen med skivbolag etc. Smolket i glädjebägaren är att jag saknar info om den 9-spårs-CD, som medföljer boken. Man hänvisas till en sida på internet, men jag lyckades inte hitta mer än att materialet är tidigare outgivet och så kan jag lyssna mig fram till att några av spåren kommer från en konsert i Århus i Danmark. Läsvärd, ja t o m en köpvärd bok!

Afzelius (och Wiehe) hade stora framgångar även i Danmark och Norge och Åge Aleksandersen var en av Björns nära vänner, som han dessutom gjorde spelningar tillsammans med. Här framförs ”Rosalita”, skriven av Åge, live.

Ett av Björns album hette ”Danska nätter” och ett annat ”Nidaros live”, Nidaros är ju gamla namnet på Trondheim, så visst var han ”skandinavisk” i sin gärning. Hans översättning och inspelning av Anne Linnets ”Tusind stykker” var en stor framgång, så varför inte lyssna på den live från Hovdala slott 1989:

Go’ freda’!!!   Och GOTT Nytt ÅR!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Årets sista!! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Damien Echols blev tillsammans med 2 av sina tonåriga kamrater anklagad för att ha dödat 3 åttaåriga pojkar i Arkansas 1993. De blev fällda och för 2 av dem blev straffet livstidsfängelse plus 40 år (!), medan Echols dömdes till döden.

Polisutredningen var ett stort hafsverk och alldeles undermålig. Domstolen ville dock ha detta ”bestialiska mord” utrett och dömt så snabbt som möjligt och blundade för bristerna i utredningen och tonåringarna fälldes, trots sitt nekande.

Echols placerades i dödscell och väntade år in och år ut straffverkställandet, tills fallet började uppmärksammas bl a i ett TV-program. Efterhand började fler och fler (bl a Johnny Depp och Peter Jackson) engagera sig i det hela, pengar samlades in och nya advokater tog sig an det hela.

Den 18 augusti 2011, drygt 18 år efter gripandet, släpptes de alla 3 ur fängelset, men de blev aldrig rentvådda   -   det klarade inte det amerikanska rättssystemet   -   utan frigavs efter ett ”erkännande” utan att erkänna, eller hur man ska uttrycka det. Mycket märkligt!

Boken är en mycket intressant beskrivning i konsten att överleva ”med huvudet i behåll” och hoppas på att någon sorts rättvisa till slut skulle segra. Det amerikanska rättssystemet får sig en rejäl törn i boken, men huvudproblemet i det här fallet var utan tvekan den usla polisutredningen. Den innehåller väldigt många felaktigheter och brister och det är svårt att inte bli upprörd när man läser boken. Ur den synvinkeln är det en ”jobbig” bok att läsa   -   men det får man stå ut med!

Det finns mycket musik om frihet och kampen för den, inte minst om nyss avlidne Nelson Mandela. Ett exempel är ”Sing our own song” av och med UB40 från 1986 och som nådde plats 5 på Englandslistan. Visste du, förresten, att bandets namn togs från arbetsförmedlingens blankett för arbetslösa, dvs ”Unemployment Benefit, form 40!

Bruce Springsteen är en rättviseengagerad man och får här chansen att framföra ”Tougher than the rest” från Tunnel of love-albumet, som kom 1987.

Go’ freda’!!!  Och Gott Nytt År!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jag var på loppis (ännu en gång…) och hittade en pocketbok av ett, för mig i alla fall, känt namn, Jane Asher. Direkt kom jag att tänka på Paul McCartneys flickvän under 5 år i mitten av 60-talet   -   men kan hon ha skrivit denna bok, som kom ut i mitten av 90-talet? Hursomhelst, jag köpte boken. Nu har jag läst den också!

”Dödlig längtan” handlar om ett par i ett lyckligt äktenskap och de bor i London. De är framgångsrika i sina yrken, men inser efter tag att deras barnlöshet är ett bekymmer, som de inte hittar lösningen på.

Till sist provar de konstgjord befruktning, och…   …ja, vad händer sedan? Tror inte jag vill avslöja det, men spännande är det!

När boken var läst tog jag reda på vem författaren är och det är DEN Jane Asher, som var förlovad med Paul McCartney och vars bror, Peter, var ena halvan av Peter & Gordon. Denna duo härjade på topplistorna på 60-talet och Peter fortsatte på egen hand som framgångsrik skivproducent för bl a James Taylor och Linda Ronstadt.

Jane Asher, född 1946, gjorde karriär som skådespelare och även författare. Jag tyckte boken var välskriven och fängslande  -  var svårt att slita sig från den. Hoppas du hittar den på biblioteket!

