Roll up for the mystery tour...
Claes Malmberg har tagit hjälp av journalisten Petter Karlsson, som tidigare skrivit om bl a Svennis, Härenstam och ABBA, för att berätta om ”Mysteriet Claes Malmberg” (2015). Bokens titel och layout för tankarna till 60-talets ungdomsböcker.
Vi får i boken följa Malmbergs livsresa från födelsen 1961 i Göteborg till ”Charleys tant” 2015. Ändå står det inte en rad om att jag mötte honom i Gunillas Skivshop i Ystad, men, han som jag, har kanske glömt vilket år det var…
En rörig uppväxt med föräldrarnas skilsmässa, pappans tidiga död och en inte alltför aktiv skolgång, gav väl inte den bästa starten inför vuxenlivet. Yrkesvalet med skådespeleriet växte fram efter hand och startade egentligen med ett jobb som scenarbetare, inte helt enkelt för en ”ohändig” man.
Hans lite brutalare ego, ”Ronny Jönsson”, blev en framgång och gav möjlighet till både försörjning och andra mer balanserade roller. Det finns en skaplig förteckning i slutet av boken. Där påminns man också om honom som pappa i ”Lotta på Bråkmakargatan” och medverkan i Julkalendern i TV, ”Utdömd egendom” av Tennessee Williams i regi av Torsten Flinck och som Jörgen Persson i ”Erik XIV”.
Och jag glömmer inte hans insatser tillsammans med Tommy Körberg i ”Guys and dolls” på Slakthuset i Malmö 2006, då ljuset i bakre halvan av salongen inte gick att släcka… publiken fick ta hjälp från scenen för att få problemet löst…
I boken finns givetvis en hel del om Malmbergs drogbekymmer också. Kvinnorna i hans liv har varit flera och han har barn med några… Jaja, läses mer om i boken…
Små korta kapitel gör boken lättläst och ger en inblick i Malmbergs gapiga, osäkra, buffliga och hjärtliga liv. Jag tyckte det var värt att ägna boken tid!
Dagens rubrik ger kanske en liten hint om ett band jag gillar skarpt… Men idag väljer jag en fjärdedel… Paul McCartney, live för ett par år sedan med ”Magical Mystery Tour”! Låten var f ö den första Beatles spelade in efter ”Sgt. Pepper”-albumet 1967. Sir Paul…:
Om nu Malmberg är ett mysterium, så kan man ju fundera över Bono från U2… Tillsammans med The Edge skrev han 1987 ”She’s a mystery to me” till Roy Orbison och 4 år senare försökte han med ”Mysterious ways” till U2. Undrar om problemen löstes… På en konsert 2004 i New York spelade U2 låten Orbison fick: ”She’s a mystery to me”…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
