Green, green grass of...
På en loppis, så vet man inte riktigt vad man kan ”drabbas” av… som t ex boken ”Jag hänger me’” av Lennart Nacka Skoglund! Kanske inte så jätteaktuell med en framsidesbild där kung Gustaf VI Adolf skakar hand med Nacka under överinseende av Nils Liedholm… Boken är tryckt 1961!
Vid den här tiden är Nacka i den senare halvan av sin Italientid, men fortfarande en stor och omtalad lirare. Boken verkar bygga ganska mycket på de krönikor han skrev i en större dagstidning och berättar om tiden både före och efter fotbolls-VM i Sverige 1958.
Året efter lämnade han, efter 9 säsonger, Inter och började i Sampdoria. Flytten till Genua-laget medförde boende där, men ganska snart blev det boende i Milano, där familjen kom att trivas. Han försökte sig på affärsverksamhet, bl a en bar, men det gick inte särskilt bra. Alla projekten blev till en storförlust.
Boken är skriven lite i söderslangstil och flera av dessa ord dyker upp titt som tätt, som t ex ”molnbil”. Det tyder på, att mycket av texten redan publicerats i pressen. Där hinner det ju gå några dagar innan man stöter på den där ”molnbilen” igen…
Loppis - Ja, men Loppisfynd? Nja… men jag har läst sämre böcker än denna! Det är en skaplig blandning av självironi till verkliga berättelser, så varför inte? Finns i biblioteksgömmorna?
Nacka tjänade säkert en och annan krona på sitt fotbollande, men ”sidoprojekten” slukade mycket. Mycket räddade han säkert med skrivandet, sina skivinspelningar, som kom att följas av folkparksturnéer. Han sjöng några av sina fotbollslåtar till acckompanjemang av en lokal pianist och så klackade han två-kronor ner i kavajbröstfickan! Flera parker per kväll, men ändå, många publikrekord! Är inte helt säker på att intäkterna gav honom ”pensionspoäng”…
Låt oss lyssna till Nacka i Stikkan Anderssons ”Vi hänger me’” från 1958:
Och så tar vi några rörliga fotbollsbilder, som inte bara kretsar kring VM-58…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
I’m just sitting on a fence...
Ett “Tack” till möbelfirman i Malmö med ”XX…” på kupongen! Veckans ”skrivartid” gick tyvärr åt till att sammanställa en klagan till Allmänna Reklamations Nämnden (ARN) för ett uselt hanterat tillverkningsfel, som man dessutom inte ens vill kännas vid.
Våra foton visar med all önskvärd tydlighet, att soffan är felgjord med ett benfäste, som gängats uppifrån! Och då blir det långt till golvet och dåligt stöd…
Några av våra böcker har fått en ny uppgift att fylla! De har befordrats från bokstöd till soffstöd! Optimalt eller ej? Hastigt och Lutzigt… Tja, det fungerar! Är dock rädd för att vi inte får någon ARN-hjälp… Men vi gjorde ett försök i alla fall!
Även om det nu inte blev några rader om en läst bok, så vill jag inte missa musiken, som ju är given! ”Sittin’ on my sofa” - är väl inte fel, eller hur? Det är en låt från 1966 av Ray Davies och med hans Kinks. Den var baksida på singeln ”Dedicated follower of fashion”, som var en stor hit. ”Sittin’ on my sofa”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
För vem ska man tro på...
Kanske inte världens mest svårutredda ämnen som journalisterna Åke Persson och Thomas Oldrup gav sig in på… Men det resulterade i alla fall i boken om ”101 historiska myter” (2010).
Det mesta de samlat i boken finns att hämta på nätet. För mig, var det kanske viktigast, att en del av myterna hade jag inte kommit på att ifrågasätta och därmed inte gått in på nätet för att kontrollera. Och då har ju boken ändå fyllt en funktion!
Att Erik XIV avled av ärtsoppan eller att Adolf Fredrik stupade på sitt intag av fastlagsbullar, de osanningarna var bekanta. Däremot hade jag inte klart för mig, att Kristian II, som kom att kallas ”Tyrann” i Sverige, inte var ”Den Gode” i Danmark, där han tvingades att lämna tronen och fly! Det hade jag inte kläm på.
