Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Sven Lindström har ”grävt” i den skånska musikhistorien igen! Och upp kom boken om ”Olympen” (2014). Betongbyggnaden, som ”blev till” som en del av den stora ökningen av studenter i Lund på 60-talet.

Studentantalet tredubblades från 1960 -> 1970 och det saknades boende. Ett nytt studentcentrum, ritat av ”betongfantasten” och arkitekten Bengt Edman, skapades i Lund. Statsminister Erlander tog första spadtaget till Sparta våren 1968.

Två år senare invigdes området av Olof Palme. Det innehöll många studentbostäder, men byggnaden för sport hade blivit fel dimensionerad…  Hallen var för liten! Kan det vara samma måttfel, som Sporthallen i Köpingebro, öster om Ystad, drabbades av…?  Olympen på Sparta blev ingen hjälp för handbollsstaden Lund!

En svåranvänd betonghall…  till vad? Lösningen hade en 22-årig skånepåg, Stefan Malmström, sedermera mest känd som ”Julius”! Varför inte satsa på konserter? Sagt och gjort! Det blev en lång musikalisk historia i Olympen.

I slutet av boken finns en sammanställning över alla besökande artister och grupper från första konserten 6 september 1971 med ”The Incredible String Band” med danska ”Burnin’ Red Ivanhoe” som förband till avslutningen i oktober 2009 med ”Porcupine Tree”.

Olympen har gästats av alla från ABBA och Paul McCartney’s Wings till Victor Borge och Sven-Bertil Taube. Visserligen kan jag reta mig på att jag inte tog chansen och körde de få milen till Lund oftare, men det blev i alla fall konserter med Elvis Costello, Kinks och Roxette. Men varför såg jag inte Roxy Music, Ekseption, Jethro Tull, Ten Years After, Procol Harum, Rod Stewart & Faces, Queen, Sparks, Manfred Mann’s Earth Band, Eric Clapton, Chuck Berry…?  Ja, den listan kan jag göra lång…

Ett femtontal arrangemang per år blev det fram till 90-talet, då produktionerna blev så pass stora och dyra, att Olympen och dess scen helt enkelt inte räckte till. Därefter blev det ett par tillställningar per år fram till 2009. Och numera har Olympen förvandlats till ett gym!

Denna bok är inget litterärt mästerverk, men ett alldeles strålande dokument över alla artister Julius lyckades boka trots konkurrensen från t ex Köpenhamn och Malmö. Dessutom god läsning för kalenderbitare! Och mitt ex är dessutom autograferat av Lindström och Julius… Tackar för det!!!

Efter 3 album splittrades den grekiska trion Aphrodites Child 1972 och en av medlemmarna, Vangelis, kom att, tillsammans med Kraftwerk och J M Jarre, bli en av de tongivande i den elektroniska musiken. Sångaren i trion, Demis Roussos, fick stora soloframgångar med sånger som ”Forever and ever” och ”Goodbye my love, goodbye”. Han framträdde på Olympen både 1974 och 1975. Letade på nätet efter bilder på Roussos besök i ”Loffe” Carlssons TV-program, men hittade i stället det här: Live/playback i ”Forever and ever”.

Demis Roussos avled i veckan, 68 år gammal. RIP.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Med ett behov av bokintäkter, men samtidigt lite som terapi, har Camilla Henemark med hjälp av Carina Nunstedt skrivit en bok om den förras ”Adjö det ljuva livet” (2012). Förmodar att en annan bok, ”Den motvillige monarken” och dess kapitel om ett förhållande mellan Carl XVI Gustaf och Henemark, påskyndade skrivandet…

I boken får jag veta mycket om Camillas barndom, uppväxt och skolgång. Hon tillbringar mycket tid hos sin mormor efter föräldrarnas skilsmässa. Hos mormodern är det mycket lekar och stoj och stim, men en glad tid. Camilla är ett mycket aktivt barn och hon får utlopp för energin med bl a utklädning, nästan som på teater.

Visste du f ö att Camilla var en riktigt duktig friidrottare i sin ungdom? Hon var bäst i höjdhopp  -  1.63 som 13-åring! Hon deltog i flera landslagsläger och noterade, utan djupare tankar just då, att Patrik Sjöberg aldrig bodde med de övriga ungdomarna. Han och hans tränare fick alltid bo ”för sig själva”…  Nu, i efterhand, vet vi varför.

