Johnny - samlaren...

”Bug out” (2016) är Göteborgaren Oskar Hallberts tredje bok   -   en spännande och lite annorlunda berättelse, där bokens ”Jag” förbereder sig inför världens kollaps.

Det filmskapande ”Jaget” hamnar i ett produktionskaos, samtidigt som han börjar inse att världens överkonsumtion, missbruket av naturen och dess resurser samt människans allmänna girighet är på väg att leda till kaos och kollaps. Men ”Jag” har börjat skapa sig en egen tillflyktsort…

Så när han tröttnar på filmandet, där han försökt undvika filmbolagets snäva styrning, så tar han hårddisken med den oklippta filmen med sig till sin nyköpta stuga i fjällen. Där ska han bli ”överlevare”! Odla det mesta av sin mat, ordna en egen energiförsörjning och fiska och jaga. Leva med och vårda naturen.

Och så kommer en dag en ung kille cyklande…  Ja, resten överlåter jag till dig att läsa i boken…  och det är spännande läsning med dramatik…

Som sagt, detta är en bok lite utanför det jag läst tidigare. Den är i ett rappt tempo som drivs med stundtals väldigt långa meningar, där sid 142-3 är praktexemplet! Men jag faller för innehållet och strukturen på berättelsen och trivdes väldigt bra i dess sällskap. Rekommenderas!

Dagens överskrift är en låt av Duke Ellingtons son Mercer. Här ser vi den i en inspelning från 1962 med Ellingtons orkester, med i stort sett samma sättning, som när jag såg dem på Malmö Stadsteater den 26 januari 1967, dvs för precis 50 år sedan!!! En enastående upplevelse! Tack, Lennart, för att jag fick följa med!

Saxsolot framförs här av Paul Gonsalves  -  mannen med det sagolika solot i ”Diminuendo and Crescendo in Blue” på Jazzfestivalen i Newport 1956, men den spelningen tar jag en annan dag…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

I sommar är det 10 år sedan friherre Ramel lämnade scenen för gott. Och så har jag nu läst hans bok ”Som om inget hade hänt” med underrubriken ”Povel Ramels livstycken * del 2” (1999). Som antyds, så finns det också en del 1, ”Följ mej bakåt vägen”, och den kom 1992.

Den här bokens ”livstycken” startar i slutet av 40-talet med Povels genombrott, men jag tänker inte rada upp föreställningar, filmer, melodier etc. Jag nöjer mig med att konstatera, att skapandeenergin tycktes omöjlig att bromsa, även om den sedermera blev lite mer ”svårstartad”.

Povel skrev oerhört mycket till sina revyer och musikaler, men hade ofta medhjälpare, bl a Beppe Wolgers. När jag i slutet av boken läser förteckningen över gjorda föreställningar, så ser jag snabbt att nästan hela Sveriges nöjesskådespelarelit har funnits med på scenen vid olika tillfällen. Jag hittar givetvis Hasse & Tage och Martin Ljung, men även Stig Järrel, Sif Ruud, Georg Rydeberg, Barbro Hörberg, Holger Löwenadler, Britt-Marie Eklund (!), Birgitta Andersson, Karl Gerhard, Wenche Myhre, Max von Sydow   -   bara för att nämna några.

För mig är Povel en av de verkliga höjdarna när det gäller att vrida & vända, töja & böja på ord och meningar. Detta lyser igenom även i denna bok. Det var verkligen ett nöje att läsa av och om honom, inte minst hans möten med Sten Broman.

Denna bok är väl värd ett besök på ditt bibliotek eller närmsta loppis! Läs och bli road!!!

Vad tar jag då med mej med Povel ifrån Youtube? Jo, i Hylands Hörna 1963 hade Povel ett medley med sej… Vassegoa:

Pianolirandet står inte ordfinurligheten långt efter, eller hur?

