Johnny - samlaren...

När man lyckades platta till musiken och grammofonindustrin startades, så skedde det  med 78 varv/min. Efter hand utvecklades detta och man saktade in till 45 för singlar/EP och sedan bromsade man till LP-albumens 33 1/3 varv/min…   Men i början av 80-talet accelererades det hela och man stressade iväg till CD-skivans racertempo på flera hundra varv/min.

Är detta enbart ett tecken på utveckling och teknikförbättring   -   eller det även speglar nutidens allt högre tempo?

Oavsett hur det är, så är det väl i grunden samma hantering som gäller för musikmediet som för livet   -   ”Handle with care”…, inte sant?  http://www.youtube.com/watch?v=L8s9dmuAKvU&feature=relmfu   . En låt, som blev första singeln för Traveling Wilburys   -  ett gäng glada musikers debut 1988. Deras karriär kom att omfatta totalt 2 album och avslutades därefter med att samlingsalbum, så var den sagan över.

Ska kanske passa på att nämna vilka musikerna var: Jeff Lynne, Tom Petty, Roy Orbison, Bob Dylan och George Harrison och på trummor hade man Jim Keltner…   

Haj å Goodbaj!

Tisdagar   -   veckans värsting   -   ja det kan en och annan ha hört mig tjafsa om tidigare. Och det har inte gått över!

Tisdagen är den värsta dagen i veckan, därför att på måndagen har man inte hunnit fatta att det blivit ny vecka   -   på måndagen lever man fortfarande på goda minnen från den gångna helgen! På tisdagen har man förstått att det blivit ny vecka och inser samtidigt att det är långt till nästa helg…  Så enkelt   -   och störigt   -   är det!

Dagslåten är helt given! ”Ruby Tuesday” med Rolling Stones! Låten släpptes som singelbaksida i England, med ”Let’s spend the night together” på A-sidan, i januari 1967. http://www.youtube.com/watch?v=6DVCgKsqn30  . Brian Jones spelar blockflöjt och Bill Wyman ”filar” på en ståbas!

Haj å Goodbaj!

Idag är det Fredag! Och “Litterära Hörnan”!!!

Så där mitt i Babusjkornas lallande i Eurovision Song Contest om party, så ska jag slå ett slag för en bok om Sovjetunionens förfall och fall…  Kanske inte så aktuellt med tanke på att boken kom för snart 20 år sedan, men vad har hänt på dessa år?

Den polske författaren, Ryszard Kapuscinski, (1932-2007) var en hyllad utrikeskorrespondent, som jobbade i Afrika, Latinamerika och Sovjetunionen. 1993 kom han med boken Imperiet, som handlade om hans resor i Sovjetimperiet mellan 1967 och 1989, ja faktiskt med en liten tur 1992-3 också. Under dessa 25 år hinner imperiet braka samman och göra såväl ekonomisk som moralisk bankrutt på alla nivåer   -   ett gigantiskt sönderfall ur både mänsklig och miljömässig synvinkel. Dessutom, hur ska man kunna nå en demokrati med våra västerländska mått mätt, när man nästan aldrig någonsin i landets historia ”övat” på det?

Boken är emellanåt jobbig med alla uppräkningar och återkopplingar till Lenin och bolsjevikerna, till Stalin och massmorden, till första och andra världskriget, till deportationerna och lägren i Sibirien, men samtidigt vill författaren förklara varför det ser ut som det gör under hans resor i Sovjetunionen. Vetskap om historien är alltid viktig för att förstå varför det ser ut som det gör i dagens samhälle.

Och visst blir man upprörd när man åter påminns om den bristande respekt för folket de ryska ledarna under långa perioder visade upp. Regimen skickade själv förmodligen fler av sina medborgare i döden än vad man förlorade i de båda krigen…  och det handlar om miljontals människor! Förskräckligt!