Carl XVI Gustaf är inte Sveriges sextonde kung med namnet Carl/Karl, det kände jag till. Däremot visste jag inte, att han och hans familj har rösträtt, precis som övriga svenska medborgare! Av tradition har de dock valt att avstå att välja, om man säger så…
Boken innehåller ytterligare 97 exempel på myter, som får sin förklaring. En småintressant blandning av historier, där var och en får ett uppslag till sitt förfogande. Det är med andra ord en mycket lättläst bok och det är lätt att hoppa över det som inte lockar…
”Rumours” är ett av de mest sålda albumen genom tiderna. Det blev en stor framgång för Fleetwood Mac,”USA-dansbands-Fleetwood” i mitt tycke, 1977. Jag föredrar Fleetwood Macs bluesperiod på 60-talet! Icke desto mindre, blev tiden efter bluesen den mest inkomstbringande för dem… Från ”Rumours” har jag valt en stor hit ”Don’t stop”:
Peter Green, ”skolades” i John Mayall’s Bluesbreakers där han efterträdde Eric Clapton, ville bilda eget band. Han fick med sig Mick Fleetwood, som f ö på 90-talet startade en auktionsfirma i den bättre klassen. John McVie, som också var i Bluesbreakers, hakade på och därmed fick John Mayall skaffa sig ett nytt band… “Mitt” Fleetwood Mac kunde låta så här när de tog sig an “Black magic woman” live I Boston 1970:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Lite socker, knäckebröd och choklad...
Som gammal ”sockerbrukare” - både anställd och nyttjare - fångades jag givetvis av boktiteln ”Sockerkungen”, som Bengt Lachmann gav ut 2016. Boken, med undertiteln ”Jacob Lachmann i Skånes och Danska Västindiens sockerindustrier”, handlar om Bengts farfar.
Jacob Lachmann föddes i Odense, Danmark, år 1844 och var av judisk börd. Tillsammans med sin bror Nicolai drev han ett framgångsrikt grosshandelsföretag i Köpenham. Han var även engagerad i arbete för Den Danske Landmandsbank och fick i uppdrag att kolla upp staden Ystad, som ville ta ett större lån i banken. Uppdraget slutade med att bröderna köpte sockerfabriken (raffinaderi) i Ystad 1881!
I köpet ingick, förutom maskiner och byggnader, även bostäder och järnvägsanslutning! Snart var fabriken igång med råvaran råsocker från S:t Croix i danska Västindien. Lachmann var en duktig affärsman och såg till att sälja det producerade sockret med god förtjänst.
Då Lachmann nekades köpa aktier i Jordberga Sockerfabriks Ab 1889, valde han att ”bygga eget”. År 1894 stod fabriken i Köpingebro klar, också det ett raffinaderi.
Men den svenska betodlingen började ta fart och en konkurrent köpte Tofthögsgården vid Skivarpsån i akt och mening att bygga nära odlingen. Lachmann kontrade med att köpa in sig i Trelleborgs - Rydsgårds Jernvägs AB och förklarade, att om en fabrik byggdes vid Tofthög, så skulle den inte få anslutning till järnvägen… och därmed inga betor… Det blev Lachmann, som byggde sockerfabrik! I Skivarp! Den första i sitt slag med ”från beta till färdigt socker”!
Ja, det är en snutt av historien om Jacob Lachmann, som f ö var en god företagsledare med ett stort intresse och engagemang för sina anställda. Boken fortsätter att berätta, men jag stannar här.
Detta är en vacker bok med många små, små kapitel. Den fastnar dock lite i ”repetitio est mater studiorum”, dvs ”repetition är kunskapens moder”… Trots det, är detta en läsvärd bok om en färgstark entreprenör!
Det finns gott om ”söta” melodier, även om somliga är väl söta… På Cajsa Stina Åkerströms andra album, ”Klädd för att gå” 1999, finns hennes egenskrivna ”Socker, knäckebröd & choklad”. En fin berättelse till trevlig melodi, men jag hittade inga livebilder
Rolling Stones gick lite längre i sockernomenklaturen! Deras ”Brown sugar” har onekligen ”sugar beat”, om man säger så. Låten blev en framgångsrik singel för bandet och var inledningsspåret på deras album ”Sticky fingers” (1971) med sitt uppmärksammade omslag. Andy Warhol gjorde jeansomslaget, där originalupplagan hade ett riktigt gylfblixtlås, som gick att öppna och stänga… kreativt!
Här ser vi Stones i ”Brown sugar” i en livespelning i Texas 1972 och här lyser Mick Taylors lite tyngre bluesiga gitarrspel igenom. Taylor efterträdde Stonesgrundaren Brian Jones 1969.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
