Följ mej bakåt vägen...
I sommar är det 10 år sedan friherre Ramel lämnade scenen för gott. Och så har jag nu läst hans bok ”Som om inget hade hänt” med underrubriken ”Povel Ramels livstycken * del 2” (1999). Som antyds, så finns det också en del 1, ”Följ mej bakåt vägen”, och den kom 1992.
Den här bokens ”livstycken” startar i slutet av 40-talet med Povels genombrott, men jag tänker inte rada upp föreställningar, filmer, melodier etc. Jag nöjer mig med att konstatera, att skapandeenergin tycktes omöjlig att bromsa, även om den sedermera blev lite mer ”svårstartad”.
Povel skrev oerhört mycket till sina revyer och musikaler, men hade ofta medhjälpare, bl a Beppe Wolgers. När jag i slutet av boken läser förteckningen över gjorda föreställningar, så ser jag snabbt att nästan hela Sveriges nöjesskådespelarelit har funnits med på scenen vid olika tillfällen. Jag hittar givetvis Hasse & Tage och Martin Ljung, men även Stig Järrel, Sif Ruud, Georg Rydeberg, Barbro Hörberg, Holger Löwenadler, Britt-Marie Eklund (!), Birgitta Andersson, Karl Gerhard, Wenche Myhre, Max von Sydow - bara för att nämna några.
För mig är Povel en av de verkliga höjdarna när det gäller att vrida & vända, töja & böja på ord och meningar. Detta lyser igenom även i denna bok. Det var verkligen ett nöje att läsa av och om honom, inte minst hans möten med Sten Broman.
Denna bok är väl värd ett besök på ditt bibliotek eller närmsta loppis! Läs och bli road!!!
Vad tar jag då med mej med Povel ifrån Youtube? Jo, i Hylands Hörna 1963 hade Povel ett medley med sej… Vassegoa:
Pianolirandet står inte ordfinurligheten långt efter, eller hur?
Och med tanke på hur ”inspirerande” världspolitiken är just nu, så klämmer jag till med ”Livet är ett helvete” - Sven Olssons Trio med P Ramel vid pianot från ca 1971:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
