Johnny - samlaren...

Efter hand som sekretessen släpps, så kan Jan Bergman ge ut sin produktion om svenska Sekreterarklubbens arbete under andra världskriget och strax därefter. Nya boken, märkt som nr 1½ i serien, heter ”Sally och Sekreterarklubben” och kom 2019.

Även denna bok om Sekreterarklubben är intressant, mycket intressant t o m! Att återberätta klarar jag inte, så jag nöjer mig med några namn och skeenden ur boken.

Som av en händelse, så försvinner Jane Horney och Raoul Wallenberg på samma dag  -  den 17 januari 1945! Tillfällighet, eller? Vilka roller hade de båda? Underrättelsearbete bakom en fasad av människohjälp? Eller?

Varför reste Sverker Åström, senare toppdiplomat och ambassadör, till Moskva strax efter Wallenbergs försvinnande? Utan att söka upplysningar om Wallenberg? Av någon anledning, så finns nästan ingen dokumentation om resan… Åström var f ö medlem i högerradikala Sveriges Nationella Förbund…

Horney försvann i Malmö och fördes norrut längs skånska kusten och ut i en båt i norra Öresund. Avrättades och sänktes. Av vem? Vilka låg bakom?

Major Helmuth Ternberg var legendarisk vicechef för den svenska militära underrättelsetjänstens fältorganisation, C-byrån. Han fick sin utbildning i Abwehr i Berlin i senare halvan av 30-talet och ”sponsrades” då av Aftonbladets ägare, Torsten Kreuger! Ternbergs mor var född i Lettland, men flyttade med make till Sverige. De umgicks mycket med lettiskan Elisabeth von Knieriem-Palme, vars son Olof kom att bli nära vän med Ternberg. Även Olof kom att jobba i underrättelsetjänsten…

Boken innehåller många överraskande kopplingar, som t ex Lundaakademikern Gunnar Jarrings medlemskap i Sveriges Nationella Förbund (riksdagskandidat 1936!). Jarring blev senare diplomat.

Karin i Sekreteraklubben skapade sig en stark position, men råkade också ut för bekymmer. Misshandlades svårt efter att ha tillfångatagits redan under oroligheter i Barcelona 1937. Tillbaka i Sverige kom hon att möta den unge Ingmar Bergman. De hade ett kort förhållande, som Karin bröt, varefter han misshandlade och våldtog henne.

Detta är mycket spännande och intressant läsning! Med kopplingar in i ”min tid”! Författaren har jobbat i många år med dessa böcker och hunnit intervjua flera av de, nu avlidna, inblandade. Tyvärr tycks mycken dokumentation ha försvunnit, men författaren har letat i arkiv världen runt och gjort fynd. En del är därutöver fortfarande hemligstämplat.

Rekommenderar verkligen böckerna om Sekreterarklubben!!!

Även idag väljer jag en Lennonhyllning! Yngste sonen, Sean Ono Lennon, gjorde nyligen pappans ”Isolation” på bästa sätt. John gjorde låten på sitt första soloalbum, ”John Lennon/Plastic Ono Band”, som gavs ut 1970. Vackert!

Go’ torsda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Sally och terrorbombaren” (2018) är Jan Bergmans tredje del av hans Sekreterarklubben. Den här delen beskrivs som en ”spionthriller i efterkrigstidens Stockholm”.

Handlingen kretsar kring den s k Sabbatssabotörens sprängladdningar i centrala Stockholm från oktober till december 1946. Polisen står till en början handfallen utan att hitta spår och säkerhetspolisen letar efter förklaringar/bakgrunder till varför sprängningarna sker. Nazister? Kommunister? Konspiration? Samhällsdestabilisatörer? Eller ”bara” på rent dj-lskap?

Frågorna är många  -  svaren få. Dessutom visar det sig att det svenska underrättelsearbetet lider hårt av interna konflikter mellan militär, polis etc.

Boken bygger på verkliga händelser, men de flesta personerna är namnändrade av hänsyn till efterlevande. Politiker, poliser m fl framträder dock med sina riktiga namn. Det handlar givetvis om Per-Albin Hansson och hans tänkte efterträdare, Gustav Möller, men även Sten Andersson, Sven Andersson, Torsten Nilsson, Tage Erlander och hans ”coming man”, Olof Palme! Många kända namn!

Ja, även del III i serien är intressant. Tänk som det gick till! Bergman har gjort en rejäl djupdykning i arkiv och letat och letat… Och lyckats även med en del intervjuer, även om inte alla av olika skäl var ”pratabla”…  Spännande och förvånande läsning.

