Hennes sista roman berör...
Den på biblioteket beställda boken kunde hämtas. Bokens fram- och baksida var i vinrött grovt material med en ryttare i relief och på bokryggen fanns en etikett med texten ”Magasin”. Boken fanns alltså inte på de vanliga hyllorna, utan måste beställas och tas fram från källaren…
Just detta exemplar trycktes 1958, men boken utgavs 1940, dvs för mer än 80 år sedan! Och direkt ska sägas: Den är absolut aktuell, även i dessa dagar. Jag har läst ”Kallocain”, skriven av Karin Boye. Romanen blev hennes sista och påstås enl Wikipedia, ha undertiteln ”Roman från 2000-talet”, men den saknades i detta exemplar.
Bokens jag, Leo Kall, skapar en sorts sanningsserum, som ges med spruta i armen. Medlet får namnet ”Kallocain”. Leo, hans fru Linda och barnen lever i ett totalitärt samhälle, Världsstaten. Medsoldater kallas invånarna.
Leo arbetar med viss framgång i Kemistaden n:r 4, men tjänstgör, liksom Linda, även som observatörer/övervakare på olika sammankomster. Några få kvällar per vecka tillåts paret att umgås med varandra, medan barnen redan som små slussas in i olika grupperingar/boende via Barnvåningen. Allt för att skapa de ideala medsoldaterna med de ideala åsikterna och som utför de ideala arbetsuppgifterna.
Några citat ur boken:
”…skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten?”.
”…leklådan - ett väldigt emaljerat fat, väl fyra kvadratmeter stort och en meter djupt… kunde släppa ner små lekbomber… med lätta sprängämne… På så sätt lektes ju strategisk blick in i barnen…”.
Dagen efter att en ny lag godkänts om användandet av Kallocain ”..innehöll tidningen en artikel med överskriften: TANKAR KAN DÖMAS”.
Detta är ingen snabbläst bok, men väl värd att kämpa sig genom! Obehagligt mycket i boken känns igen. Nordkorea, Kina och inte minst mediastrypningen i dagens Ryssland är exempel på bokens aktualitet.
Noteras ska, att ”Kallocain” kom 8 år innan George Orwell skrev ”1984”, men Hitler och Stalin hade ju ”varit aktiva” i ett antal år…
Men borde inte ”Kallocain” plockas upp från bibliotekskällaren och göras enklare att låna? Det tycker jag!
Spirit bildades 1967 i Los Angeles. De spelade då en blandad kompott av rock, pop och jazz, men framgångarna blev få. Ett par smärre hits, varav ”1984” från 1969 kan nämnas eftersom den ”fastnade” på min rullbandspelare. En av killarna i bandet, Randy California, hade skrivit låten och så här blev det i TV året efter:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Och julen vara skall till...
Klas Östergren samlade ihop några av sina noveller i boken ”Julrevy i Jonseryd och andra berättelser” lagom till julhandeln 2021. Berättelserna har, med ett undantag, tidigare publicerats i dagspress och radio från 1995 – 2020.
Jag fastnade för kapitlen om ”Jul med helig ande” och ”Vinternattens frusna leende”. Båda med ett vackert och beskrivande språk, som gav mig väldigt tydliga bilder, inte minst för den österlenska vinternattens leende. Var inte svårt att föreställa sig de snöiga bekymren vid ankomsten till östra Skåne efter snabbvisiten i Sidensjö i Ångermanland.
Tyvärr når inte de övriga novellerna upp till samma nivå, en är t o m enbart gaggig och tradig! Trist, men, i mina ögon, sant!
Ovan nämnda kapitel är väldigt läsvärda, medan det går alldeles utmärkt
att ”snabbläsa” de övriga… Snällt, va?
Skärtorsdagskvällen avnjöts i Tommy Körbergs sällskap. Han kan fortfarande sjunga!!! En alldeles lysande kväll med vackra melodier, dock inga julsånger. Det får jag bistå med nu i stället: ”Julens ljus” från albumet ”Tommys jul” (2014) är Coldplays hit ”Christmas lights” och inga rörliga bilder hittade jag:
Go’ lååångfreda’!!!
Haj å Goodbaj!
Borde benämnas mat-ematik...
Du har kanske redan sett och hört Fernando Di Luca berätta sin historia i TV, men nu finns hans bok också. Tillsammans med Mattias Jersild gavs boken titeln ”Fernando!” (2021) med underrubriken ”Mitt livs historia, mitt livs recept”.
