Sol, sol, sol, sol...

Så kom jag då, till sist, fram till den första boken i serien av Åsa Larsson om polisen Anna-Maria Mella och juristen Rebecka Martinsson! ”Solstorm” kom 2003.

 

Berättelsen i boken kretsar kring en religiös gruppering med bl a en dominerande pastor och en fängslande vältalande församlingsmedlem. De etablerar sig med en egen kyrkolokal, där de håller sina mässor och möten och där deras andlige ledare hittas mördad.

 

Och så visar sig intrigerna i församlingen… Och vad hände på konfirmandlägret egentligen… Och hur var det nu med de insamlade pengarna… Och intäkterna för böckerna skrivna av den andlige ledaren…

 

Åsa Larsson har ett bra beskrivande språk i sina böcker. Det är lätt att få fram hennes bilder i sitt eget huvud. Lättläst.

 

Ibland tryter musikfantasin… Boktiteln ”Solstorm” fick min fantasi att segla vidare till låten ”Sun king”, från Beatles ”Abbey Road” album (1969). Det kom att bli deras sist inspelade album, men näst sist utgivna. ”Let it be” kom 1970, men de inspelningarna hade pågått länge (startade 1968). Den här lilla snutten av ”Sun king” är lätt avskalad och fokuserar på stämsången. Lyssna & njut!!!

 

 

Go’ månda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Vart leder den svarta stigen...

Ännu en bok med polisen Anna-Maria Mella och Juristen Rebecka Martinsson. ”Svart stig”, skriven av Åsa Larsson, kom 2006 och är den tredje i serien.

 

En isande kall vinterdag hittas en död kvinna i en pimpelark på Torne träsk. Hon har inte dött en naturlig död, visar det sig. Men vem är kvinnan? Var har hon synts? Frågorna är, som vanligt, många för polisen att utreda.

 

Åsa Larssons böcker har ett väldigt målande språk. Beskrivningarna av naturen, ansikten m m är imponerande även i den här boken. Jag läser med nyfikenhet och stort intresse och ser Torne träsks isvärld etc framför mig. Lättläst, men hur många böcker i serien ska man orka med?

 

Pugh Rogefeldts genombrott kom 1969 med ”Ja, dä ä dä”, ett av de första rockalbumen på svenska. Medmusikanter var Jojje Wadenius och Janne Carlsson! Fem år senare, när Pugh var på turné, hade han lagt in ”Svarte Rudolf”, Erik Axel Karlfeldts hyllning till 40-åringen Albert Engström år 1909. Dikten tonsattes av Robert Norrby. ”Svarte Rudolf” (ibland ”Svarta Rudolf”) har spelats in av många artister genom åren, men Pugh nöjde sig med en liveversion, som inte kom på skiva förrän 2003! Kul version!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Gråt inte över spillt...

Polisen Anna-Maria Mella och Juristen Rebecka Martinsson är tillbaka i ”Det blod som spillts” (2004), en bok skriven av Åsa Larsson.

 

Handlingen tilldrar sig i gränstrakterna mellan Sverige och Finland. Byn Poikkijärvi har fått en ny präst, Mildred, som är feminist och aktiv i olika lokala sammanhang. En stridbar person, som inte är rädd för att delge sina synpunkter.

 

Det blir givetvis strid i församlingen. Och jaktlaget. Och…  ja, det händer saker och det överlåter jag till dig som läsare att ta reda på.

 

I förra boken jag läste skriven av Åsa Larsson imponerades jag av hennes väldigt målande beskrivningar av naturen, ansikten m m. Den här boken har samma bildrika språk. Det gör, att jag läser med nyfikenhet och stort intresse och ser den lilla sjön i morgondimman, eller vad det nu kan vara, framför mig. Dessutom lättläst!

 

Boktiteln fick mig direkt att tänka på en gammal hit från 1975. Snabbt som ögat köpte jag singeln då. Melodin, som hette ”Aieaoa”, skrevs av Daniel Vangarde och Jean Kluger och fanns 1971 med på ett pseudo-japanskt dansalbum. Fyra år senare blev den belgiske, men född i Belgiska Kongo, producenten Michel Jaspar kontaktad av Steve Banda Kalenga (född i Zaire). Kalenga hade startat ett band tillsammans med vänner från Angola och döpt bandet till Black Blood. En singel spelades in  -  A-sidan skrevs av Jaspar, medan B-sidan skulle vara ovan nämnda ”Aieaoa”. Jaspar skrev ny text på swahili och det blev ”A.I.E. a Mwana”. Och det var B-sidan som slog! Etta i bl a Frankrike och Belgien. Försök sitta still till:

 

Men där slutar rakt inte denna melodis vandring! Vid Fotbolls-VM i Sydafrika 2010 dök det, som vanligt, upp ett album, med den ”officiella” musiken. Sydafrikanska sångerskan Velile Mchunu har slagit ihop sig med den danska slagverksduon Safri Duo i en låt som heter ”Helele”. Ja, ni kan ju snabbt räkna ut vad det är för låt… Återanvändning kallas det visst och med själ och hjärta även här!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Johnny Clegg...

En sydafrikansk röst har tystnat. Musikern, apartheidmotståndaren och antropologen Johnny Clegg avled igår, nyss fyllda 66.

 

Han föddes i England - engelsk pappa och rhodesisk mamma, vars familj var polsk-judisk. Äktenskapet sprack tidigt och Johnny flyttade med sin mamma först till Rhodesia/Zimbabwe och därefter 6 år gammal till Sydafrika.