Energin och aktiviteterna flödar i boken. Snart blir det modellande och musiken kommer in i livet. Detta landar snart i Army of Lovers, med världen som arbetsplats, men det är inte helt enkelt, för i bandet finns Alexander Bard…  och han tar plats…  och båda verkar ha bekymmer med bokstavskombinationer…

Camilla får sparken ur bandet, men fortsätter med musik och modellande. Men har under tiden med bandet skaffat sig en del ovanor, som inte är bra varken för hälsa eller ekonomi…  Det är kaos i både liv och ekonomi, men hon är i svängen och träffar Chefen, dvs Carl XVI Gustaf…  flera gånger, dessutom…  ofta i mindre sällskap…  väldigt små, rentav…

Hennes äktenskap med regissören Anders Skog varar inte så länge, medan förhållandet med Johan Renck (även känd som Stakka Bo) varar lite längre innan det också är över. Johan och hans bror Martin var till slut två av de som räddade Camilla när hennes liv rasade utför i raketfart. Drogerna ledde till hennes försök att ta livet av sig och stort behov psykvård.

Intressant bok om artist- och modellivet, som ju handlar mycket om att ”sälja sig”…  på olika sätt och vis…  utan att sälja sig och sin kropp hur som helst. Och var går gränsen för LaCamilla??? Boken är inte utan ett visst läsvärde!

”Give my life” från 1995 blev en hit, framför allt i Frankrike, för Army of Lovers, vid den tiden utökad till en kvartett. Låten skrevs av ett vant ”hit-gäng”: Alexander Bard, Tim Norell och Ola Håkansson. De skrev också till t ex Secret Service, Jerry Williams, Boppers, Lili & Sussie. Jag gillar låten, men videon…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Varför flyttades Thomas Qvarsebos byst av Lennart Hyland, som 1995 avtäcktes av Prinsessan Lilian, från sin öppna plats vid Radiohuset till en stängd park 2006? Lars Ragnar Forsberg, journalist och författare, försöker i sin bok ”Hyland * Legenden och hans tid” (2013) reda ut detta och mer därtill. Det visar sig dock inte helt enkelt   -   han får egentligen inget svar på frågan, men läsaren får ”livet som Hyland” på kuppen!

Forsberg har intervjuat så många som möjligt av familjen, vännerna, ovännerna och arbetskamraterna till radio- och TV-legenden Lennart Hyland (1919-1993). I flera fall kom pratstunderna i ”sista stund”, men tyvärr, i några fall hann intervjuoffren lämna jordelivet.

Hyland var född och uppvuxen i Tranås och redan 13 år gammal sjöng han ”Uti vår hage” i en annan legends, Sven Jerring, radioprogram ”Barnens brevlåda”.  Efter realexamen i Tranås började han jobba på Tranås-Posten, varifrån han drog vidare till Karlskoga och därefter Barometern i Kalmar, där han även börjar göra sportreferat i radion. På fredsdagen, 7 maj 1945, direktsänder han tillsammans med Gunnar Helén från gator och torg i Stockholm.

Reportage och rapporter övergår sedermera i egna program, som t ex Karusellen och Hylands hörna i radio och/eller TV. Samtidigt är han ivrig, idog, engagerad och nyskapande sportreporter, dock kanske inte alltid den bästa arbetskamrat man kan tänka sig…

Det finns hur mycket som helst att berätta om denna bok, inte minst kopplingen till mitt eget radiosportslyssnande genom åren. Hyland och alla dessa andra härliga referenter, som, ofta med Hyland som lärare, med stor inlevelse berättade om med-/motgångar i olika tävlingar. Boken friskar upp minnena!

Tage Erlander och Lennart Hyland lyckades var och en på sitt sätt förändra och modernisera ”efterkrigs-Sverige” fram till slutet av 60-talet, se’n blåste det lite andra vindar… Och Hylands spritproblem blev dessutom allt tydligare…  Boken är mycket läsvärd!!!

Listan är lång på artister, som fick sitt genombrott i Hylands program, men först: Han tackade nej till ett besök av The Beatles…  och det ger ju inga pluspoäng! Däremot lyckades han med konststycket att få Siw Malmkvist att sjunga ”Slit och släng” ackompanjerad av Hep Stars! Onekligen en underhållande kombination år 1966…

Och titta vad jag hittade! Rap på svenska! ”Orientexpressen” ur Svea Hund på Göta Lejon (1976) med Hasse å Tage, Monica Z, Lena Nyman, Gösta Ekman m fl. En imponerande samling, som med rytm och orytm får tåget att rulla…  Hasse å Tage var f ö gäster i Hylands Hörna 1962 där de bl a pratade om sitt nystartade bolag, AB Svenska Ord.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Ulf Mårtensson har grävt djupt i arkiven på Ystads Allehanda m fl ställen och intervjuat en del personer med inblandning i eller anknytning till Hasse & Tages arbete i sydöstra Skåne. Boken, ”Hasse & Tage * Från äppelkrig till vargatid”, kom redan 2008.