Och med tanke på hur ”inspirerande” världspolitiken är just nu, så klämmer jag till med ”Livet är ett helvete”  -  Sven Olssons Trio med P Ramel vid pianot från ca 1971:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Tack SvT, mina bilder i huvudet blev ju än tydligare på skärmen! Den bok jag skrev om för 1½ år sedan blev kanonbra på TV! Så här skrev jag då:

Vilket loppisfynd! Mikael Bergstrand kom 2011 med boken ”Delhis vackraste händer” och jag har nu njutit av den! Författaren, född i Malmö, bodde i Indien 2007-11, och återvänder fortfarande periodvis som reseledare.

Bokens Göran Borg bor i Malmö, men hamnar i Indien, efter att en gammal kompis och dessutom reseledare lockat honom dit. Mötet med världens största demokrati får honom att nästan glömma ex-frun och se och uppleva nya saker, trots sin lite avoga inställning till förändringar.

Det händer mycket i denna härliga bok, men jag överlåter till dig att ta reda på mer! Jag föll pladask för denna bok och rekommenderar den å det varmaste! Välkommen in i Göran Borgs värld!!!

Beatles var tidiga med att få in indiska influenser i sin musik. Indiens musikguru och Polar Music pristagaren, Ravi Shankar, lärde George Harrison spela sitar och det var en läraktig elev! Till föreställningen ”Love” av Cirque Du Soleil mixade och ”blandade om” George Martin och hans son Giles Beatles musik, bl a förenades ”Within you without you” och ”Tomorrow never knows” och så här såg det ut på scenen 2006:

”The inner light”, var baksidan på Beatles singel ”Lady Madonna” 1968, skrevs av George Harrison och spelades in i Bombay/Mumbai. Vid hyllningskonserten till Harrison 2002, ett år efter hans bortgång, sjöngs låten av Jeff Lynne tillsammans med bl a Anoushka Shankar, dotter till Ravi! Jag är oerhört förtjust i klangerna och stämningen i denna låt!

Go’ lörda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jag mer eller mindre sträckläste boken ”Schlagerkungens krig”  -  en musikhistoria av Klas Gustafson (2016). Det är hans senaste i en lång rad böcker om svenska underhållare.

”Schlagerkungen” i boken är Stig ”Stikkan” Andersson, född och uppvuxen i Hova, Västergötland. Han visar tidigt en händighet i att ”göra affärer” och jobba för att tjäna pengar. Kiosken på idrottsplatsen togs om hand på bästa sätt och överskottet kunde användas för inköp av en gitarr.

Snart blev det spelningar här och där. Textförfattande och komponerande blev nästa steg. Första melodin, ”Tivedshambo” publicerade han 20 år gammal, 1951. Ulf Peder Olrog uppmuntrade honom att fortsätta.

Gustafson berättar vidare om när Stig blir ”Stikkan”, om komponerandet, om framgångar i schlagervärlden, listplaceringar osv, men tyvärr går boken snart över i journalist Gustafsons antipati mot den musik Stikkan tjänar sina pengar på. Boken går in på författarens krig mot schlagern och hans förtjusning i 70-talets ”icke kommersiella” musik. Det hjälper inte att Wiehe m fl också vill få in pengar på musiken  -  även han och hans kollegor har en hyra att betala…

Och Stikkan är det stora hatobjektet i detta lokalt svenska musikkrig och han porträtteras nästan på samma envist negativa sätt som en annan ”försäljare i musik”, Bert Karlsson. Visst hittar jag ett och annat, som är kul att veta. Namn som dyker upp där jag minst anar. Folk som ”byter sida” flera gånger  -  pengar till hyran ska man, som sagt, inte förringa…

Boken börjar och slutar med Stikkan, men i ett stort mittparti är han bara inte med! I stället får jag en stor genomgång av ”den alternativa musiken” och dess värld, med skivbolag som MNW och Silence och band som Risken Finns, Samla Mammas Manna, Hoola Bandoola etc. I och för sig intressant och har säkert krävt mycket jobb att få fram alla uppgifterna, men jag vill veta mer om Stikkan!