”I’m looking through you” skrev Paul McCartney som en bitsk kommentar vid hennes flytt till Bristol och sin fortsatta skådespelarkarriär. Låten finns på albumet ”Rubber soul” (1965) med  Beatles. Här har vi låten i ”äkta stereo”…

Jane’s bror Peter är också väl värd att lyssna på, eller hur? ”A world without love” var Peter & Gordon’s hitsingle från 1964 och skrevs av Paul McCartney, även om det står Lennon-McCartney på skivetiketten.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dessutom den 13:e!! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!  Nä, även om jag hann läsa en del på bussresan för en vecka sedan, så har jag nog inte hämtat mig riktigt. Nöjer mig med lite god musik den här fredagen i stället!

Efter veckans diskussioner om att inte tillåta Lucia-fotograferingen, så är det väl bäst att hålla sig till tillåtna Lucy’or, som t ex Elton John i ”Lucy in the sky with diamonds”. Beatles-sången från Sgt. Pepper-albumet (1967) framförs här av Sir Elton i ”The Cher show” från 1974.

Och så får jag ju inte glömma en annan ljuspunkt: Lucia-no Pavarotti! Jo, jag vet att den var dålig, men killen kan sjunga…  Här hör vi honom i hans paradnummer ur Puccini’s opera Turandot: Nessun dorma! Live från Tre Tenorer konserten i Rom den 7 juli 1990.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu var det ju en fredag! Och det var dags för utflykt!!!

Här följer "The story of the Julmarknadsresa":
Vi skulle på bussresa till Schloss Teschow och julmarknad i Schwerin, en bit söder om Rostock, över helgen (6-8 dec).

Vi kom iväg vid 06.20 till Hyllie. Den på vägen utanför Ystad liggande lastbilen var flyttad. Stormen hade väl lämnat orkanstyrka, men var fortfarande ganska kraftig. Ca 45 min försenade (8.30) åkte vi ifrån Malmö. En av medpassagerarna blåste f ö omkull i väntan på bussen vid Hyllie.

Öresundsbron blev öppnad strax innan vi skulle över, men det var inte Farö-broarna på vägen mellan Själland och Falster. Så det blev till en omväg till de gamla broarna, men eftersom den ena bron, den långa, är så smal, så fick alla bussar, lastbilar etc mötas i krypfart. Detta gav väldigt långa köer. Det blåste fortfarande ganska kraftigt, så bussens evakueringslucka på taket lossnade och det började blåsa in...
Samtidigt får vi veta att alla färjor till Tyskland är inställda pga stormen.

Resan från Malmö till Rödby hade tagit uppåt 5 tim mot normalt 2 tim... När vi kom dit var kön drygt 1,5 km på motorvägens båda filer och därtill kom kön vid färjeläget, men på ngt märkligt vis kom fram dit i alla fall. För att vänta vidare.

Beslutsrundorna var rejäla - färjorna går, eller så går de inte - beskeden varierade, men guiden Marianne och chauffören Gert gjorde stora insatser för att jaga info. TIll slut blev det klart, efter att en färja gett sig iväg till Puttgarden, men inte kunnat lägga till för att vattenståndet var för lågt och fick vända tillbaka till Rödby. Undrar hur kul den resan var? I detta oroliga vatten? Färjorna ställdes in! På obestämd tid! Resebolaget tog beslutet att ge upp och vända om hemåt.

Vi bröt oss ut ur kön för att få tillfälla att köpa mat - vi hade inte ätit på hela dagen, förutom en mazarin. Och nu var klockan kanske 19.00... Bussen bröt sig ur kön. Nu skulle vi ha mat! Vi körde in en vända i Rödby, men där fanns ingen möjlighet för drygt 40 bussresenärer att få mat, så vi gav oss iväg till Lalandia. Som visade sig ha helt stängt! På vägen från Rödby noterade vi att kön ner mot färjorna hade växt ytterligare. Nu var den säkert uppåt 1 mil i dubbla filer! En blandning av lastbilar, bussar och personbilar så långt ögat kunde nå. Och ingenstans kan man ta sig ur den, komma över på norrgående körbana och köra därifrån. Snacka om att vara fångad!
Vi körde dock norrut och det fick bli Svansögrillen vid Saxkjöbing! Total kaos! Tog säkert en bit över en timme att fixa maten till oss, som vi åt i bussen! Trots att vi förvarnade dem via en av busspassagerarna!

Så bar det då iväg mot Sverige. Snöade emellanåt, och det blåste ganska rejält fortfarande. Och så möttes vi av blåljusen igen! Faröbroarna var fortfarande avstängda och det blev till att leta rätt på de gamla broarna igen. Men vi kämpade vidare och vid Köge möttes vi av blåljusen igen, men nu var det en olycka vid en av avfarterna, som dock inte berörde vår framfart. Men bussens evakueringslucka lossnade igen med en smäll. Ingen skadades av nertrillad innertaksdel! Chauffören lyckades reparera igen. Fortfarande rejäl blåst!