Därutöver alla misslyckade experiment med miljön, som t ex att man nästan lyckats ”ta livet av” jordens då (1960) fjärde största insjö, Aralsjön. Redan år 1918 bestämde Lenin och bolsjevikregeringen att Aralsjöns båda tillflöden Syr-Darja och Amu-Darja skulle användas till konstbevattning för odling av bl a bomull, med resultat att sjön förlorade kampen mot öken etc. Helårsarbetena med fiske etc försvann, medan arbetet med t ex bomull bara var säsongsbetonat och därmed skapades arbetslöshet, fattigdom och avflyttning. Samtidigt blev sjön skadad av diverse utsläpp från t ex konstgödning och industri   -   därtill har minskade vattenmängder gjort att salthalten har stigit kraftigt och det har i sin tur gjort att i princip bara en fiskart överlevt. Den fiskarten, en karp, är dessutom ingen bra matfisk.

Det är svårt att inte bli engagerad (och upprörd) när man läser boken och på så vis är den krävande, men den är läsvärd   -   och ger god bakgrund till varför sovjetimperiet fortfarande har drag av diktatur och ett flertal pågående krig inom sina forna gränser. Och så vi har ju Eurovision Song Contest i år i Baku, Azerbajdzjan, en f d republik i Sovjetunionen vid västra sidan av Kaspiska havet…   Wikipedia skriver att ”…landets politiska situation är mycket instabil.”!

Jag kommer i anslutning till detta omdelbart att tänka på min namnes i Sex Pistols efternamn, Rotten, men vi sparar deras musik till en annan dag och tar den här i stället  http://www.youtube.com/watch?v=KrMDrMHWTfk   med Ivan Rebroff, men jag tror de flesta av oss ser en liten blyg 18-årig sångerska framföra den här på en singel med nr Apple 2 från 1968. Skivan producerades av en viss Paul McCartney och sångerskan hette Mary Hopkin. Låten hette då ”Those were the days”, men hon sjöng in den på franska, tyska, spanska och italienska också, men den har sitt ursprung i en rysk sång från tidigt 1900-tal.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Just det! Se upp, för nu har vi kommit in i Melodifestivalstimmet på Europanivå! Vi förenar oss med Loreen och andra och ska ha Europaomröstning! Har inte riktigt kläm på när man skickar ut röstkorten, men det räcker kanske med SIM-korten…   och eftersom det är musik, så funkar det kanske även med spelkorten… 

Intressant att man kan rösta på andra länders kandidater, men inte sin egen…  Ger en intressant funderingsvinkel inför den 14 september 2014…  Fast kanske inte så mycket att rösta på andra länders kandidater, nej, jag tänkte mest på det här med telefonröstning. Skulle valdeltagandet bli högre med telefonomröstning? Antar att säkerheten mot dubbelröstning etc kan lösas på ett betryggande sätt   -   varje SIM-kort är väl länkat med ett personnummer? Jaja, låt oss nu stanna vid melodivalet och konstatera, att spelbolagen knappt vill ge några pengar på en Loreen-vinst, men vi ska väl hoppas på euforia…

När ABBA tävlade och vann i Brighton 1974, tyckte den här stollen, att det fanns ett annat bidrag, som också var värt att lägga vantar och pengar på. Singeln var inte helt enkel att få tag i, men jag lyckades till sist! Låten, ”Moja generacija”, var Jugoslaviens bidrag och framfördes av Korni Groupa och nådde plats 12 av 17 deltagare. Och nu förflyttas du 38 år bakåt i tiden…  http://www.youtube.com/watch?v=-8vlorf6E5s   

När nu glädjen etc. har lagt sig efter detta nummer, så tar jag fram ett annat bidrag   -   Belgiens bidrag från 1980, som passande nog hette ”Euro-vision” och framfördes av Telex. Låten räckte bara till plats 17 av 19 deltagare, men titeln ligger väldigt väl i tiden varje år i maj månad…  http://www.youtube.com/watch?v=TMfw9k5O94w   Kan du gissa vem som letade rätt på den här singelskivan…?