Hans bolag Polar, med alla dotterbolag, hade behövt ett annat ledarskap under glansdagarna och till slut såldes det med musik, förlag etc för runt 190 milj kr  -  ett belopp som köparen lätt fick in med samlingen ”ABBA – Gold”…  men det är ju en annan historia… 

Boktiteln bör bytas till ”Kriget mot schlagerkungen”  -  och beskriva innehållet bättre och bli mer läsvärt på kuppen!

Lasse Holmqvist lyckades få Stikkan med i ”Här är ditt liv” i SvT 1986. Där blev samtidigt ABBA’s sista liveframträdande någonsin när de, på sitt sätt, gjorde Stikkans första komposition  -  ”Tivedshambo”:

Till Stikkans 50-årsfirande, 1981, knåpade ABBA ihop en sång, “Hovas vittne”, som även pressades upp på en 12-tummare och låter så här:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Ett monument över lidande och mod i vår tid” var en del av motiveringen till att Svetlana Aleksijevitj (ryska: Светлана Алексиевич) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2015. Hennes bok ”Bön för Tjernobyl” kom på svenska redan 1997, elva år efter olyckan, men mitt läsexemplar är en nyutgåva från 2013.

Aleksijevitj föddes 1948 i Sovjetrepubliken Ukraina. I slutet på sexiotalet kom hon in på journalistlinjen på universitetet i Minsk, och räknas som vitrysk ryskspråkig författare. Under studietiden hittade hon sitt sätt att berätta, ”vittnesmålsromaner”, där hon genom mängder av intervjuer får ihop material till sina böcker. Massor av arbete för att samla vittnesmål!

”Bön för Tjernobyl” är just precis så: En stor mängd intervjuer och berättelser från folk ”som var med” vid och efter olyckan. Reaktor 4 i kärnkraftverket i Tjernobyl, norr om Kiev i Sovjetrepubliken Ukraina, exploderade och ett moln av radioaktivitet spreds över Europa. En misslyckad test orsakade eländet.

Orden nästan stockar sig i halsen på mig när jag ska försöka återge kontentan av intervjuerna… Olyckan inträffar strax efter midnatt, brandmännen rycker ut ovetandes om vad som väntar. Nödvändig skyddsutrustning finns inte, ”kommer senare…”, släckningsmaterial saknas också, liksom kunskaper om hur arbetet ska gå till. Riskerna med det ”farliga som inte syns” visar sig dock snart…

Folk skadas, familjerna skadas, boende stannar och skadas, liksom naturen. Kornas mjölk är skadlig, liksom grödan på åkrarna och vattnet… Gräva ner och fly/flyttas… Lämna allt man byggt upp… Berättelserna är både svårgreppbara, upprörande och omfattande, men framför allt, tragiska! Lidande, död och elände i alla varianter…

Boken är en lång berättelse om mänskliga tillkortakommanden, man räckte inte till som räddningsarbetare, sjukvårdare, förälder eller vad det nu var. Samhällets ledande personer/politiker klarade inte heller av sina roller. ”Bruksanvisning” saknades! Kaos uppstod på alla nivåer och det var inte alla som kunde ta familjen med sig till en datja långt bort…

Boken är engagerande och svår att lägga ifrån sig  -  samhället är sårbarhet, oavsett var! Läs och begrunda!!!

Jag kan inte påstå att boken automatisk skapar tankelänkar till musik, men så kom jag att tänka på den värme och medmänsklighet som följande klipp visar. Det handlar om en konsert med Coldplay i Melbourne, Australien, i december 2016 där en av låtarna dedicerades till Moira Kelly för hennes humanitära insatser. Ja, det är ett långt tal i inledningen, men ge inte upp! Det blir ”Imagine” med en energisk kille! Emmanuel Kelly!

Go’ Trettonhelg!!!

Haj å Goodbaj!