 

Johnny engagerade sig tidigt i motståndet mot apartheid och kom bl a att medverka i konserter med Nelson Mandela efter dennes frigivning.

 

Zulu musik och dans blev också stort för Johnny. Han sjöng på både engelska och zulu och kom ibland att kallas "The White Zulu"! Hans stora hit blev "Scatterlings of Africa" 1983 med sitt band, Juluka. Den blev listplacerad även 1987, då med hans nya band Savuka. Året efter kunde man höra låten i filmen "Rain man".

 

”Scatterlings of Africa” (1985):

 

Hyllningen till Clegg är ju helt underbar!!! Friends of Johnny Clegg  -  ”The crossing” (2018):

 

Johnny Clegg - R.I.P.


Hoppet är det sista som...

”Hoppas” är Bjärredfödda författaren Åsa Anderberg Strollos bok från 2011 och hennes tredje, varav den första nominerades till Augustpriset 2007.

 

Bokens tonåriga Jonna har inte den bästa kontakten med sina frånskilda föräldrar och tröttnar på det hela dagarna före skolans julavslutning i Kolsva. Hon tar sig med skolväskan under armen via Köping till Stockholm och börjar gå runt i butikerna och fråga efter arbete. I julhandeln behöver säkert butikerna medhjälpare, resonerar hon.

 

Det visar sig dock vara lite sent att några dagar före jul erbjuda sig att jobba… Jultjänsterna är tillsatta och inplanerade sedan länge, så det blir inget jobb till Jonna. Hennes ogjorda ”marknadsundersökning” hann inte heller visa, att man inte kan få något boende om man inte har jobb… dessutom är kön lång…

 

Första natten, efter att ha åkt ut från Centralen, tillbringas på en stadsnattbuss… Hon träffar Alex, Elina, Minken m fl och övernattar i källare eller i ett underhållsschakt i tunnelbanan eller… Nya och varmare kläder fixas via lådan för kvarglömda saker på ett badhus, liksom baddräkt och handduk.

 

Detta är en berättelse, nog så aktuell, om ett rop på hjälp. Förmodar att Jonna är en av alldeles för många unga, som kommit vilse på livets snåriga stig. Säkert av olika anledningar, men alla får inte hjälpen att hitta rätt och de (och samhället, dvs vi alla) blir förlorare. Dialogrik och intressant läsning.

 

En av låtarna på ”Off the ground”, Paul McCartneys album från 1993, var ”Hope of deliverance”. Den blev en framgångsrik singel, framför allt i Europa och i flera olika mixningar i flera olika format, som man gjorde ”på den tiden”  -  7”-, 12”-maxi-, CD-, CD-maxi- och kassettsingel! Allt för att hålla samlarna aktiva…

 

Det släpptes en välgjord video därtill:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Bewitched, bothered and bewildered...

Tänk att så mycket etter kan samlas mellan två tjockare pärmar, men jag tror inte att bokens innehåll är överdrivet, tyvärr. Anna Charlotte Gunnarson berättar om ”Kvinnorna som formade pophistorien” (2019), men väldigt många sidor ägnas åt männens förtryckande och dominerande.

 

Exemplen är många på hur männen ”tagit över” kvinnors musicerande, som t ex att Big Mama Thornton spelade in Jerry Leiber & Mike Stollers ”Hound dog” 1952, men Elvis Presley fick hiten 1956. Flera av Louis Armstrongs 20-talshits var skrivna av en ”L Armstrong”, men det var inte Louis utan hans dåvarande hustru Lil! Boken innehåller fler exempel.

 

Gunnarson skriver om alla kvinnliga musiker, kompositörer, sångerskor, producenter etc etc som ständigt ifrågasätts, förringas och trycks undan av männen i musikindustrin. Det är tankeväckande och intressant läsning, inte minst i metoo-sammanhang.

 

Tyvärr tycker jag, att detta är problemet med den här boken, men jag är ju man… Jag hade sett fram emot att få läsa om alla mina kvinnofavoritmusikanter och deras historia, men det förminskas i Gunnarsons ettersprutande, men jag är ju man… Bokens titel borde varit ”Männen som förgiftade musikindustrin”, men jag är ju man…

 

Jag fick i läsningen en utökad insikt om männens märkliga ageranden inom musiken, men jag skulle vilja veta mer om kvinnorna i musiken. Det fick jag inte! Inte ett enda ord om alla danskorna, t ex Annisette, Anne Dorte Michelsen, Sanne Salomonsen, Anne Linnet m fl. Knappt någon rad om Tina Turner, Alice Babs, Aretha Franklin, Diana Ross m fl. Några få rader om Dolly Parton, Whitney Houston m fl. Och rasismen nämns knappt, men det blir kanske en annan bok.

 

Sammanfattningsvis: Intressant bok, men med fel titel!

 

Richard Rodgers och Lorenz Hart hade premiär på musikalen ”Pal Joey” 1940. Där fanns låten ”Bewitched, bothered and bewildered” med i första och andra akten. Både låt och musical blev populara och många av melodierna spelades in av olika artister. “Bewitched…” sjöngs in av Frank Sinatra, Rita Hayworth (filmen), Doris Day och på senare tid av Lady Gaga & Tony Bennett och Rod Stewart & Cher.

 

Och inte minst av “First Lady of Song”: Ella Fitzgerald! Hennes album med sånger av Rodgers & Hart kom 1956. Tyvärr hittade jag inga bra rörliga bilder… Men villken röst!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0