Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

”Den ofrivillige soldaten” med underrubriken ”En österrikare i Hitlers armé” är Leopold Brunners berättelse om hur han efter att ha blivit inkallad till militärtjänst som ingenjörssoldat i Österrikes armé via anschluss helt plötsligt befinner sig i Hitlers Wehrmacht. Brunner, född 1916 i Hainfeld, ca 8 mil väster om Wien, Österrike, kom till Sverige 1948 efter kriget och en tid som krigsfånge i Frankrike. För ett par år sedan kom hans berättelse i bokform.

Det politiska spelet på 1930-talet med ett växande nazistiskt Tyskland och övriga stormakters tveksamma agerande gjorde att fler och fler delar av Europa slukades av Hitler och hans anhang. Österrike annekterades 1938 och blev en del av Stortyska riket. Detta medförde bl a att Österrikes armé införlivades i den tyska och blev till stridande enhet året därpå när Polen invaderades.

Brunner, som ingenjörssoldat, skickades bl a till Polen och Ryssland, och var soldat ända fram till krigsslutet, då han tillfångatogs och som fånge flyttades runt i Europa. Under en period (runt 1941-42) blev han dock hemskickad för att hans specialkunskaper på metallgjuteriet, där han jobbade som modellfilare innan militärtjänsten, behövdes. I slutet av februari 1946 frisläpps Brunner från lägret i Frankrike och lyckas efter en lång resa genom ett sönderbombat Europa med raserad infrastruktur ta sig hem till ett Traisen i ruiner…

Detta är en skrämmande berättelse om vad människor kan göra med varandra. Samtidigt finns det nästan hela tiden en positiv ”överlevarton”, som man bara baxnar inför. Varifrån får Brunner all energi? Samtidigt som han förmår inse att han hade turen att överleva i eländet.

Och i dessa dagar tar sig nazister, SD etc ton igen…  Läs boken och bli klokare!!!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jan-Owe Wickström, journalist på Hallandsposten, har skrivit ”Gessle-böcker” tidigare, men den här gången har han lierat sig med fotografen Anders Roos i ”Alla tiders Gyllene Tider”. Det är i grunden en bok om och kring Gyllene Tiders turné sommaren 2013, men historien om bandet har vävts in med både text och bild.

Vi får följa bandet från de första stapplande stegen samtidigt som vi får låtlistan för de olika sommarspelningarna 2013. Visserligen ett ”hoppande och skuttande” i tiden, men samtidigt kul att se att flera av de riktigt tidiga låtarna fortfarande framförs på scenen.

Gessle är ju en mästare på låtar ”som sätter sig” och blir lite av allas egendom, dvs alla kan sjunga med. Det är kanske den viktigaste anledningen till att bandet kan göra succéfulla återföreningar, i både skiv- och turnéform, med långa mellanrum. Jag var inte och tittade på någon av deras konserter i somras, men kan konstatera att deras nya skiva, ”Dags att tänka på refrängen”, är klart lyssningsvärd. Det är ett tajt band med bra driv och Farfisa-orgeln lever än…!

Och boken är definitivt läsvärd! Samtidigt så tänker man ju lite på Gessle och hans, minst, 3 olika musikben, med både Gyllene Tider, Roxette och solo. Hur hittar han energin? Eller de olika ”benen” är förutsättningen för varandra?

Till detta ska väl läggas, att det börjar dyka upp filmer där Gessle skrivit musiken och så har vi ju hans affärsverksamheter med bl a Jimmy Fun Music och Hotel Tylösand. Allt detta nämns knappt ens i förbigående i boken, men den är innehållsrik i alla fall. Detta är kul läsning!

Hep Stars med Svenne Hedlund i spetsen firar 50-årsjubileum (det du, Gessle…) med att ge sig ut på turne’ i dagarna. Dessutom kommer ett nytt album, där deras gamla 60-talshits spelats in på nytt. Det finns också en nyare låt, ”I wanna be with you” på albumet och den beskrivs som en ”ny” Gessle-låt, vilket inte är riktigt sant. Den fanns med på Per Gessles och Nisse Hellbergs album om de ensamma pojkarna, ”The Lonely boys” från 1995. Hep Stars version av ”I wanna be with you” hittade jag inte på nätet, så det får bli med Lonely Boys:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Lennie Norman lider väl lite av att vara sin fars son, om ni förstår vad jag menar. På samma sätt som många andra, t ex Simon Thern och Julian Lennon, utan jämförelser i övrigt. Lennie har för sin del ibland löst det hela med att ta ut ”humor”-svängarna lite extra mycket och ibland hamnat alldeles på tok för långt under bältet…

I boken ”Gubbvarning” (2011) har han dock lyckats hitta skaplig nivå på skämtandet och den är stundtals riktigt underhållande. Blandningen av gubb-varningar och lite längre grubblerier är bra, däremellan finns instoppat små ”kloka tankar” av andra, som t ex Woody Allens: ”Det är inte det att jag är rädd för att dö   -   jag vill bara inte vara med när det händer”.

Förresten, ”Du vet att du är gubbe när du tror att en surfplatta är en LP med Beach Boys” eller ”Du vet att du är en gubbe när du tittar på matsedeln innan du tittar på servitrisen”…

Till sist lite mer gubbhumor ur boken: ”Vad kallar man det när två kaskelotter parar sig?    Valberedning!”

Med viss bävan öppnade jag boken. Visste inte riktigt om det skulle vara ”Lennie-varning” eller ”Gubb-varning”, men den klarade sig från det förstnämnda. Trots allt! Det är kanske inte köpläge, men definitivt värt ett besök på biblioteket.

I musiken finns det ju en del ”gubbar”, vad nu kriteriet för den benämningen kan vara…? Oavsett vilket, så har Bill Wyman, ex-basisten i Rolling Stones, passerat 77, men kämpar, sedan mer än 15 år, på med sina Rhythm Kings. Medelåldern på det bandet är fullt i klass med Rolling Stones och har ett sjusärdeles gung i musiken, som här i ”Chicken Shack boogie”   -   live on stage!

Vet inte hur ATP-läget är för Jerry Lee Lewis, född 1935, men så här lät det för några år sedan tillsammans med Buddy Guy och Ron Wood i ”Hadacol boogie”. Bilderna känns dock lite komprimerade, men det är "smällar" man får ta...

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!