It was 75 years ago these days...
Igår var det 75 år sedan Hitlers Tyskland överföll Polen och i morgon är den 75 år sedan Frankrike och Storbritannien svarade på Tysklands agerande. Kriget varade i ca 6 år och skördade mer än 60.000.000 människors liv, varav mer än hälften var civila offer. Antalet skadade och lemlästade har jag inte hittat, men det rör sig säkerligen om ett flertal miljoner. Starten på ett stort krig är något att läsa och lära mer om och, framför allt, göra allt för att undvika ett upprepande. Detta skrivet vid en tid när det är oroligt och vapenmuller på många ställen i världen.
I detta har jag läst en bok, som engagerade, men som inte är helt enkel att skriva om och när jag väl började skriva, så blev det långt. Så pass långt att jag kommer att dela upp det i delar här på bloggen.
Knappt fyllda 40 år kom Qaisar Mahmood 2012 med boken ”Jakten på svenskheten” och boktiteln lockade mig, inte minst med tanke på att vi har val snart. Mahmood är född i Pakistan men uppvuxen i Tensta, Stockholm, och har arbetat bl a på Regeringskansliet, Integrationsverket och som revisionsdirektör på Riksrevisionen. Både genom arbetet och privat kom han att undra över och försöka ta reda på vad det innebär ”att känna sig svensk”.
Så här skriver han: ”På ett objektivt plan är jag mer involverad i samhället än många av mina blonda och ljushyade vänner och bekanta. Jag har ett jobb där jag är med och bidrar till samhällsutvecklingen. …Svenska är det språk jag behärskar bäst. Det är ett mysterium för mig att man kan vara innanför på så många olika plan men ändå känna sig utanför.”
Mahmood, som den MC-entusiast han är, tog ett antal ”turer” runt om i Sverige i jakten på det svenska, men började med att studera historien. Per Albin Hansson försökte med ”folkhemmet” komma förbi klassidentiteten genom att ”smälta samman idéerna om hemmet, nationalismen och socialismen…” för att ”befria” individen från prästerskapet, bruksledningen etc och få solidaritet att råda. I detta kom det många pekpinnar och direktiv från ”mödravårdscentraler, socialförvaltningar, skolor, sjukhus och andra offentliga institutioner” om hur det goda livet skulle levas. Detta återspeglas även idag genom de myndigheter, som Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen etc, vars uppgift är att sprida kunskaper i olika frågor. Enkelt uttryckt kom brukspatronen att bytas ”mot kommunpampen. Prästerskapet mot myndigheterna. Fattigvården mot socialtjänsten. Familjen mot det offentliga.” Sverige blev till ”ett enda stort brukssamhälle”.
Hur har det då gått med det svenska klassamhället? På en av sina MC-turer kommer Mahmood till Lysingsbadets camping, Västervik. Han noterar då att husbilarnas platser finns närmast receptionen, medan husvagnarna finns på det näst närmaste/finaste området och längst bort finns området för tält. Där har vi campingvärldens underklassboende…
I Karlskrona har Sverigedemokraterna (SD) ett av sina starkare fästen och vid ett tillfälle när författaren kontaktar en gammal kamrat, Faraj, berättar denne: ”När jag växte upp i Karlskrona var det ingen som reagerade på att jag firade Eid och inte åt fläskkorv. Idag får jag höra att det är kul att jag pratar bra svenska, och att jag dessutom har dialekt. Jag är ju född och uppvuxen i Karlskrona.” Märkligt att bli betraktad som främling i ”sitt eget land”…
I ”Allsång på Skansen” framträdde Mikael Wiehe 2010 med sin egen text till Woddy Guthries melodi - var så god: ”Det här är ditt land” !
Fortsättning följer & Go’ läsning!!!
Haj å Goodbaj!