Nyss fyllda 85 har Fernando dragit ner lite på tempot och firman sköts av de 3 barnen Gabriella, Christian och Paola. Det hindrar dock inte honom i hans nyfikenhet och iver att lära sig mer om maten vi äter, eller borde äta.
”Di Luca & Di Luca” heter företaget, men mer känt är väl varumärket Zeta, som bl a återfinns på flera sorters olivolja. Man brukar säga, att det var Fernando som tog olivoljan till Sverige. Han och en kompis kom till vårt land 1961 hela vägen från Italien på en Lambretta-scooter. De var på väg till England, men kom aldrig längre än till Stockholm. De hade kört från Fano, ca 5 mil söder om Rimini, vid Adriatiska kusten. Finns många episoder i boken!
Sitt stora matintresse hade han med sig, men hade lite svårt att finna råvarorna i svenska butiker. Pasta, det var lika med makaroner, och olivoljan, ja den såldes bara på Apoteket! Ett medel mot hård mage…
År 1974 introducerade han olivoljan i svenska butiker. Det blev en framgång! Och följdes av flera pastavarianter och 1993 kom balsamvinäger. Därutöver en hel binge andra livsmedel inkl viner.
Ja, det är kul läsning av en annorlunda layoutad bok, men jag har inte provat något av Fernandos recept. Har dock skrivit ner några, så vem vet vad familjen kan komma att utsättas för…
Boken är rikt illustrerad och precis lagom lång. Den tenderade att bli präktig och tråkig, men då dök recepten upp!
I Eurovision Song Contest 1961, dvs det år Fernando kom till Sverige, var vår Lill-Babs på plats i Cannes för finalen. Det gick inte så bra… plats 14 av 16 länder med 2 ynka poäng i omröstningen… Så här såg det ut när hon skuttade ner för trappan och sjöng ”April, april”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Om du kan höra syrsor...
Journalisten Bosse Schön ville veta mer om ryktena om Zarah Leanders påstådda liering med nazismen i Tyskland. Hon var ju den stora stjärnan i tysk film före och under andra världskriget, men var hon också spion? I boken ”Sanningen om Zarah Leander” (2008) med underrubriken ”Säkerhetspolisens hemliga akt” får vi veta.
Schön har gått igenom akterna och kopplar ihop dem med Leanders filmande och resande. Det är ingen tvekan utan att hon är en firad och älskad skådespelerska. Hennes skivor spelas flitigt och hon tjänar pengar! Pengar som hon vill ha insatta på svensk bank i svenska kronor.
Hon bodde som nygift en tid hos svärföräldrarna på Risinge prästgård vid Finspång - utedasset finns kvar till beskådande… De intjänade pengarna gjorde, att hon och maken Nils snart kunde köpa Lönö herrgård vid Bråviken. Idag ägs f ö gården av förre talmannen Per Westerberg.
Köpet av Lönö kom att leda till ännu fler rykten och många anonyma anmälningar till polisen. Allt från att det var tyska regimen som stod för köpet till, att tyska ubåtar lagt till vid herrgården för tankning/proviantering. Anmälningarna var många, men myndigheterna hittade aldrig något som stödde dessa teorier. Både lokal polis och SÄPO utredde utan att finna några bevis.
Allt detta kom ändå att påverka Leanders återkomst till Sverige efter att hon brutit med UFA, den tyska filmkoncernen. Karl Gerhard gav henne roller och hon gjorde skivor, men svenskarna ville inte släppa att hon jobbat så länge i Nazityskland. Malmö och ”Pressens rundtur” blev dock lite av en comeback och hon var tillbaka på den svenska scenen.
Tänk, så rykten kunde ställa till det. Anonyma brev och publicerade tidningsartiklar, som tog ut svängarna rejält. Detta redan långt före internet!
I boken finns en del dokument avbildade. Utredarna kunde aldrig hitta några bevis för att Leander var nazifierad eller gjorde något som bröt mot svensk lag.
Detta är en intressant liten bok om en svensk stjärna, men också om hur man redan då kunde mobba en person, både via media och anonyma skrivelser. Läsvärt på flera sätt!
På 60-talet sjöng Zarah Leander in flera sånger med text av Gösta Rybrant, bl a ”Sång om syrsor”, vars melodi skrevs av Jules Sylvain (dvs Stig Hansson). Denna vackra sång blev nästan som en signaturmelodi för henne. I december 1977 möttes Birgit Nilsson (sopran, född 1918) och Leander (kontraalt, född 1907) i ”Stjärna mot stjärna” (SvT). Programledare var Lennart Swahn. 70 år gammal framförde Zarah ”Sång om syrsor”:
Go’ freda’ och lurarda’!!!
Haj å Goodbaj!
