Johnny - samlaren...

Med en Dylan i munkkåpa och halva Beatles på omslaget, så kunde jag inte annat än låna boken ”Namedropping” (2017) på biblioteket. Boken har underrubriken ”Stjärnor * Ställen * Stories” och är skriven av Malmö-boende journalisten Per Hägred.

 

Bob Dylans ”berömda” konsert på Christinehofs slott har jag avhandlat tidigare. Det bestående minnet: Tog längre tid att komma ut från parkeringen än vad konserten varade…

 

Och visst minns jag, att Beatlarna Paul och George besökte Malmö och Falsterbo i oktober 1967. Ingen slips  =  ingen mat på Kramer. Det fick bli besök på Tunnelns grill i stället, innan det bar av till Maharishi Yogi i Falsterbo.

 

Flera av medlemmarna i Rolling Stones bodde över hos Britt Wadner (Radio Syd) i Lund 1965 efter att har besökt sändarbåten Cheeta i Öresund. Johnny Bode bodde flera veckor hos Wadner och passade på att sno en bättre päls…  Men det är en annan historia.

 

Benny Andersson gjorde ett riktigt fynd i Ystad! Fyndet kom att bidra med sång i bl a ”Chess”. Karin Glenmark fanns i sin pappas foto-/skivaffär på St Östergatan, men lämnade den för musiken.

 

Van Morrison spelar ofta ”Vanlose Stairway” på sina konserter. Han bodde periodvis nära Vanlöse station i Köpenhamn på 70-talet. Yoko Ono, Link Wray och flera jazzmusiker, som t ex Ben Webster, bodde också en tid i Danmark.

 

Bengt-Åke Bengtsson åkte till Hamburg för att titta på ett band, som han sedan bokade för spelningar i Sverige. De kom inte att spela på hans skånska Ekebo, men väl i TV, radio, Borås, Karlstad etc. Det var bandets första riktiga turné utanför England. The Beatles var bandet!!!

 

Charlie Parker, Ernst-Hugo Järegård, Henning Mankell, Peps, Hasse å Tage… ja, namnen bara droppar fram på alla med anknytning till Skåne!

 

Enkelt uttryckt består boken av små korta kapitel om artisters/kändisars besök i södra Sverige, företrädesvis i Skåne. Boken avslutas med platser där kändisar bott eller besökt. Kanske inget litterärt mästerverk, men jag läste i alla fall med stort och nyfiket intresse!

 

Vid Rolling Stones besök i Malmö 1965 filmades det en del… Som du kan se i dessa två små klipp från bl a Radio Syd och en privat fest:

 

”Vanlose Stairway” har Van Morrison fortfarande med på sina spelningar, som här på BBC 2008. Gäst på klaviatur är Georgie Fame!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Mäster Elias har jag hört talas om, men egentligen bara för hans roll som chefredaktör för tidningen Aurora i Ystad, samt för hans insats i att få ett Ystads konstmuseum byggt (invigdes i samband med Fritidsutställningen 1936). Nu har jag läst Per-Erik Sjöstens bok ”Mäster Elias” (2011) för att få veta mer.

 

Men det visade sig inte helt enkelt att få veta mer. Över en tredjedel av boken är texter Elias skrivit i Aurora! Det är ledare, krönikor etc, men berättar inte så mycket om hur han själv har det.

 

Elias Nilsson (1889-1943) var socialdemokrat och engagerad i många olika saker. Han har också möjligheten, att via tidningen föra fram åsikter, men det sker inte ofta. Däremot försöker han på andra vis debattera och påverka. Mycken energi lägger han t ex på att försöka bevara de gamla fina husen i Ystad. Klostret, som nyss firat sitt 750-årsjubileum, var ytterst nära att rivas för runt 100 år sedan!

 

Det fanns fler hus och kvarter, som skonades tack vare Elias. Statyn Bäckahästen på Stortorget och nyss nämnda Fritidsutställningen var han initiativtagare till, liksom Konstföreningen.

 

En aktiv och känd person, men trots det, så finns det väldigt lite uppgifter om honom. ”Hans” Aurora, vars sista nr kom nyårsafton 1957, hade bara en enda bild på honom i sitt arkiv! Bilden var tagen av en av hans arbetskamrater, f ö min hustrus pappa!

 

Kul att läsa om hans olika engagemang, men jag får nästan uppfattningen, att han var mest aktiv i att komma med idéerna och delta ett tag därefter, men sedan lämna projekten före slutförandet. Vid den tidpunkten var han redan inne på nya frågor och projekt   -   ingen ”avslutartyp” alltså! Trots allt, ganska kul att läsa om vad han påverkat i staden.

 

När vi nu ändå är i Ystad, så klämmer jag till med det nyaste i musikväg från sta’n! Först ”snabbköpskassörskan” Frida Green och hennes alldeles nya ”Beat ’em up. En röst och låt som onekligen fångar, tycker jag.

 

Och varför inte fortsätta med ”grannens påg”, John De Sohn”, i hans sprillans nya ”Made for you”. Tyvärr inga rörliga bilder här heller, men lyssna går ju bra ändå.

 

 

Go’ Låååångfreda’ & Glad Påsk!!!

