I can’t see clearly now the rain is still...
I Lützens dimma denna dag 1632 kom Gustav II Adolf bort från sina trupper, som visserligen vann slaget, men förlorade sin kung. Om detta erinras i bl a Ystad med en speciell bakelse… Jaja, kan ju alltid vara bra att hitta en anledning att klämma i sig ett gott bakverk…
På tal om dis och dimma… ”I can see clearly now” är ju en ”gammal dänga” med bl a Jimmy Cliff, men jag hittade den i en trevlig version med David Tipton. Han spelar på en Chapman Stick, ett stränginstrument ”påhittat” av jazzgitarristen Emmet Chapman runt 1970! Just den här har 12 strängar, men 8- och 10-varianter finns också. Klangbilden är inte så tokig…
Vad tror du om en flygskola strax öster om Ystad… Start-/landningsplats ännu närmare staden… Lokal där sammansättning och reparation av flygplan skedde… Ja, det låter som fantasi, men det var verklighet mellan 1926-35. Hammars backar och Nybrofältet var platserna för allt detta, skriver Gösta Arvastson om i sin bok ”Drömmar om lufthavet - Berättelsen om en kvinnlig flygare på trettiotalet” (2012) och stommen är Gotlandsfödda Hedvig Nordvalls dagböcker.
Greve Douglas Hamilton drev skolan och Hedvig kom dit 1930, 18 år gammal. Hon var sekreteraren, mekanikern, flygaren, kursledaren och allmän allt-i-allo på skolan i med- och motgång. Det är en spännande historia, men i slutet av mars 1933 tröttnar hon på oredan och sätter sig på cykeln (!) och trampar iväg till Malmö. Hon skaffar jobb där och arbetar bl a en period på Bulltofta.
Detta är egentligen en alldeles intressant historia, men tyvärr ”slarvar” författaren bort en hel del av charmen med ett evigt återberättande och upprepande, som vore det en sorts avancerad avhandling. Boken innehåller intressant bildmaterial och bra fotnoter, men repeteringarna gjorde att jag nästan fick tvinga mig att läsa vidare. Ett ambitiöst projekt om en ambitiös kvinna blev en överambitiös slutprodukt - tyvärr.
Dis & dimma fick mina musiktankar att gå till en gammal bluegrass-dänga från 1949, ”Foggy mountain breakdown”, skriven av Earl Scruggs och inspelad tillsammans med Lester Flat. Låten finns bl a med i filmen om ”Bonnie and Clyde” från 1967. Jag hittade ett liveframförande med Scruggs tillsammans med bl a Leon Russel och Albert Lee. Kan vara det Grammy-belönade framförandet i ”Late show with David Letterman” från 2001!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