När vi nu kommit så här långt i melodiandet, så tar vi den här också: http://www.youtube.com/watch?v=3FsVeMz1F5c&feature=related     ”I fäders spår för framtids segrar”, eller hur?

Haj å Goodbaj!

Och så får vi då veta, att cancern ”vunnit” ytterligare några matcher i musikerklassen. För några dagar sedan var det Donna Summer och nu i natt, Robin Gibb, som jag bloggade om för knappt 3 veckor sedan. Denna sjukdom, tillsammans med infarkter etc, är verkligen vår tids stora sjukdomsgissel och kan slå till mot alla oavsett ålder, genetik, ”livsuppförande”, plånbok etc. Tråkigt nog förlorade en av mina vänner också kampen för ett par dagar sedan   -   en man i väldigt mycket vuxen ålder förvisso, men ändå.

Men, tack och lov, så finns det flera exempel på människor på vinnarsidan, som t ex Nanne Grönwall och Anastacia, liksom flera av mina nära och kära! Förvisso ingen lättvunnen kamp, men den är idag möjlig på en helt annan nivå än för bara 20-30 år sedan. Utvecklingen går framåt, tack vare envisa forskare, tekniker och patienter, som har idérikedomen och uthålligheten. Imponerande!  Kära vänner, vi ser fram mot alla kommande födelsedagar!!!

Energi är en himla bra drivkraft, inte minst i det här sammanhanget, så jag vill gärna visa Nanne Grönwall och Jessica Andersson i det här klippet från ”Så ska det låta” 2011. http://www.youtube.com/watch?v=kiTaVNF12ik  .  ”I can jive” är låten, som på sin tid var en hit med ”gamle” rörmokare Fernström och hans ”handen-på-örat” och knäskakningar.

Haj å Goodbaj!

Idag är det Fredag! Och “Litterära Hörnan”!!!

Författaren till dagens bok har faktiskt rastat huvudpersons hund… Kryptiskt, men författaren Jan Richters pappa, Henry, var med och skrev flera av huvudpersonens filmer och hunden behövde säkert rastas… Titeln på dagens bok är ”Edvard Persson” och kom för 6-7 år sedan, men oläst bok är en ny och oläst bok, oavsett ålder, eller hur?

Boken beskriver väldigt mycket mer om Edvards liv vid teatern och filmen än hans privatliv, även om det också belyses. Richter skriver intressant om Edvards växande ego, men jag saknar ett tydligare närmande av privatlivet. Visst finns beskrivet en del om alla fruntimmersaffärerna   -   han var ju en riktig ”kvinnokarl”, men min nyfikenhet om framför allt Mim, som var dotter till den storförskingrande kamrern på Staffanstorps sockerbruk, stillas inte. Och inte kunde jag läsa minsta lilla rad om att Sten Broman och Edvard Persson ofta sågs tillsammans på teater och restauranger och odlade det gemensamma kvinnointresset…    Läsvärd? Nja, jag tycker det saknas en del, så boken känns tunn även om den handlar om en sådan tungviktare som Edvard Persson.

Så här nära sanningen är han själv, den gode Edvard…  http://www.youtube.com/watch?v=XO_E-FE5pBA    

Och så tar vi lite vacker diftongsång… http://www.youtube.com/watch?v=5HHCPJcaWPc    

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Har du tänkt på hur en dödsannons är utformad? Den är rektangulär, någon enstaka gång oval, och fylld med uppgifter om den avlidne och dess familj, släktingar och vänner. Oftast finns det en passande text, något om begravningen och så finns det en illustration, som t ex ett kors. Dessa bilder har faktiskt sina samlare! Nä, det samlar jag faktiskt inte på, men jag vet en som gör det! Och jag levererar bilder, när jag hittar något nytt. Detta samlarområde är kanske inte det vanligaste, men det har sina anhängare.

