Send me a postcard darling...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
På biblioteket såg jag boken ”Sonny Boy” (2004) av Annejet van der Zijl och insåg att jag knappt läst/visste något om vad som hände i Nederländerna under andra världskriget. Boken har undertiteln ”Kärleksbarn i krigets skugga” och handlar om en välsituerad familj med delar av ”rötterna” i Surinam, fram till 1975 en holländsk koloni och granne till bl a Brasilien.
Det är en ganska lång inledningshistoria som berättas i boken, men den landar i att efter en skilsmässa blir frun, Rika, i familjen gravid och Waldy, även kallad Sonny Boy, föds. Tyskarna invaderar Holland och mer eller mindre, i invasionsförebyggande syfte, cementerar den stad där Rika och maken Waldemar driver sitt Badhotell.
Det omtyckta badhotellet används även gömställe för judar på flykt, men till slut avslöjas det och Rika och Waldemar grips. De hamnar i fängelse och sedermera i tyska läger.
Förstår inte varför jag inte läst tidigare om Hollands roll i kriget, men detta är en sann och gripande berättelse, väl värd att läsa. Möjligen kan jag tycka att inledningen med alla dessa personer och personbeskrivningar, nästan som i en Dostojevskij-bok, kunde varit lite kortare.
Mina bristande kunskaper om andra världskriget och Nederländerna ”kompenseras” av ett enklare vetande om landets musik… vilken usel jämförelse! Hur som helst, så härjade Shocking Blue på topplistorna runt 1970, bl a med ”Venus”. Bandets sångerskas, Mariska Veres, lätt igenkännbara röst, påminnande om Grace Slicks i Jefferson Airplane, och det inledande gitarriffet gjorde låten till en hit. Vem av oss har inte sjungit med i den?
Thijs van Leer (sång/keyboards) och Jan Akkerman (gitarr) var med och startade det progressiva bandet Focus 1969. Deras första, och kanske största hit, var ”Hocus Pocus” något år senare. Den är instrumental, men bjuder även på joddling/jojk, eller vad det nu kan kallas… Här framförs den live i NBC TV 1973:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
