Johnny - samlaren...

John Cleese har haft godheten att ”samla ihop” sitt liv och leverne i boken ”Men hur som helst…” (2014). Men komplettisten saknar åren från ”Monty Pythons flygande cirkus” i mitten på 70-talet fram till deras återförening på O2 Arena i London i juli 2014…

Cleese berättar noggrant och nitiskt om sin barndom och uppväxt i Western-super-Mare, en kuststad i sydvästra England. Född strax efter krigsutbrottet blev det ett antal flyttar för att undvika de tyska bomberna. Pappan sålde försäkringar och hade goda kontakter, som möjliggjorde de olika boendena.

Skolgången klarades av, även om Cleese vid några tillfällen mobbades för sin längd. Han sökte och kom in på Cambridge University, men antalet platser räckte inte, så han var under två års väntan lärare i bl a engelska och geografi. Därefter blev det universitetsstudier, men även medlemskap i Cambridge Footlights, en amatörteaterklubb. Där kom han f ö att möta Graham Chapman, sin blivande nära vän och skrivarkamrat.

Engagemanget i Footlights kom att betyda väldigt mycket. Cleese insåg snart att hans lite osäkra tafatta agerande på scenen borde stå tillbaka för skrivandet. Universitetsexamen klarades av, men därefter blev skrivarpennan hans redskap för livet.

Han skriver till TV med David Frost, Ed Sullivan Show m fl, men jobbar även med Tommy Steele i en New York-uppsättning av ”Half a sixpence”. Ingen gigantisk scenframgång för Cleese, men gav ytterligare kamrater, som Terry Gilliam och Connie Booth. Hon kom f ö senare att bli första frun och medskapare till ”Pang i bygget”.

Cleese lärde sig att hantera skådespelandet, både för film och TV och i boken skriver han om kvalen och våndan med att agera. Listan med alla aktiviteterna är lång…  och inte slut än! Han dyker ju upp i Malmö nu i april! Säger att han behöver pengarna till senaste skilsmässan…

Detta är en omfattande, roande, men även tankfull och läsvärd bok! Jag saknar dock, som jag skrev i ingressen, tiden runt 1975 fram till 2014. Vill veta mer om Python, Pang i bygget, fisken Wanda, Life of Brian (inkl George Harrison!), Meaning of life, Harry Potter, Die another day etc! Kan vi hoppas på mer skrivande? Eller skilsmässan är finansierad nu?

Det finns på Youtube många sevärda klipp med anknytning till Cleese, men jag nöjer mig med ett, som dessutom får bli en övning i engelska: Pet shop / Dead parrot sketch! Den visades första gången i ”Monty Python’s Flying Circus” den 7 december 1969 (i GB) och skrevs av Cleese och Chapman, men spelades av Cleese och Michael Palin.

Och så hittade jag Margaret Thatchers ”inspirerande inhopp” i fågelbranschen i ett tal 1990  -  de verbala fjädrarna flyger och far! Retoriken och vältaligheten imponerar.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Äntligen! Är titeln på en bra samlings-CD med Marie Fredriksson! Och Äntligen! har jag blivit färdig att skriva om boken jag läste för ett bra tag sedan…  Bokens titel är väldigt väl vald, ”Kärleken till livet”. Marie har tagit hjälp av Helena von Zweigbergk. Boken gavs ut 2015.

Detta är berättelsen om en ”sjungglad” skånska från Östra Ljungby, nordost om Helsingborg. Uppvuxen under ”knappa förhållanden”, som det brukar heta, med mor, far och 4 syskon. Marie, född 1958, är yngst. Sång och musik var viktigt i familjen  -  man var van vid att ta ton.

Ena systern, på väg till Helsingborg för att köpa en klänning till sin kommande förlovning, fick sladd i det hala väglaget och kolliderade med en mjölkbil. Hennes liv gick inte att rädda. Bilen hade dagen innan blivit servad av fadern och var körklar, vilket fick honom att ta på sig olyckan. Hade han inte fixat till bilen, så hade färden inte blivit av och… 

Fadern började få problem med alkoholintaget och mamman drabbades av Parkinson vid 48 års ålder. Familjen fick det alltmer besvärligt. Marie och hennes två år äldre syster Tina ägnade mer och mer tid åt musiken. Men jag tänker inte berätta allt boken förtäljer om t ex musiken, skivorna, Lasse Lindbom, Gyllene Tider, Per Gessle, Roxette, Micke Bolyos etc etc.

Och så kom tumören och tog kommandot över huvud och skeende. En otroligt envis och målmedveten Marie, en stark familj, en bra sjukvård och väldigt goda och hjälpsamma vänner fick Marie tillbaka i skaplig hälsa. Senare även på scenen och en stor världsturné med Roxette! Och den fortsätter…  ser på deras hemsida att de spelar i Moskva den 11 september 2016…

En mycket läsvärd lite lågmäld bok om Marie Fredriksson, en viktig del av svensk musik. Väl känd, inte bara i Sverige. Hoppas ditt bibliotek kan leverera!

Maries röst hörs i många sköna låtar, både i egna och andras, som Taube, Gessle etc, men hennes ”Sparvöga” är vacker. Hon skrev den till en TV-serie med samma namn 1989. Jag fastnade här för hennes version hos Niklas Strömstedt i hans ”Tack för musiken” på SvT den 13 december 2013. Det är en lite skörare röst just efter sjukdomen och comebacken, men den berör nästan än mer…

Etta på Billboard…  Inte ”bara” Max Martin! Roxette lyckades nå dit med bl a ”It must have been love” 1987! Låten som från början var en julsingel med undertiteln ”(Christmas for the broken hearted)”, men som efter textjustering hamnade i filmen ”Pretty woman”. Stor succé för både film och musik! Inte ett öga torrt! Och inte ett öra oberört!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Mildred von Platen, född 1924, är det yngsta av Axel Ax:son Johnsons barn och hennes farfar var Axel Johnson. Antonia Ax:son Johnson är ett av Mildreds brorsbarn. Ja, det var väl en ganska innehållsrik inledning när man läser om svensk industris framgång i hennes bok ”I skuggan av ett företag” (2010).