Och visst är det intressant att följa hur bilderna i dödsannonserna har förändrats. Bläddrar man i gamla urklippsalbum, ser man bara kors, möjligen med tunnare eller kraftigare utseende, men bara kors. Idag får jag känslan av, att man med bilden lite vill sammanfatta eller visa något om den avlidnes arbete eller intresse. Verktyg, vävstol, garnnystan, bowlingklot, fotboll, djur etc syns numera i annonserna. En dödsannons med bilden av ett fordon såg jag för ett tag sedan. Men, men, men, det blev kanske inte så bra när bilden visade en Ford Sierra och den avlidne hade jobbat på en helt annan märkesverkstad   -   då är det något fel som är galet…     Tror för min del, att jag ska ha en korg   -   passar väl en samlare…?

Musik passande till dödsannonser…  tja, varför inte ”The final countdown”   -   en världshit med Europe 1986. Här i ett cellsamt framförande av Liepaja Symfoni orkester tillsammans med Melo-M. Innehåller både headbanging och ett alldeles intressant soloutbrott 3 min in i framförandet   -   onekligen ett intressant inlägg i musikvärlden! http://www.youtube.com/watch?v=4wpTCOrHAZE&feature=related    

Idag bjuder jag på en ”annonsbonus”: Texten till ”It’s over” är skriven av Roy Orbison och här framför han sin hit från 1963 live i TV 1975. Han gjorde sina första inspelningar 1956 i Memphis hos Sam Phillips på Sun Records, ett bolag, som hyste en del andra glada pojkar: Carl Perkins, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, Elvis Presley för att nämna några… Skapligt gäng…! Som skapade en del musikhistoria…!  Och fick ett antal miljonsäljare…!  Tror att de flesta av oss kan nynna på en och annan av deras små truddelutter…  Men nu lyssnar vi på Roy! http://www.youtube.com/watch?v=LMc263klrMQ    

Haj å Goodbaj!

Tack Sara på Scan för ditt inlägg om svensk köttproduktion (se http://publishme.se/3007778/entries/163666679/comments/ ). Intressant och lite skrämmande, att ca hälften av det nötkött vi konsumerar och 1/3 av grisköttet, är importerat! Lammköttet är till 2/3 importerat och allt detta till vårt land, som har både åkrar, ängar och eget lantbruk, som skulle kunnat producera allt detta själv. Men numera är kanske så mycket nerlagt och bebyggt, så det inte skulle fungera längre…?

Jag förstår att Scan verkar för svensk mat, men det känns lite tunt när man pekar på en stark svensk valuta, som huvudorsak till den stora importen av kött. Eftersom en del av djurfodret är importerat, så borde det i så fall skapas ett överskott i ”den hörnan”, liksom för maskin- och redskapsimporten. Däremot har jag lättare att inse, att om t ex Axfood vill producera sina EMV-varor i t ex Holland, så blir det utan svensk köttråvara. Och eftersom vi kunder/konsumenter köper mer och mer av EMV-utbudet, där varje livsmedelskedja har sina egna varumärken, så är detta ju ett svårbearbetat område. Är Scan också inblandad i denna produktion, tro?

Har matproduktionen olika spelregler i olika länder?  Som därmed försvårar en konkurrens på lika villkor? Jag tycker kanske inte att Scan ger svar på dessa frågor, men man avstår kanske av olika skäl.

Visst har vi konsumenter en sorts makt i de val vi gör vid inköpstillfället, men samtidigt kan man inte bortse från att valet oftast görs i en kombination mellan hjärta och plånbok… Tycker man att prisskillnaden är för stor, så blir det säkert plånboken som bestämmer, oavsett vad vi tycker om ”långa transporter”, djurvälfärd etc.

Och vad passar väl bättre här än Harry Belafonte med ”Mat-hilda”? I en riktigt gungig live-inspelning med både pukor och humor! Belafonte är sedan 9 år pensionär efter en mer än 50 år lång karriär inom musik och film. Vem minns inte hans ”Day-O”? Han fyllde f ö nyss 85 år. http://www.youtube.com/watch?v=b36dcPi_KqA   God spisning!

