Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

…det mesta regnar bort. I varje fall så här långt. Men du, det ger ju utmärkta möjligheter till läsning, som t ex ”Mitt Wallanderland”, Ewa-Gun Westfords bok från 2012. För 14 dagar sedan skrev jag om boken om Gryningspyromanen och här finns mer av den varan.

Detta är små korta berättelser om Westfords möten med kändisar och okändisar i polisvärlden. Hon har jagat gryningspyromanen, hon har deltagit i och varit rådgivare till Wallanderfilmer, men även åkt rundor i polispiké i storstäder. På sin tid var hon en av de första kvinnliga poliserna och som sådan fick hon och hennes kamrater utstå ganska mycket. Poliskåren var (och är?) inte så bra på jämställdhet…

Westfords genombrott som kändis även norr om Hässleholm blev när hon utnämndes till polisinformatör i södra Skånes polisdistrikt. Gryningspyromanens framfart i bl a Ystad med omnejd informerade hon om i många TV-inslag. Hon fick också försöka förklara varför man inte lyckades få honom fälld förrän efter branden i ett hyreshus dec 2010. Olycksdrabbade kollegor har, tråkigt nog, också behövt informeras om till media.

Privatlivet, från uppväxten i ett av byns läkare styrt Borrby, till flera äktenskaps uppbrott får vi också veta en del om, liksom ett samboskap som ändade i att partnern gick bort i cancer. Westfords liv har varit kantat av många dramatiska händelser, både privat och i arbetet.

Som så många andra människor som berättar om sitt liv i bokform, så är boken en aning egofixerad. Det är ibland inte helt fel att ha en god tro om sig själv, men det finns en gräns för det också. Här drabbas läsaren ibland av bokens ”gränsöverträdelser”   -   ibland blir ”spegeln lite för stor”, så vid de tillfällena så får man koppla på ”ego-filtret”. Boken är lättläst…

I slutet av 70-talet bildades Lunda-bandet Rotpuls. De lirade ”skånsk reggae” och Peps Persson hade säkert ett finger med i spelet av den här låten om ”Lille Olle”, som ville bli polis. Bandet hann med en LP och ett par singlar 1980-82   -   här kommer Olle:

”Every breath you take” blev en stor framgång för Police 1983, den gav dem t o m 2 Grammys. I den här videon får vi se Sting briljera på ståbas!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jörgen Pettersson & David Widlund gav förra året ut en bok med stark Ystadsanknytning   -   ”Gryningspyromanen”. ”Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare” är bokens underrubrik och det stämmer väl in och sammanfattar Ulf Borgströms liv så här långt. Ett liv som för tillfället fortsätter i fängelset i ett straff som sträcker sig en bit in på 2016. Undrar om hans hämndlystnad växt sig ännu starkare då?

Det är riktigt skrämmande att läsa om alla de uppräknade anlagda bränderna, där bara några få har klarats upp och gärningsmannen fällts. Många av dessa har onekligen ”signerats” av gryningspyromanen, men polisen har inte lyckats få fram tillräckliga bevis för fällande dom. En skicklig försvarsadvokat har också bidragit till tingsrätternas friande domar.

”Ja visst, ja” blev min reaktion flera gånger under läsningen av boken då jag blev påmind om olika brandtillfällen i Ystad med omnejd. Söderslätt, Kristianstad, Mora och Tidaholm är andra områden som drabbats av ”oförklarliga” bränder   -   det är ett under att ingen människa dödats, även om det varit ytterst nära flera gånger.

Man har svårt att förstå att en persons hat till samhället kan ta sig sådant uttryck att han ytterst utstuderat och planerat sätter fyr på många olika platser. Så här långt lär det ha kostat samhället, dvs OSS, över 1 miljard kronor…   -  kostnader för bränderna, släckningsarbetet, polisarbetet, rättsväsendet, för att inte tala om privatpersoners förluster av hem etc.

Jag önskar att den här boken inte varit möjlig att skriva, att alla dessa galna handlingar aldrig hade utförts och oersättliga värden förstörts. Låt oss hoppas att det är ett avslutat kapitel och att boken är ”slutdokumentet”, även om jag inser att det finns en risk att detta bara var de första kapitlen. Boken är väl värd att läsa, med risk för att du som läsare stundtals blir upprörd! Lägg deckaren åt sidan   -   den här boken är verklighet!!!

Jag börjar idag med en eldfängd gitarrist, Jimi Hendrix, och hans ”Burning of the midnight lamp”   -   en singel från 1967.

Och så ett Melodifestivalbidrag från 2002: ”Kom och ta mig” med helsingborgarna Brandsta City Släckers.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Årets kvalomgång av ”It takes 2”, musiktävlingen i Trelleborg, är nu avklarad med sina 100 frågor på 60 minuter och vad passar då bättre än att berätta om en bok om frågor och svar! Professorn i tv-produktion vid Stockholms dramatiska högskola, Stina Lundberg Dabrowski, kom i oktober 2011 med boken ”Stina om Stina och konsten att intervjua”. I boken berättar hon både om framgångar och tillkortakommanden under sin tid som intervjuare i olika tv-programserier. Samtidigt har hon lagt in berättelser om uppväxten, resorna etc ur sitt eget händelserika liv.

Stina har ett gediget CV med kända intervjuobjekt   -   Nelson Mandela, Khaddafi, Margret Thatcher, Erik Penser, Madeleine Albright, Leonard Cohen, Ulf Lundell, Madonna   -   ja, listan är längre än så! Intervjuerna var av skiftande kvalitet och karaktär och i boken beskriver hon vad som blev bra och vad som blev mindre bra eller dåligt, ja uselt rent ut sagt. Riktigt ”körigt” blev det med Ingmar Bergman…

Flera av bokens kapitel är en läroboks råd och dåd om hurusom man ordnar och genomför en intervju, hur man får objektet att ställa upp och slappna av och må bra under intervjun, hur en intervjuare förbereder sig osv. Kul att läsa om! Egentligen kan delar omsättas till en anställningsintervjusituation och plötsligt innehåller boken kunskaper, som vem som helst kan ha nytta av! Intressant och smått lärorik bok!

Paul McCartney & Wings gjorde mycket passande ”You gave me the answer”, här i en liveinspelning från 1976:

En annan ”frågelåt” är ”Questions 67 & 68”, som blev en hit för Chicago. I denna liveinspelning från Paris 1969 får du gärna ifrågasätta hur mycket ”live” detta är, men som klädstudie är det onekligen kuliga bilder, eller hur?

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!