När jag letade efter ”sekreterarmusik” (vad nu det kan vara), så hittade jag en känslosam hyllning till John Lennon, som ju föddes för 80 år sedan. ”Watching the wheels” spelade John in för drygt 40 år sedan, men här har Lukas Nelson och brodern Micah gjort den. De kallade på farsan också och han tog med sig sin gitarr, Trigger. Förresten, han heter Willie, född 1933! Inte ett öga torrt

Go’ månda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Familjen”, skriven av Johanna Bäckström Lerneby, är en mycket allvarlig bok! Den handlar om makt… och maktlöshet… och kom 2020.

Författaren har jobbat som kriminalreporter, men tillträdde i början av året som nyhetschef på SvT Sport. I den här boken är det dock ett grävande och granskande av hur en familj i Angered, nordöstra Göteborg, är en maktfaktor i det större formatet. Antar att det inte är den enda likartat organiserade familjen i Sverige…

Ovanför titeln på bokens framsida läser jag: ”Vissa säger maffia, själv kallar de sig problemlösare”. För kanske 30-40 år sedan flydde de till Sverige från länder i upplösning. Stater, som inte klarade av att upprätthålla skydd och trygghet och där polis-/rättsväsendet kollapsat. Familjen fick ta över och ”skipa rättvisa” på sitt sätt. Den mentaliteten följde med i flykten och tvivlet till myndigheter likaså. Det är väl egentligen en del av basen i boken och dess händelser.

I boken läser jag om författarens funderingar efter att ha samtalat med familjeöverhuvudet, imamen: … jag var uppvuxen med en stark stat som man litade på…  han… med en stark släkt som man litade på.”

Där har Sverige, Tyskland m fl länder något att bita i. Det går inte att varje myndighet, som polis, Försäkringskassan, Skatteverket, socialkontor, skolan eller Tullverket, lever ”sina egna liv” utan kontakt över gränserna. Då blir de enkelt lurade och pengar rullar ut…

Detta är en, rent ut sagt, deprimerande bok att läsa. Sverige har stora bekymmer med den här sortens organiserade sätt att sno landet, dvs oss, på pengar! Lagstiftningen ligger nog inte bara ”ett steg efter”…

Boken var precis lagom lång, där den slutar en bit in på år 2020. Historien slutar givetvis inte där, men jag hade nog inte orkat med mer elände på en gång. Mycket intressant läsning, dock!

Inom musiken finns det många exempel på Familjer: Jacksons, Wilson (Beach Boys), Gibb (Bee Gees) och Stone (Sly & Family Stone). Därtill fanns det ”luringar” som Walker Brothers, som inte var bröder, och Ramones. Alla med framgångar och bekymmer längs resan. Jag stannar vid Sister Sledge, som faktiskt var fyra systrar. Deras stora hit kom 1979 med ”We are family”:

Go’ torsda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Sirhan Sirhan och Robert Kennedy 1948-1968” är underrubriken på Lars Gunnarssons bok ”Ett politiskt mord i tre akter” (2020). Gunnarsson är journalist och fil dr i historia.

Enkelt uttryckt: Gunnarsson menar, att när staten Israel utropades 1948 lades grunden till, att jordaniern Sirhan Sirhan 20 år senare skulle skjuta Robert Kennedy. Sirhan, född 1944, med föräldrar och tre av fem syskon emigrerade till USA för ett bättre liv där. Familjen hade kristet palestinskt ursprung. Pappan återvände dock efter några år.

Israel grundades ”på annans mark” och det har orsakat flera krig. Problemen kvarstår i dessa dagar.

Sirhan hade, som alla andra, ett liv med både misslyckanden och framgångar. Problemet var, att han blev mer och mer hatisk inställd till att palestinierna blivit fråntagna sin mark och sitt boende.

Robert Kennedy hade besökt området som privatperson redan i slutet av 40-talet och insåg palestinabekymmerna, men kom ändå att sympatisera med Israels kamp. Och detta blev allt tydligare i presidentvalkampanjen 1968 och det hade Sirhan svårt att smälta.

Vi vet ju hur det hela slutade för Kennedy, som blev skjuten den 5 juni 1968. Det var på årsdagen av Israels sexdagarskrig  -  en viktig dag och markering för Sirhan.

Gunnarsson beskriver periodvis huvudpersonernas liv dag-för-dag, ibland nästan timme-för-timme. Hur kan han ha luskat ut det? Eller det är en snutt fiktion? Jag blev lite fundersam, eftersom boken var så full av stavfel och andra slarvigheter. I boken fanns t o m en lös lapp med en sakfelsrättelse! Men det borde varit ett åtminstone A5-stort ark med rättelser!

Intressant bok, även om jag kände tvivel inför detaljrikedomen. Däremot stördes min läsbehållning rejält över slarvigheten i det skrivna! Att korrekturläsningen tillhör ”forntiden” är väl sin sak, men det finns ju stavningskontroll?! Den rättar visserligen inte sakfelen, men den hade gett mig en bättre läsupplevelse!