Haj å Goodbaj!

Är det inte märkligt? Varför utstöter brandvarnarbatterier alltid sin sista suck på natten, gärna framåt 03-04-tiden på morgonen? Kan det vara någon sur och avig konstruktör, som programmerat in livslängden på batteriet så exakt, att sista rycket ska innebära lyckan av att ha väckt de boende i den ljuvaste sömnen? För inte kan det väl vara slumpen?

Jag kan inte påminna mig att ha upplevt att ett brandvarnarbatteri lagt av på dagtid   -   inte en enda gång på alla dessa år! Nä, batteriet laddar alltid för ett nattslut   -   allt för att jäklas maximalt, eller hur?

Till detta krävs absolut något av någon av världens bästa batterister, inte sant? Gene Krupa, John Bonham, Keith Moon, D J Fontana, Phil Collins, Ringo Starr, Chick Webb, etc   -   flera av dem är utslagna och borta, men skivorna finns kvar! Jag hittade ett trevligt klipp med Buddy Rich från Frank Sinatra Show från, gissningsvis, slutet av 70-talet:http://www.youtube.com/watch?v=vRcf028HjkM&feature=related   Tror att musiken är ett medley ur West Side Story   -   rätta mig om jag har fel. Kolla in hi-hat-hanteringen efter 4½ minut    -   den går inte av för hackor!

Varför inte ladda upp inför lördagskvällen med 3½ minuts batteritid ytterligare? ”Bugle call rag” med en 65-årig Buddy Rich live på scenen 1982, fem år före sin död.  Keep swinging!  http://www.youtube.com/watch?v=lVbTTmEmDxY&feature=related    

Go’ Lör’Dans!

Haj å Goodbaj!

Och så var det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Dagens författare är född i Simrishamn och efternamnet visar klart ett samband med Brantevik   -   han heter Barnevik, Percy i förnamn! I höstas kom han med boken ”Jag vill förändra världen” och nog har han påverkat i alla fall. Han berättar i boken om sitt liv som en av de tunga elefanterna i svenskt näringsliv och dessutom som en del av Wallenbergsfären. Barneviks engagemang på senare år i Hand-in-Hand-rörelsen finns också beskrivet.

Boken är mycket intressant och välskriven. Små korta avsnitt, som ändå inte känns förkortade. Bra att förf inte försvinner rent för långt ner i detaljer. Intressant att läsa om det svek, som enl förf, drabbar honom från Wallenbergs sida efter pensionsavtalets ifrågasättande.

Det är också intressant att få veta mer om rörelsen Hand-in-Hand, som förf brinner för på samma sätt som han brunnit för de tidigare jobb han haft. Uppskattar även att få veta lite om de styrelseuppdrag Barnevik har och har haft under årens lopp.

I övrigt känns det lite som att Simrishamnsfödde Barnevik gör som skåningar, dvs han ”skryder ente”   -   han bara säger som det är…

Mycket läsvärd!

Eftersom Barnevik tillhör de riktigt stora samlarna   -   av böcker   -   så ger det idéer till passande musik. Våren 1968 kom albumet Bookends (= Bokstöd…) med Simon & Garfunkel och där finns låten ”Mrs Robinson”, som sedermera hamnade i filmen Mandomsprovet (Dustin Hoffman). Paul Simon är ju aktuell även i dessa dagar efter att ha blivit utsedd till mottagare av årets Polarpris. ”And here’s to you…”:
http://www.youtube.com/watch?v=m_jmDscGi7E   