Förf skriver mest om sin egen roll och plats i familjen och då handlar det mest om, att pappa nästan aldrig är hemma, men ”lill-barnet” Mildred får följa med till diverse platser där familjens industrier finns. Kanske inte alltid så barnvänligt, men hon får i alla fall vara med sin pappa.

Farfar hade köpte in Avesta Jernverk 1905 och några år därefter inköptes fartyg och linjetrafik till Nord- och Sydamerika startades. Fler fabriker, fastigheter och skogar och gruvor inköptes och en lång industriera var igång.

Mildred sticker rakt inte under stol med, att hon levde ett privilegierat liv med tillgång till allt som önskades, oavsett om t ex krigets ransonering visade något annat. Mamman styrde och ställde hemma, men pappan ”höll i börsen” och tilldelade lämpliga summor.

Men allt detta om industrierna finns bara på de sista 3 sidorna, boken i övrigt kretsar kring Mildreds liv i familjen. Många resor, ofta med målet att kontrollera och styra fabriken på just den besökta platsen   -   delegering var kanske inte något ledord vid den tiden…

Boken ger visserligen en liten insikt i författarens liv, men jag hade hoppats på att få veta lite mer om järnverken, pappersbruken, rederiverksamheten osv, så jag blev nog lite besviken   -   för mig känns det som att boken bara nådde halvvägs.

Och jag som önskade få veta mer om t ex det börsnoterade Axfood… som ju är en stor ”food operator” med Willy’s m fl. Och, länge leve P3-övergångarna (!), då kommar jag att tänka på ”Smooth operator” med Sade! Låten är hämtad från debutalbumet ”Diamond life” (1984) och stor listframgång för Sade, född 1959 i Nigeria, men kom till England som fyraåring.

Och så hör jag att Max Martin, 45 år om några dagar, tilldelats årets Polar Music Prize. Med mer än 20 Billboard-ettor är han definitivt en tungviktare i musiken! Etta i många länder, dock ej i USA, blev Bon Jovi år 2000 med ”It’s my life”, skriven av Jon Bon Jovi, Richie Sambora och Max Martin.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Folke Bernadotte gjorde en enastående insats med de ”vita bussarna” i slutet på andra världskriget och räddade livet på åtminstone 15 000 människor. Dessa medtagna människor lyckades han rädda till Sverige och många av dem var judar och det gör inte händelserna i Israel 1948 och därefter lättare att förstå. I boken ”Mordet på Folke Bernadotte”, beskriver Göran Burén vad som hände.

Bernadotte tillhörde den kungliga familjen i Sverige och var sonson till kung Oscar II och kusin till Gustaf VI Adolf och gudfar till vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf. Bernadottes farbror, prins Carl, var länge ordförande i Svenska Röda Korset. Den posten övertog Folke under kriget och det var i rollen som ”Rödakorsare” han fick i uppdrag av FN att medla i Palestina-konflikten, som accelererade i och med att staten Israel utropades/grundades den 14 maj 1948.

I boken får vi följa Bernadottes medlingsarbete med massor av resande och på en av dessa resor, den 17 september 1948, ändades hans liv   -   på dagen 13 år senare skulle en annan svensk FN-man, Dag Hammarskjöld, mista livet under medlingsarbete…

Boken är stundtals lite omständlig och upprepande, men författaren vill verkligen tränga in i rapporteringen kring händelserna. Han har letat ordentligt i alla möjliga källor för att förklara vad som hände och varför.

Det lyser alldeles tydligt, att det var toppar och blivande toppar i Israel som låg bakom mordet på Bernadotte, det visar inte minst de taffliga försöken att utreda fallet. Det känns svårt att förstå allt detta, inte minst med tanke på de ”vita bussarna”.

Handlandet av israeliterna har gjort att de s k diplomatiska förbindelserna  mellan Sverige och Israel varit ansträngda under många årtionden efteråt, långt in i vår tid. Boken, som kom 2012, är läsvärd, inte minst med tanke på hur situationen ser ut i Mellanöstern idag, 68 år senare.

Dagens överskrift är en rad ur ”The ballad of you & me & Pooneil” med Jefferson Airplane och skriven av en av bandets grundare Paul Kantner. Kantner, liksom radiomannen Kjell Alinge och Maurice White (grundare av Earth, Wind & Fire), är ytterligare ”gamla musikhjältar”, som på senaste tiden ”rest vidare” till Music-Heaven… Samma resa gjorde för ett par dagar sedan även den ursprungliga sångerskan i Jefferson Airplane, Signe Anderson! Hon var med på bandets första album, men slutade strax efter utgivningen och gjorde sista konserterna i mitten av oktober 1966. En av de sista var på Winterland Ballroom i San Fransisco och då lät ”Chauffeur blues” så här:

Signes efterträdare Grace Slick tog över och 1967 kom bandets andra album, ”Surrealistic Pillow”. En av låtarna hade Slick skrivit tillsammans med sin makes bror, Darby, och blev en stor hit  -  ”Somebody to love”. Här har vi den i ett klipp från TV-programmet ”American Bandstand”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!