My name is Bond, James Bond...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Det visar sig, att jag nog börjat i fel ände… ”Den siste gentlemannen” (2014) är inte Roger Moores första memoarbok. Boken har underrubriken ”Minnen från Hollywood” och markerar var fokus ligger den här gången. Därmed blir det inte många rader om uppväxt och skolgång utan mest om livet i filmvärlden.

 

Roger Moore är ingen Bond-tölp, när han får chansen som Bond, James Bond, i ”Live and let die”, med ledmotivet skrivet av Paul McCartney… (så fick jag in det också…)! Succé! Han är den som innehaft Bond-rollen längst, 12 år och 7 filmer.

 

Moore har flera kopplingar till Sverige, inte bara att han i ”Snobbar som jobbar” kör en Volvo P1800! I flera Bond-filmer spelade han mot svenskor, bl a Maud Adams och Britt Ekland. Ett par av hans närmaste vänner var gifta med svenskor och Moores nuvarande fru, Christina Tholstrup, är född i Karlstad. Prinsessan Lilian var mycket god vän med Moore, liksom Tore Wretman. På nätet läser jag, att han sommaren 1966 var på folkparksturné i Sverige och besökte bl a Ystad!

 

Boken är fylld av anekdoter om filminspelningar och möten med regissörer, skådespelare och andra filmpersoner/-personligheter. Allt berättat med en brittisk stil och elegans. Sedan många år är Roger Moore engagerad i olika välgörenhetsprojekt som ambassadör för Unicef.

 

Filmbranschens siste gentleman, född 1927, håller ”fanan högt” även i bokens värld och berättelserna lockar läsaren till skratt. Får kanske ta sig en sväng till biblioteket och leta rätt på föregångaren till den här boken…

 

Givetvis blir det nu ”Live and let die”, titelmelodin till Bond-filmen från 1973, skriven av Sir Paul McCartney. Detta var Sir Roger Moores debut som James Bond. Här framförs låten live i pausen på Super Bowl den 6 febr 2005. Verkar vara bra tryck…

 

Och mitt i detta skrivande nås jag av nyheten att en av bluesens hjältar, B.B. King, avlidit, 89 år gammal. Listan är lång på alla han spelat med under sin mer än 65 år långa karriär. Ett exempel här från Crossroads festivalen 26 juni 2010, då B.B. King spelade ”The thrill is gone” med Eric Clapton, Johnny Winter, Ronnie Wood, Buddy Guy och några ”strängböjare” till. B.B. King  -  R.I.P.

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0