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Och så kom det några hekto reklam i brevlådan…  I den högen så slår jag, som vanligt, ett öga på veckans matpriser och –erbjudanden och blir lika förvånad, som förra veckan och förra veckan och veckan dessförinnan och…   Jag kan inte få in i min arma skalle hur det kan komma sig, att en oxköttbit producerad i Brasilien kan vara billigare än en oxköttbit producerad i Skåne!!! Eller att en lammkotlett från Nya Zeeland är billigare än en från Gotland! Kan någon förklara det för mig???
Betalar vi alla mellanskillnaden via skattsedeln i form av t ex handelsstöd till Brasilien eller vilket land det nu kan vara? Eller stödet tar omvägen via EU?
Eller producentländerna betalar ut någon form av transportstöd till sina exportörer för att få ut köttet till t ex Sverige?
Eller produktionen sker med någon sorts momsbefrielse?
Eller att obeskattad diesel används vid produktionen av en del av djurens foder?
Eller, må Gud förbjude, man har ett klenare djurskydd och tillåter hormoner och andra medikamenter till djuren?
Löneskillnader för dem som sköter, slaktar etc, ja det kan jag väl begripa, men i övrigt har jag svårt att förstå prisskillnaden på de färdiga produkterna   -   kan du?

Blir lite upprörd, så den första melodi som slår mig är ”Food indigo” och den är väl inte skriven än, tror jag. I stället får det bli Paul och Linda McCartney med ”Eat at home” från albumet Ram, som kom 1971. Som av en händelse återutges Ram här i slutet av maj med några extraspår och i remastrad form. Spisa på! http://www.youtube.com/watch?v=O0mhPzU5bI8   

Haj å Goodbaj!

Har du tänkt på hur många bilister som verkar vara ute på ”hemligt uppdrag”? Bilister som svänger i korsningarna utan att berätta om sina förehavanden för sina medtrafikanter   -   eller de tycker kanske att de bara har mottrafikanter? Och då ska man kanske inte avslöja ”nästa steg” på sin färd?
Varför använder allt färre bilister blinkersen   -   som ju är ett alldeles utmärkt redskap för att berätta för medtrafikanterna vart man tänkt ta vägen på vägen!

Blinka/flirta mer i trafiken!!!

Musikvalet faller osökt på ”Traffic Jam”, den första singeln från Sailor. Bandets ledare och kompositör, Georg Kajanus, föddes i Trondheim av en fransk/finsk mamma och rysk pappa, och tillsammans med tre musikerkamrater, två från England och en från Tyskland, hittade han ett eget sound och 1974 kom den här singeln. Soundet blev så speciellt i och med att man trakterade bl a 12-strängad gitarr, nickelodeon, det senare ett pianoliknande instrument, som även fanns i självspelande varianter. Namnet hör samman med att om man stoppade in ett mynt, en nickel, och så satte musiken igång…  som texten i Theresa Brewers låt ”Music, music, music” inleds med “Put another nickel in,  in the nickelodeon…”  

Hoppla, nu kom vi en bit bort från “Traffic jam” och Sailor…  Gruppen hade en handfull hits på 70-talet och splittrades 1978, men har återuppstått med lite annan sättning och enligt deras hemsida, så seglar de vidare i dessa dagar…
http://www.youtube.com/watch?v=9UWi_2mvRMs   

Haj å Goodbaj!

Nja, riktigt så är det väl inte, men just den här veckan hade väl en lördagsliknande dag i måndags   -   Valborgsmässoafton   -   och då har vi ju fått njuta av åtminstone 2 lördagar i den här veckan. Lördagen har sitt namnursprung i att det var den dagen man lögade, dvs badade/tvättade, sig och är sedan mitten av 60-talet en skol- och, i många fall, arbetsfri dag.

Det har nästan medfört att fredagskvällen blivit lite av startpunkten för helgledigheten och just den här fredagen noterade jag att Pytte-VM i ishockey inleds. Ett VM, som om det hade lyckats samla de bästa spelarna och nöjt sig med att dyka upp med kanske 2-3 års mellanrum, skulle kunnat vara intressant. Nu har man inte lyckats ena de 2 organisationer, som driver NHL och IIHF (Internationella Ishockey Federationen), och då tappar mästerskapet i värde. Det värsta exemplet på liknande oenigheter står väl att finna i boxningsvärlden, där det finns i varje fall 3 olika förbund att bli mästare i.

