Johnny - samlaren...

”Ingen går hel ur det här” är titeln på boken av och om Kjell Andersson. ”Vem f-n är det?”, säger kanske en och annan, men om jag lägger till bokens undertitel, ”Mitt liv i den svenska musiken”, så kanske det ljusnar…

Boken kom 2021 och är lite av Anderssons terapiarbete efter att ha mist jobbet på svenska EMI, där han varit A&R-man och musikproducent i runt 40 år. Han producerade skivor med Ulf Lundell, Gyllene Tider, Roxette, Eldkvarn, Marie Fredriksson, Sven-Bertil Taube, Svante Thuresson, Björn Skifs m fl. Lite av gräddan av svensk musik under en lång räcka av år. A&R betyder f ö Artist och Repertoar.

Andersson var klart drivande i Lundells musikvärld, men även dennes räddare under de svåra åren när karriären (och livet) ”var ur led”. Med drogproblem och pengabrist fick Lundell bo hemma hos Andersson. Samarbetet och vänskapen fick dock ett abrupt slut 1992 efter 10 Lundell-album, däribland ”Kär och galen” (1982) med bl a låten ”Öppna landskap”.

Kjell Anderssons namn finns att läsa på baksidan av många svenska skivomslag, vilket ju var lite lättare att se på vinylens tid… I CD-världen kräver det bra glasögon…

Bokens kapitelindelning fångar mig med en gång: ”Ingång”, ”Uppgång”, ”Framgång”, ”Motgång”, ”Nedgång” och ”Utgång”. Det speglar väldigt väl Anderssons liv i musikens tjänst. Han har onekligen bidragit med massor, men jag får ändå känslan av att det är en bitter, besviken och sliten man som berättar. Missnöjd med hur det blev, men ibland kan jag skymta en gnutta stolthet över det han varit med om att skapa.

Jag tyckte, trots den beska smaken i berättelsen, mycket om boken. Kände det som en superlektion i svensk musik. Dessutom i flera genrer! Men, trots det, var det ingen bok jag sträckläste. Dock, väldigt läsvärd!

I oktober 2020 gjorde Ulf Lundell en publiklös s k corona-spelning på Cirkus i Stockholm och då framfördes bl a ”Är vi lyckliga nu”. Låten kom redan 2012 på albumet ”Rent förbannat”. Cirkus-spelningen blev f ö både TV-program och skiva!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Oj, vad lurad jag blev! Biblioteket skyltade med boken ”Bibliotekarien i Magdeburg” (2021) skriven av Gunnar Bolin. Jag grep och lånade boken direkt. Och började läsa…

Först då såg jag bokens undertitel: ”och andra berättelser ur ett radioliv”! Magdeburgbibliotekarien varade bara i 11 sidor! Resten var ju de ”andra berättelserna”! Och det fattade jag inte förrän jag börjat läsa.

Visst var det kul att läsa om när Bolin frågade om en intervju med förre Talking Heads-medlemmen David Byrne. Denne svarade ja direkt till intervjun med Sveriges Radios Bolin och lade till, att hans farfar ju var svensken Axel Andersson! Onekligen en ”dörröppnare”.

Och visst var det lite intressant att läsa om alla OS etc, som Bolin rapporterat från. Inte som sportkommentator, utan som en sorts radioutbildad kulturpratare med uppgift att bevaka ”lite från sidan”.

Det är en lång väg Bolin vandrat från hallåman till radions Kulturnytt m fl program han varit inblandad i. Radiokarriären är lång, men att samla dessa eterberättelserna i en bok var inte så lyckat i mina ögon. Men det kan ju vara i besvikelsen över att Magdeburgbibliotekarien var avklarad på 11 sidor…

Jo, det är en skapligt lättläst bok, men den är ganska ältig och upprepande. Nä, den här boken hade jag klarat mig bra utan. Men du kanske tycker den är något att satsa på?

David Byrne och Talking Heads är jag inte så hemma i, så jag tog hjälp… Albumet ”Remain in light” (1980) fick väldigt bra kritik, läser jag, och därifrån kom singeln ”Once in a lifetime”. Låten, liksom albumet, är lite funkigt med afrikanska rytmer och nådde strax under topp-10 i England. Så här låter det om bandets officiella video:

Go’ lörda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Svarta vingar” är Kristin Fägerskjölds tredje och avslutande bok i hennes serie om kvinnor vid tiden för andra världskriget. Just den här delen har inspirerats av händelserna kring Jane Horney.

Jag började förvisso i fel ordning på Fägerskjölds serie, men jag tror inte det ”klyddar” till det. Vill jag läsa de övriga delarna, så borde det fungera alldeles utmärkt. För jag fångades av berättelsen om Ilse, Dise, Betsy, Ruth etc i Sigtuna och andra platser.

Engagemanget i Lottakåren är stort och arbetet för soldaternas bästa är uppskattat. Matvagnen, dragen av hästarna Buller och Bång, är ett välbehövligt och efterlängtat avbrott i de dagliga soldatsysslorna.

Givetvis finns det förvecklingar i berättelsen. Kärleken drabbar i fält, men även andra händelser inträffar. Med ett, för mig, oväntat avslut på boken.

Jag föll snabbt för den här boken med sitt beskrivande och tilltalande språk! Man känner snöns kyla, liksom vänskapens värme. Första delen i serien ligger här bredvid och väntar på mig…

I måndags var Bogotas Filharmoniker på besök i Malmö Live och jag förmodar att de tagit hjälp av vingar för att korsa Atlanten. Marcos Madrigal, kubansk pianist, framförde lysande ett verk av Mozart, men som extranummer spelade han Ernesto Lecuonas ”Malagueña". Fart & Fläkt, eller hur?

På tal om Fart&Fläkt, vad sägs om ”Malagueña salerosa”? Chingon, ett band från Texas, hade låten med på sitt album, ”Mexican spaghetti western”, 2004, men här hör vi den live med lite snack i inledningen.

Go’ Ny Månad!!!

Haj å Goodbaj!