Bilens lack den glänste...
”Mannen i bilen” är Ilmar Taskas debutroman. Originaltiteln är ”Pobeda 1946” och kom 2016, men först nu 2020 finns den på svenska. Taska föddes i Ryssland 1953, dit Stalin deporterat hans familj, men efter dennes död 1953 kunde familjen återvända till Estland.
Berättelsen startar 1946 i Tallinn, Estlands huvudstad, med att en liten pojke leker busschaufför sittande på en vedstapel. En dag stannar en glänsande Pobeda nära pojken, som storögt kollar in fordonet. Föraren, en välklädd man, noterar pojkens nyfikenhet och lockar in honom i bilen. Pojken känner nybilsdoften och blir alldeles överväldigad.
De möts flera gånger och mannen börjar fråga ut pojken om familj, boende etc. Ett förtroende byggs upp i så motto, att pojken får ”ratta” bilen i utbyte mot upplysningar. Pojken uppfattar inte, att han är på väg att bli informatör till den välklädde mannen.
Pappan till pojken gömmer sig hemma, eftersom han är motståndsman och vill ha ett fritt Estland. Mamman försöker dölja så gott det går och mostern är en högt firad och aktad operasångerska i Tallinn. Flera skivor har hon gjort och en programledare på BBC i London har i ett tidigare skede träffat henne.
Allt detta och lite till berättar pojken för mannen i bilen, utan att riktigt förstå vad pratet leder till. Pappan hämtas en morgon av mörkklädda män i en skåpbil… Mamman får besök av den välklädde mannen… Pojken blir omhändertagen och skickad till uppfostran i Moskva… Spänningen stiger…
Jag nöjer mig med att berätta, att bilen Pobeda (ryska ordet för seger) tillverkades 1946-58 av GAZ i en av Sovjetunionen beslagtagen tysk fabrik, som gjort Opel Kapitän. Fabriken utgjorde en del av krigsskadeståndet.
Ett barns oskuld och naivitet utnyttjas och kommer att ingå i ett övervaknings-/rapporteringssystem för underrättelser i akt och mening att ”hålla koll på” folket. Ett förskräckligt, men inte obekant, system!
Lite udda, men klart läsvärd berättelse om hur tillit och förtroende missbrukas för att styra och förtrycka människor.
Dagens rubrik är hämtad från bilbeskrivningen i ”Rosen” (Arne Quick), men den slipper du höra nu! Jag väljer i stället en blänkande och färgglad ”Pink Cadillac”, skriven av Bruce Springsteen 1983 för att bli b-sida på singeln ”Dancing in the dark”. Jazzmannen Nat King Coles dotter, Nathalie, fick en stor hit med Cadillacen 1988 och då lät den så här:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