 

Haj å Goodbaj!

Fem år före ”Stoner” kom ”Butcher’s Crossing” och det var John Williams andra roman. Boken gjorde inget större väsen av sig när den kom 1960, men har fått en del uppmärksamhet efter att ”Stoner” blivit så stor succé, ca 40 år efter förstautgåvan!

 

”Butcher’s Crossing” handlar om Will Andrews, som just pluggat färdigt vid Harvard, och därefter tagit diligensen västerut. Det är 1870-tal och han vill ”bli vuxen” och ”klara sig själv”. I dåtidens civilisations västliga utkant i USA hoppar han av i Butcher’s Crossing, en sömnig liten by, varifrån pälsjägare kunde utgå i jakten på buffelskinn.

 

Andrews möter Miller och Charly Hoge och den förstnämnde lockar med Andrews på en resa ut på prärien. De lyckas få med sig en effektiv skinnflåare, Schneider. Och så bär det iväg!

 

Med 3 hästar och en oxdragen vagn börjar resan ut på prärien efter Millers egen karta… i huvudet! Denna ”karta” styr vägvalet rätt ut i torkan och äventyret i letandet efter bufflar…

 

Efter att ha läst ”Stoner” skrev jag: ”Detta är en oerhört välskriven bok! Beskrivningen av människor och miljö är enastående målerisk och omfångsrik  -  här ligger t o m Bertil Perrolfs (radiopratare på 1900-talet!) bildrikhet i lä!”

 

Dock blir detaljrikedomen i den här boken stundtals nästan en belastning  -  alla scener är inte så idylliska precis… Boken är dock läsvärd, speciellt om man tar förordet först när boken i övrigt är läst!

 

”Wild horses” hade kanske gjort bokens resenärer lite ödmjukare… och vi andra får ”nöja oss” med en liveversion från maj 2018 av den här gamla Stones-dängan inspelad 1969, men släppt 1971 p g a skivbolagsproblem. Det som fick mig att fastna för den här knappt 1 år gamla London-spelningen, var nog kombinationen av sången (Mick Jagger och Florence Welch) och gitarrslingorna (Keith Richards och Ron Wood). Inga överdrivna utspel, utan allt väldoserat!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Barnbarnet Julie Lindahl ville veta mer om sin familjs nazistiska dåtid och grävde så djupt, att det blev en bok, ”Pendeln” (2019).

 

Lindahl undrade över varför hon föddes i Brasilien och ville veta mer om varför Oma (Mormor) och Opa (Morfar) lämnade Tyskland 1960. Hon kände efter hand som åren gick, att det fanns något som gjorde, att flera av hennes frågor om familjen förblev obesvarade.

 

Det fanns fotografier, som inte förklarades, varken av föräldrarna, Oma eller mostrarna. Och var tog morbrorn vägen? Frågorna blev till en sorts hinder, som Lindahl ville komma förbi. Och det blev en resa…

 

Arkivbesöken i Berlin m fl platser blev många. Ganska snart framkom att Opa och Oma hade haft ett aktivt SS-liv redan på 30-talet. Opa skapade sig snart ett rykte som hårdför och tillhörande den ”inre kretsen”. Han var ryttare och det ”höjde statusen” ytterligare. Besöken från ”höjdarna” var flera.

 

Han skaffade sig i jakten på ”Lebesraum” stora egendomar i bl a Polen, där han behandlade de anställda som slavar. Men även familjen fick sin beskärda del av hans hemska uppträdande.

 

Jag överlåter åt dig att läsa om allt som händer för och omkring denne person, som efter kriget beger sig till Schleswig-Holstein. Även där skaffar han sig egendomar, där hans gamla SS-kollegor besöker honom. Och de kommer inte dit för att tillsammans ”ångra” sitt beteende under kriget…

 

Men när Adolf Eichmann 1960 greps i Argentina av Mossad-agenter, blev det en signal för Opa och Oma att lämna Tyskland. Det kunde ju komma att bli rättsprocesser även för de som hade haft lägre befattningar under kriget. Det skilde lite beroende på i vilken ”segrar-zon” man fanns, där den sovjetiska var tuffast.

 

Lindahl söker vetande i både Europa och Sydamerika. Nya kontakter och många arkiv senare blir det så denna bok. Hon hittar och besöker sin morbror och hon hittar flera personer, som mött Opa (och Oma). Deras vittnesmål ger än mer insikt för Lindahl.

 

Boken var poppis på biblioteket med förkortad utlåningstid, men väl påbörjad var den svår att släppa. Obehaglig, men väldigt läsvärd!

 

Författarens Opa och Oma var ju en period i Polen, så vad passar då bättre än musik därifrån? Polska, rent av? Nä, men väl Frédéric Chopin. Han föddes 1810 i Zelazowa Wola, nära Warszawa, där hans pappa arbetade som informatör hos en polsk adelsfamilj. Redan före 10 års ålder ansågs Frédéric vara ett musikaliskt underbarn! Som 20-åring skrev han flera små pianostycken, Nocturner, varav jag har valt Opus 9 Nr 2 i Eb-dur framförd av Ukraina-födda amerikanskan Valentina Lisitsa.   

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!