Nu i november är det 95 år sedan Robert F Kennedy föddes. Han var det sjunde barnet till Joseph och Rose. Den sista av de nio syskonen, diplomaten Jean Kennedy Smith, avled i juni 2020. Sirhan Sirhan hade fem syskon, varav två stannade kvar i hemlandet.

Hösten 1966 fick Cher en hit med ”Bang bang (my baby shot med down)”. Låten skrevs av dåvarande maken Sonny Bono till hennes andra soloalbum: ”The Sonny side of Cher”. Men den hörs ju på radio lite då och då, så jag har valt det amerikanska bandet Vanilla Fudge och deras version från 1967. Den fanns på deras självbetitlade debutalbum från samma år, men är kanske mest känd för att den fanns med i David Fincher’s film ”Zodiac” (2007) och sex år senare i den norsk-amerikanska tv-serien ”Lilyhammer” säsong 2. Vanilla Fudge och deras musik påstås ha influerat band som Deep Purple, Led Zeppelin, Yes och The Nice. Här är Vanilla Fudge live från Västtysk TV 1968  -  ”Bang bang”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Den 9:e oktober 1940 föddes en son till Julia och Alfred Lennon! Detta skedde mitt under den 3 månader långa Liverpool-blitzen, då tyska Luftwaffe försökte bomba hamnstaden sönder och samman. Sonen namngavs till John Winston Lennon  -  John efter sin Farfar och Winston efter premiärminister Churchill, som skulle lotsa Storbritannien igenom andra världskriget.

Idag skulle John Lennon fyllt 80 år, om inte…

”Imagine” vad denna kreativa person skulle ha åstadkommit fram till denna dag… Kan bara fantisera om hans kommentarer om miljön, brexit, presidentval och krigshärdar på alla håll och kanter… 

Så här låter ”take 1” av ”Imagine”, som john Lennon spelade in 1971:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Mannen i bilen” är Ilmar Taskas debutroman. Originaltiteln är ”Pobeda 1946” och kom 2016, men först nu 2020 finns den på svenska. Taska föddes i Ryssland 1953, dit Stalin deporterat hans familj, men efter dennes död 1953 kunde familjen återvända till Estland.

Berättelsen startar 1946 i Tallinn, Estlands huvudstad, med att en liten pojke leker busschaufför sittande på en vedstapel. En dag stannar en glänsande Pobeda nära pojken, som storögt kollar in fordonet. Föraren, en välklädd man, noterar pojkens nyfikenhet och lockar in honom i bilen. Pojken känner nybilsdoften och blir alldeles överväldigad.

De möts flera gånger och mannen börjar fråga ut pojken om familj, boende etc. Ett förtroende byggs upp i så motto, att pojken får ”ratta” bilen i utbyte mot upplysningar. Pojken uppfattar inte, att han är på väg att bli informatör till den välklädde mannen.

Pappan till pojken gömmer sig hemma, eftersom han är motståndsman och vill ha ett fritt Estland. Mamman försöker dölja så gott det går och mostern är en högt firad och aktad operasångerska i Tallinn. Flera skivor har hon gjort och en programledare på BBC i London har i ett tidigare skede träffat henne.

Allt detta och lite till berättar pojken för mannen i bilen, utan att riktigt förstå vad pratet leder till. Pappan hämtas en morgon av mörkklädda män i en skåpbil… Mamman får besök av den välklädde mannen… Pojken blir omhändertagen och skickad till uppfostran i Moskva… Spänningen stiger…

Jag nöjer mig med att berätta, att bilen Pobeda (ryska ordet för seger) tillverkades 1946-58 av GAZ i en av Sovjetunionen beslagtagen tysk fabrik, som gjort Opel Kapitän. Fabriken utgjorde en del av krigsskadeståndet.

Ett barns oskuld och naivitet utnyttjas och kommer att ingå i ett övervaknings-/rapporteringssystem för underrättelser i akt och mening att ”hålla koll på” folket. Ett förskräckligt, men inte obekant, system!

Lite udda, men klart läsvärd berättelse om hur tillit och förtroende missbrukas för att styra och förtrycka människor.

Dagens rubrik är hämtad från bilbeskrivningen i ”Rosen” (Arne Quick), men den slipper du höra nu! Jag väljer i stället en blänkande och färgglad ”Pink Cadillac”, skriven av Bruce Springsteen 1983 för att bli b-sida på singeln ”Dancing in the dark”. Jazzmannen Nat King Coles dotter, Nathalie, fick en stor hit med Cadillacen 1988 och då lät den så här:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!