In a Mello tid...
Nu är det fredagen den 13:e igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Så här i upplösningen av årets Melodifestival, så blir det väl bra att skriva om en ”Mello-drottning” och hennes bok, eller hur? Det är inget enkelt och självspelande liv och karriär Kikki Danielsson berättar om i sin bok ”Ett schlagerliv” (2011). Kikki och hennes båda syskon lämnas/adopteras bort på olika håll och även om hon hamnar hos en kärleksfull familj, så drabbas hon av mobbning i skolan.
Kikki tog tidigt sin tillflykt till musiken, visserligen en blyg flicka, men glad för att sjunga. Hon började spela dragspel och kunde då kompa sig själv och fick spela bl a på bingoaftnar. Gensvaret var väl inte det bästa - de flesta hade inte tid att bry sig på underhållningen. Vid ett tillfälle, mitt i en låt, blev det rejält med applåder, men, visade det sig, det berodde på att bingoutroparen kom tillbaka efter kaffepausen…
Älmhults Lucia blev hon framröstad till och så kom det första dansbandet, Nickies, och de behövde en sångerska - karriären hade startat. Förälskelse i en av musikerna… Värvad till Wizex, där det stora genombrottet kom. Skivor som sålde bra, massor av dansbandsjobb efter hand. Den första skivan finansierades ”på egen hand”, men sedan kom Bert Karlsson…
Första soloskivan blev en framgång, men innebar att hon fick lämna Wizex, men först efter medverkan i Melodifestivalen. Tillsammans med Lasse Holm, Elisabeth Andreasson m fl blev det framgångar i Melodifestivalen, men även soloframträdanden och ett eget kompband, Roosarna. Där mötte hon Kjell Roos, som blev hennes make och pappa till deras 2 barn.
Under alla dessa år fanns det en osäkerhet och, trots de musikaliska framgångarna, en oro över att inte räcka till, samtidigt som hon drabbades av sjukdom. Bekymmer började bedövas med vin… Stödet från maken sviktade, äktenskapet sprack och det blev en väldigt svajig tid. Utom för kvällspressen, som hade en lysande rubrikskapare i Kikki!
Kanske inte världens mest schlagfärdiga artist eller bok, men en läsvärd bok om en strävsam och framgångsrik artist. Med en blandning av entusiasm, värme och trots en gnutta blåögdhet har hon slagit sig fram i en tuff bransch. Starkt gjort!
Det blev ju lite schlagerfestivaltema idag och då är ju musiken given! ”In a mellow tone”! Skriven av Duke Ellington 1939 med text av Milt Gabler. Här hör vi Sarah Vaughan briljera med scat-song live från Satin Doll i Tokyo, gissningsvis inspelat runt 1980 - hittade inga uppgifter på nätet.
Och så har vi ju kompositören själv, Duke Ellington och hans orkester, i “In a mellow tone”. Inspelningen gjordes 1959 till albumet ”Blues in orbit” och orkestern är nästan på toppen i karriären med framför allt saxofonisterna Johnny Hodges, Paul Gonsalves och Harry Carney. Hi-hat-orgien av Jimmy Johnson är ju obetalbar! Nu går Mellotåget!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
