Ars longa, liksom ministern...
Tage Erlander var väl, ur mer än en synvinkel, Sveriges längsta statsminister. En av medhjälparna i Statsrådsberedningen (SB) var Malmö-pågen Olle Svenning 1965-68, därefter var han ledarskribent i Aftonbladet under 12 år. Åren i SB har han beskrivit i boken ”År med Erlander” (2018).
Erlander hade, liksom Svenning, studerat vid universitetet i Lund, dock långt tidigare. Under Lundatiden engagerade Erlander sig i socialdemokratin och deltog i stadens fullmäktige. Kan det ha varit Lundaminnena, som fick honom att locka den då 23-årige Svenning till Stockholm? Å andra sidan satt Olles pappa, Eric, redan i riksdagen för socialdemokraterna…
När Svenning började i SB var Erlanders pojkar, Olof Palme och Ingvar Carlsson, redan väl etablerade där. Erlander hade ett ”gott öra” till vad Palme sade och skrev. SB skrev många tal som aldrig hölls, åtminstone inte efter det skrivna. De fick många hastiga läsuppdrag, som inkluderade åsiktsönskemål. Litteraturlästips av annan art delade Erlander också med sig av.
Svenning beskriver Erlander som varande väl påläst, även kulturellt, men orolig för orden och dess betydelse. Statsministern beskrivs också som högt respekterad i olika sammanhang, men ängslig…
Erlander hade överraskande valts till statsminister 1946 efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång. När jag läser Svennings bok, så känns det ibland som, att Erlander hade trivts bättre i en bakgrundsroll, i t ex SB. Slippa alla tal, invigningar, möten, konflikter, debatter, historieberättande i Hylands Hörna etc och få tid för familj, läsa, teater etc… Å andra sidan blev han en väldigt omtyckt statsminister, väl passande i den tiden.
Visst blir boken stundtals lite av Svennings klagan på långa arbetsdagar med hög belastning, men samtidigt lyser stoltheten igenom - han jobbar ju i Statsrådsberedningen! Farsan hans var ju ”bara” i riksdagen…
Intressant läsning om maktspelet i dåtidens politiska korridorer!
Erlanders inhopp i Hylands Hörna finns i SvT’s Öppet Arkiv och den här ”händige typen” har inte lyckats få in det i bloggen. Vill du leta själv, så är länken här: https://www.oppetarkiv.se/video/16667374/hylands-horna
Den perfekta ”P3-övergången” hade det nu blivit om jag spelat något med Tages, men så enkelt ska det ju inte vara här i livet, så jag väljer Hep Stars lisetta från 1965 ”Cadillac”! Live på scenen med fokus på både taktbyte och på organistens soloinsats.
Samme organist dyker upp flera år senare med en egen orkester! Och samma låt! Live 2011! Mer ljud och fler musikanter!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
