Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Boktiteln ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?” lockade mig på loppisen. Fredrik Lindström författade verket, som kom 2001. Detta är ett tjugotal korta berättelser om de superokända och hur de fördriver tiden.

Enkelt sammanfattat: Håll dig ”På spåret”, Fredrik! Det här var inte särskilt upplyftande!

Och inte fastnade jag för ”Vi ska inte låta oss raderas ut ur historien  *  Om arbete och kamratskap vid Draka Kabel i Ystad  (2014)” heller.

Första halvan är en historiebeskrivning över Bjurhagens fabrik i Malmö och dess utveckling och fortlevnad till att bli Draka Kabel i Ystad. Andra halvan av boken är kortare och längre berättelser, skrivna av tidigare anställda med bl a en lång utläggning av en tidigare fackföreningsordförande på arbetarsidan.

Historien var kul att läsa om, medan de anställdas egna berättelser, om vem som körde vilken produktionsmaskin, antagligen är mest intressanta för dem själva. Jag fångades tyvärr inte!

Ja, det var mycket om människor, så jag låter Barbra Streisand fortsätta i samma anda med ”People” ur filmen ”Fanny girl” från 1968. Motspelare i filmen är Omar Sharif, som avled i fredags 83 år gammal.

I september 1967 kom Doors med sin förklaring om människor i hiten “People are strange”, som hämtades från deras andra album ”Strange days”.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Savage Rose gjorde musiken till baletten ”Dödens triumf” 1972 och det är inte utan att man känner dramatiken och travestin i ”Tystnadens triumf”, en bok av journalisten Gabriel Byström (2014). Detta är en ögonöppnande bok!

Just nu är Greklands ekonomi det stora EU-bekymret, men egentligen står inte problemen och händelserna i Ungern långt efter. Byström gör en riktig djupdykning i vad som hänt i Ungern under 2000-talet, med bakåtblickar i historien   -   som vanligt gäller, att har man kunskaper om historien, så är det lättare att förstå nutiden  -  dock utan att per automatik acceptera den.

Ungern har gått från att vara ett kommuniststyrt land till att bli en demokratisk EU-medlem, precis som andra länder i östeuropa. Det finns dock en jättestor skillnad. Landet har de senaste 10 åren snarare blivit en ”demokratisk en-parti-stat” där det nationalkonservativa partiet Fidezs med 52,3% av rösterna i senaste valet har 68,1% av mandaten i parlamentet! Denna matematiska ”kollaps” har lyckats tack vare, att man gjorde om valsystemet strax före valet…

Man har också gjort om domstolsväsendet, vilket medfört att det är nästintill omöjligt för den enskilde att föra talan mot regimen. Samtidigt har mediavärlden också stöpts om via nya lagar, med följd att, ungefär som i Ryssland, all kritik och granskning av regimen omöjliggörs och den samhällsinformation som ges är tydligt styrd.

Regimen förklarar att landets ekonomiska bekymmer beror på romerna och judarna i landet och att israeler köpt upp mycket mark i Ungern…  Meningarna låter bekanta…  Hitlers deportationer av ungerska judar under andra världskriget utfördes i själva verket till stor del av de ungerska pilkorsarna, liksom morden vid Donaus strand i Budapest. Skostatyer där påminner…

Viktor Orban och hans parti styr och ställer och har förändrat grundlagarna vid flera tillfällen för att passa deras ledarsätt och har kommit ”lite på kant” med vår tolkning av en demokrati. Och då återkommer mina funderingar över varför EU lämnar Ungerns förvanskade ”demokrati” utan åtgärd, medan man tar sig an Greklands problem med så stor iver…  Många unga intellektuella och studerande väljer att lämna landet eftersom de ogillar den riktning landet tagit.

Synnerligen läsvärd bok! Vart är demokratin på väg? Kan detta hända hos fler EU-medlemmar? Vi kan väl inte ha ett EU, där vissa länder inte ens är demokratier? Läs och fundera.

”Ingen kommer undan politiken”, live med Marie Bergman Band i Borgholms slottsruin 1982:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Med underrubriken ”Drottningen av skrattet och gråten” kom Astrid Hasselrots bok om Margaretha Krook 2014. Hasselrot har intervjuat personer, som jobbat med Krook, och läst artiklar etc om henne, men de har aldrig träffats. Boken koncentrerar sig framför allt på skådespelarkarriären, som jag saknar en sammanställning över.

Det tog lite tid innan Krooks karriär satte fart. Hennes kamrater från Dramatens elevskola, som t ex Max von Sydow, Jan-Olof Strandberg, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och Yvonne Lombard, var ”snabbare ur startblocken”.