Tomelilla sattes på kartan av de här herrarna, först med sommarhusköpet och senare med Ambumsgården. Denna gård i Sälshög, strax norr om Tomelilla, kom att bli platsen för repetitionerna av ”88-öresrevyn”, men också för boende och filminspelningar. De berömda ”gumpavgjutningarna” finns f ö fortfarande kvar där.

”Äppelkriget” var första filmen de spelade in i dessa trakter, men fler följde, bl a ”Ägget är löst” och ”Picassos äventyr”. I boken får vi bl a veta att delar av ”Ägget är löst” spelades in på Skånemejerier i Lunnarp med tagningar både ute i mejeriet och i matsalen   -   jag vet, för jag jobbade där då och fixade autografer av några av skådespelarna…

Men det fattas i boken en liten upplysning om ”Falsk som vatten”. Det togs scener till den även på Ystads Teater   -   jag vet, för jag var statist och insatsen blev inte bortklippt, även om den var försvinnande kort…

Detta är boken om Hasse & Tage på Österlen och lite till   -   det här är sammanfattningen. Och den är kanske inte märkvärdig i sig, men deras filmer från den tiden är långt ifrån bortglömda och gagnade utan tvekan även trakten. Boken är en trevlig påminnelse om både filmerna och filmningen!

Vargatider anknyter till förvisso till filmskapande på Österlen, men veckans händelser i Paris ger ordet ytterligare en dimension. Passande musik till det eländet kan kanske vara denna lätt stillsamma vackra melodi? Jag tänkte mig ”The only living boy in New York” från Simon & Garfunkels gigantiska hitalbum 1970 ”Bridge over troubled water”, som f ö blev duons femte och sista studioalbum.

På tal om vargar, så flyger tankarna direkt till Steppenwolf, som John Kay bildade 1967 i Los Angeles. De är väl mest kända för ”Born to be wild”, som blev ledmotivet till filmen ”Easy rider” 1969. Men idag fastnar jag för ”Magic carpet ride” från deras andra album, döpt på bästa dansbandsvis till ”Steppenwolf the second” (1968). Här i en orgelflödande liveversion av lite senare datum.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Tänk att det blir fredagar i år också…  det är ju då det blir “Litterära Hörnan”!!!

Blaine Hardens bok om ”Flykten från Läger 14” (2012) är ingen bok man sträckläser, inte jag i varje fall. Inte för att boken är ointressant eller tråkig, utan för att den är så obehaglig!

Boken handlar om Shin Dong-huyk, som föddes 1982 och växte upp i ett arbetsläger i Nordkorea. Till sist lyckades han, som en av få, fly från lägret och ta sig till Kina och ut i frihet.

Den 2 januari 2005 rymde Shin och en medfånge, Park. Det blev dock trubbel redan vid elstängslet, som omringade lägret. Park fick kraftiga elstötar och dog hängande på kabeln, detta bidrog dock till att eltråden tyngdes ner så pass mycket att Shin kunde komma igenom och ut.

Priset var dock högt. Endast Park hade upplevt ett liv utanför lägret och hade därmed lite kännedom om kartor, landsgränser etc. Shin hade ingen aning med sina få år i skolan, som egentligen inte givit mer kunnande än att det gäller att arbeta och hålla koll på kamraterna, dvs spionera och angiva, för att kanske kunna nå egna fördelar. Ibland kunde belöningen vara några majskorn extra…

Lägerlivet var fruktansvärt. Tortyr, pennalism, minimalt med mat, ibland ingen alls, olika former av straff för förseelser, allt styrt med yttersta godtyckligheter. Shin fick se sin mamma och storebror avrättas efter ett försök att rymma. Och för egen del fick han ett finger avhugget som straff efter att ha råkat snubbla under sitt arbete som symaskinsmekaniker…

Nordkorea är en kommunistisk diktatur med stark personkult kring ledaren. Det finns mycket att säga om allt det, men jag nöjer mig med att konstatera, att av landets drygt 24 milj invånare, så hålls kanske mer än 200 000 personer i arbets-/fångläger, resten svälter... Det stora antalet fångar beror bl a på att man anser att ett brott mot ”landets idé och ledning” medför straffskyldighet i tre generationer…

Boken om denna osannolika värld är absolut läsvärd!

Kan vi hoppas, att denna vår krigiska, förföljande, mördande värld kan bli bättre 2015? Låt oss alla få en god och fridsammare fortsättning på livet och omvärlden!

Låt oss lyssna på Paul McCartney och hans ”Ebony and ivory”. Tillsammans med Stevie Wonder spelade de in alla instrumenten och sjöng, singeln släpptes, och blev en stor framgång, 1982. Här hör vi dem live i Vita Huset 2010:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!