Vi började närma oss Köpenhamn, men då stannade bussens motor! Ute på motorvägen vid Ferring-kontoret så slocknade motorn och den gick inte att starta igen. Klockan var då ca 22.45. Lång dags bussfärd mot natt! Så där satt vi ute i en "död" buss, det snöade runt om och trafiken körde på runt omkring. Chauffören försökte fixa, men bussen var fortfarande inte pigg på att starta.

Framåt 00.30-tiden kom en annan återvändande julmarknadsbuss och hämtade oss! Öresundsbron var fortfarande öppen, färjorna Helsingborg-Helsingör var stängda! Just som vi passerade brons betalstation och tull kom en blixt och knall mitt i snöandet! Det åskade!
Till slut kom vi fram till Hyllie och vi kunde ta vårt "pick & pack" och gå till bilen för att köra hem. Vid Svedala var det dags för blåljusen igen. En bil hade halkat/brakat in i mitträcket och räddningen pågick.

Vi var hemma i Ystad igen strax efter 02.00 efter en lång och märklig dag. All heder åt guide och chaufför! Det var faktiskt ganska god stämning ombord på bussen hela tiden, möjligen med undantag för slutet på eftermiddagen, när matbristen gjorde sig rejält påmind. Guiden konstaterade att, trots över 40 års vana, hade hon aldrig varit med om något liknande den här resan. Inte ens i närheten av en så'n "motvalls-utflykt".

Men nu är vi hemma - vi tänker inte ens åka stadsbuss på någon dag eller så!

Kan inte påstå, att jag mäktar spana in någon djupsinnig musikkoppling till detta utan nöjer mig med låten i dagens titel: ”Bus stop”   -   en hitsingel med Hollies från 1966. Låten skrevs av Graham Gouldman, som även skrev ”For your love” till Yardbirds och en del andra hitmelodier. Goldman var f ö med och startade 10cc   -   ett annat framgångsrikt engelskt band.

Snart e' de' freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jag har återvänt till en bok, som jag läst förr   -   det har ju blivit ”inne” med Monica Z…  Helt plötsligt, efter filmen med skånska Edda Magnason, så har Zetterlunds fanclub ökat högst betydligt. Det är hon i och för sig mycket väl värd, men…

Med foton av Hans Jonsson och text av Jan Sigurd är boken, ”Sista dansen med Monica”  (2005), en ömsint teckning av en stor sångerska och människa. Hennes sista turné gjorde hon 1997, f ö med Jan Sigurd på piano, och den skildras här. I texten finns också små kopplingar till Zetterlunds hela liv och karriär. Flera äktenskap och förhållanden, liksom hennes olika musikaliska kopplingar med bl a Arne Domnérus och hans orkester, där Sture Åkerberg spelade bas.

Pianisten Bill Evans var en annan musikalisk koppling liksom Stan Getz, som erbjöd henne att sjunga i hans band efter att Astrud Gilberto hade slutat. Hon tackade dock nej   -   hennes dotter väntade hemma i Sverige och dessutom hade Getz rykte om sig att vara oerhört lynnig.

Att läsa om Monica Zetterlund är som att bläddra i nästan 50 års jazzhistoria. Därutöver hann hon, med stor framgång, med både film och teater, bland annat med Hasse å Tage. Den senares beskrivning från 1967 av Monica är ju alldeles underbar:

”En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.”

Boken är som ”en sista hälsning” från en stor sångerskas sista musikaliska resa, svårt drabbad av en skadad rygg (skolios). Visserligen är det här lite av slutackorden i hennes resa, men samtidigt en alldeles utmärkt introduktion till henne och hennes karriär. Man blir nyfiken och vill veta mer! Boken finns förhoppningsvis på ditt bibliotek, om den inte redan är utlånad…

Filmen har ju blivit en stor framgång och skulle, som DVD, kunnat ligga i många julklappar, men den släpps inte förrän i mitten av januari… Å andra sidan föredrar jag originalet! Med t ex en sång ur Hasse&Tages ”Spader Madam” från 1969, en revy med musik av Franz Schubert. Revyn blev dock ingen succé då, men Monica sjöng med framgång om ”Donna Juanita”.

I början på 90-talet fick Monica tag i ny musik, som hon trivdes med och spelade in. 1991 kom albumet ”Sparsamt” och där återfinns ”Under vinrankan”, skriven av Peter R Ericson, som f ö producerade albumet tillsammans med Mauro Scocco. Peter R Eriscon har även skrivit ”Sommarkort (En stund på jorden)”, en av mina Cornelis-favoriter, men det är ju en annan sång…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!