Åh det är skönt när mitt...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Jag har återvänt till en bok, som jag läst förr - det har ju blivit ”inne” med Monica Z… Helt plötsligt, efter filmen med skånska Edda Magnason, så har Zetterlunds fanclub ökat högst betydligt. Det är hon i och för sig mycket väl värd, men…
Med foton av Hans Jonsson och text av Jan Sigurd är boken, ”Sista dansen med Monica” (2005), en ömsint teckning av en stor sångerska och människa. Hennes sista turné gjorde hon 1997, f ö med Jan Sigurd på piano, och den skildras här. I texten finns också små kopplingar till Zetterlunds hela liv och karriär. Flera äktenskap och förhållanden, liksom hennes olika musikaliska kopplingar med bl a Arne Domnérus och hans orkester, där Sture Åkerberg spelade bas.
Pianisten Bill Evans var en annan musikalisk koppling liksom Stan Getz, som erbjöd henne att sjunga i hans band efter att Astrud Gilberto hade slutat. Hon tackade dock nej - hennes dotter väntade hemma i Sverige och dessutom hade Getz rykte om sig att vara oerhört lynnig.
Att läsa om Monica Zetterlund är som att bläddra i nästan 50 års jazzhistoria. Därutöver hann hon, med stor framgång, med både film och teater, bland annat med Hasse å Tage. Den senares beskrivning från 1967 av Monica är ju alldeles underbar:
”En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.”
Boken är som ”en sista hälsning” från en stor sångerskas sista musikaliska resa, svårt drabbad av en skadad rygg (skolios). Visserligen är det här lite av slutackorden i hennes resa, men samtidigt en alldeles utmärkt introduktion till henne och hennes karriär. Man blir nyfiken och vill veta mer! Boken finns förhoppningsvis på ditt bibliotek, om den inte redan är utlånad…
Filmen har ju blivit en stor framgång och skulle, som DVD, kunnat ligga i många julklappar, men den släpps inte förrän i mitten av januari… Å andra sidan föredrar jag originalet! Med t ex en sång ur Hasse&Tages ”Spader Madam” från 1969, en revy med musik av Franz Schubert. Revyn blev dock ingen succé då, men Monica sjöng med framgång om ”Donna Juanita”.
I början på 90-talet fick Monica tag i ny musik, som hon trivdes med och spelade in. 1991 kom albumet ”Sparsamt” och där återfinns ”Under vinrankan”, skriven av Peter R Ericson, som f ö producerade albumet tillsammans med Mauro Scocco. Peter R Eriscon har även skrivit ”Sommarkort (En stund på jorden)”, en av mina Cornelis-favoriter, men det är ju en annan sång…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