Och då skulle jag ju osökt och högst naturligt kunnat halka in på en alldeles speciell Simon & Garfunkel-låt, men se det skippar vi idag och kör i stället ”Skating away on the thin ice of the new day” med Jethro Tull. Den finns med på gruppens 8:e album ”War child” från 1974, kanske inte gruppens bästa album, men jag gillar låten. Jethro Tull startade 1967 och Ian Anderson var och är dess frontman och bandet kämpar vidare än idag, även om det kanske är mer tvärflöjtspelande och sjungande Anderson som syns. Han har t o m lyckats få MBE av Queen Elizabeth! Bandets riktiga storhetstid var några år runt 1970. ”Living in the past” var deras första hit i Sverige och kom in på Tio-i-Topp 1969.
http://www.youtube.com/watch?v=ZTKu-L1b--o   

Haj å Goodbaj!

Och så var det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Idag tänkte jag berätta om Fredrik Skavlans bok ”Samlade teckningar”, som jag ”ramlade över” på stadens bibliotek.

Oftast gillar jag Skavlan på TV   -   finns några få undantag, när det blivit lite för mycket Skavlan och för lite gäst   -   men merendels är det ett program att både se och lyssna på. Och med det i tankarna, så lånade jag boken, som är lite av en ”Greatest hits   -   samlingsbok” med teckningar, där de allra flesta publicerats tidigare i olika tidningar och tidskrifter. Och kom ganska snabbt fram till, att det var ganska långt mellan skratten, så boken var inget för mig, men kanske för dig? För jag fattade kanske inte skojigheterna eller så var den dagens läshumör och -humor inte det rätta…

Jag kastar mig i stället in i musikens värld med Skavlankoppling och fastnar direkt för det udda, men fängslande framförande av Dan Hylanders ”Hjärtats slutna rum”  som Thorsten Flinck gjorde tillsammans med gitarristen Kenny Håkansson i TV 2012. Sången framfördes kanske inte med världens mest polerade stämband, men hjärta och smärta fanns det en masse! Svårt att inte bli påverkad, måste jag säga. Kennys gitarrspel var bländande och visade gott prov på fingerkänsla i att försöka följa och driva på sångaren! Kenny har en lång karriär i grupperna Mecki Mark Men, Kebnekaise och Dag Vag, men medverkade även på några av Bo Hansson plattor, bl a  Ur Trollkarlens Hatt.  Framträdandet med Thorsten Flinck hos Skavlan var dock inte deras första samarbete och det förklarar väl resultatet, så varsågoda: http://www.youtube.com/watch?v=X9iiKoNN77k    

Tyckte du nu, att detta blev lite ”för bra”, så ber jag att få bifoga, som en liten fredagsbonus, en 60-talare: ”Friday on my mind”  med  Easybeats.
http://www.youtube.com/watch?v=NSowZcvoqr4   

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Sitter här och studerar reklambladen från stadens olika sportfirmor och ser hur många olika sorters ”uteskor” det finns. Det är skor för walking, city, running, gymping etc etc och alla användningsområdena har engelsk benämning…  Och skorna är speciellt avsedda för sina respektive områden eftersom de har förstärkning här och stabilitetsförbättrare där…  En alldeles imponerande uppräkning av fördelar!

Och så kommer jag till fotbollsskor…  där variationen handlar om var snörena är placerade eller någon ”skruvförbättrande” yta på ovansidan till vänster eller höger. Men fotbollsskorna har inga ventilationskanaler eller stötdämpande sula. Grovt skattat är en fotbollsskos undersida bara en tunn danssko med dobbar…  Har F&U-avdelningarna inte lyckats komma på någon förbättring av fotbollskons undersida?