Det dröjde också innan en utseendefixerad bransch insåg och förstod Krooks skådespelarkonst…  Men när väl alla ”gammal tant-rollerna” var avklarade, så kom de stora rollerna, som klarades med bravur! Och succéerna radades upp, både live och på TV. TV-teatern blev till en stor framgång.

Krook roade oss i TV som t ex i tärningsspelet ”Skattkammarön” ur Estrad  -  obetalbart! Margarinreklamen tillsammans med Ernst-Hugo Järegård gick heller inte obemärkt förbi, liksom insatserna i flera säsonger av radions ”På minuten”.

Allt detta är boken bra på  -  författarinnan har läst på ordentligt. Men var tog privatpersonen Margaretha Krook vägen? Nej, hon kom, eftersom hon vägrade medverka i veckopressens ”hemma-hos-reportage, liksom inte med i den här boken. Där fanns ju inget ”att läsa på”!

Därmed faller boken i mina ögon. Jag hade nästan klarat mig med att läsa om Krook på Wikipedia, där finns dessutom en sammanställning över hennes större filmroller…  Men teaterrollerna, då? Hennes rollgestaltningar på Dramaten finns på deras hemsida under rubriken ”Rollboken”.

Jag är besviken på boken och tröstar mig med lite margarinreklam! Margaretha Krook tillsammans med Ystadsonen Ernst-Hugo Järegård:

På YouTube finns ett brett spann av ”rörliga bilder” med Krook, allt från Bergmanfilmer till uppläsningen av ”Prostens barnbarn”. Och av allt detta väljer jag en snutt från Sveriges Radios ”På minuten”! Lennart Swahn försöker hålla ”ordning på” Margaretha Krook, Hans Alfredsson, Stig Järrel och Moltas Eriksson i deras iver att förklara rubrikerna, som t ex i ”När jag torskade i Östermalmshallen” från 1986:

Och så har vi ju ”Skattkammarön” ur SvT’s Estrad 1967. Margaretha Krook, Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg briljerar i sällskapsspelets ädla konst:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Ojojojoj, det här var jobbigt att läsa om! Då kan man ju fundera på hur huvudpersonen hade det i verkligheten…  Advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson berättar i romanform i ”Mördaren i folkhemmet” (2013) historien om Olle Möller, mannen som oskyldigt fälldes och dömdes för flera mord.

Olle Möller föddes i USA, men kom att växa upp i Sverige. Från mitten av 20-talet och ca 10 år framåt var han en framgångsrik idrottsman med flera SM-guld i bl a terränglöpning. Idrotten fick honom att lämna Örebro och flytta till Stockholm, där han fick jobb på ett bryggeri.

Kriget närmade sig, men det hindrade inte Möller att satsa på ett eget café. Ganska snart fick han dock komplettera med en liten potatisgrossiströrelse, för att få lönsamhet i sitt arbete.

Men så kom betydligt allvarligare bekymmer. I december 1939 anmäldes Gerd, 10 år, försvunnen. Och på något underligt vis kom Möller att anklagas för detta. Polis och rättsväsende kunde inte ”hitta på” någon annan skyldig än Möller, trots att han hade alibi för tiden för händelserna och inga verkliga spår pekade mot honom. Men makten ”hade bestämt sig”…

Han fälldes och dömdes till ett långvarigt straff. Ett antal år senare kom händelsen att upprepas, men inte ens en av Sveriges bästa försvarsadvokater kunde hjälpa Möller. Polisen ”mörkade” en hel mängd förhör, vars alibin styrkte Möllers oskuld. Han överklagade, men fälldes och dömdes till fängelse. HD tog aldrig upp fallet.

Detta är en alldeles förskräcklig berättelse om hur polis och rättsväsende på den tiden (?) kunde styra och ställa efter eget huvud. Man ”bestämde sig” för vem som var ”skyldig” och anpassade utredningarna därefter…  Hemskt! Sån’t kan ju, tack och lov, inte hända i dagens samhälle! Eller…? Hur var det nu med Thomas Quick/Sture Bergvall… 

Fruktansvärt läsvärd bok!!!

Enligt boken så fabulerade Olle Möller en hel del, så jag fick låten ”Don’t you lie to me” i tankarna. Låten skrevs och spelades in av Tampa Red 1940. Chuck Berry, Rolling Stones, Gary Moore m fl har också spelat in den, liksom Fats Domino. Så här lät hans version från 1951:

Jailbird Singers hade ”jobbat ihop” till några fängelseår, men fick också en kort musikalisk karriär i mitten på 60-talet. Deras stora hit blev ”Där björkarna susa” med 21 veckor på Svensktoppen 1965:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!