För ett antal år sedan lyssnade jag på ett föredrag av en till Malmödamfotbollen knuten sjukgymnast och hon hade en tanke om att göra fotbollsskon, så att funktionen kunde liknas vid skidpjäxa/skida. Blir belastningen för hård vid utförsåkningen, så löser bindningen ut och skidan lossnar från pjäxan. Föredragshållaren menade, att man borde kunna konstruera en sko där, om påfrestningen blev för hård när skon t ex fastnar i gräset, sulan ”löste ut” från skon och ”blev kvar i gräset”. Intressant tanke   -   men är den möjlig? Är den testad?

För att fortsätta i den specialavsedda skobranschen, så tycker jag vi lyssnar på ”These boots are made for walking” med Nancy Sinatra. Låten vandrade med stor framgång in på både Tio-i-Topp och Kvällstoppen 1966. Den  skrevs av Lee Hazlewood, som knåpat ihop en hel rad med hits genom åren. Han hade ett gott hjärta till Sverige och spelade in bl a ”Vem kan segla förutan vind” med Nina Lizell. Men nu till låten om vandrarkängorna… 
http://www.youtube.com/watch?v=SbyAZQ45uww&feature=related   

Haj å Goodbaj!

För en tid sedan skrev jag om produkters uppgång och försvinnande under min livstid. Egentligen är det inte bara produkter, som kommer och går i ett allt högre tempo. Samma fenomen finns ju inom företagsbranschen och då tänker jag inte bara på Fermenta… 

Compaq startades 1982 och blev snabbt en tungviktare inom PC-världen. Compaq var en av de första producenterna av IBM-kompatibla persondatorer   -   vill minnas att man var världens största leverantör under 1990-talet. Och så köpte HP (Hewlett-Packard) företaget 20 år senare och kvar blev bara ett varumärke   -   och så var den eran slut!

Från noll till ”biggest-in-the-world” och tillbaka till ett litet klistermärke på en dator inom loppet av 20 år   -   undrar om det var med full turbo…

Och så tar vi en tur med Kraftwerk och deras ”Computer world” från 1981. Bandet startades av Ralf Hütter och Florian Schneider i Düsseldorf redan 1970 och är fortfarande verksamt. Schneider lämnade dock gruppen i slutet av 2008. Senaste live-spelningen var för drygt 2 veckor sedan i New York…
http://www.youtube.com/watch?v=5ybQWD6N6Zo&feature=relmfu   

Haj å Goodbaj!

Dagens namn får mig att fundera över om Val Borg är släkt med Göte…  Borg, alltså. Och var kommer Inge Borg in i sammanhanget, tro? Verkar dock inte som det finns någon i Sverige som lystrar till dessa namn. Men tänk så praktiskt det borde vara med så kort namn   -   nästan i klass med Bo och Eva Ek! Snabbt och lätt när något ska skrivas på, för att inte tala om vilken underbart kort mailadress det kan bli… 

Dagen till ära är ju låtvalet väldigt enkelt: ”First of May”, en singelskiva från 1969 med Bee Gees.

Dessa bröder Gibb, som startade sitt band 1958 hemma i Australien, men kommer egentligen från Isle of Man! Barry, Robin och Maurice Gibb har haft massor med hits genom åren och hann dessutom med att göra en del soloplattor och skriva åt och producera andra artister, som Barbra Streisand, Dolly Parton, Kenny Rogers och ”våran” Carola. Det senare blev dock ingen större succé… 

Maurice avled 2003 och därefter har Barry och Robin ägnat sig mer åt soloprojekt, dessutom för Robin en kamp mot sin cancersjukdom. Bara för 1-2 veckor sedan kunde man läsa om, att han skulle medverkat i uruppförandet av sitt klassiska musikstycke ”The Titanic requiem”, men hälsoläget tillät det inte.

Det fanns egentligen en broder Gibb till, Andy, som också ägnade sig åt musiken, men som soloartist och hade en del hits i slutet på 70-talet. Andy gick bort 1988, 30 år gammal.
http://www.youtube.com/watch?v=lqcxeStXFE0

Haj å Goodbaj!