Demokratikrisen anno 1918...
Månad för månad redogör Per T Ohlsson för ”1918 - Året då Sverige blev Sverige” i sin bok från 2017, nästan 100 år senare. Små korta månadsrubriker följs av koncentrerade rader om vad som sig föregick.
Det var ett synnerligen händelserikt år - kuppen/revolutionen i Ryssland inkl mordet på hela tsarfamiljen, den 11/11 kl 11 slutade första världskrigets kanoner mullra och Sverige var på randen av en omvälvning, som kunde störtat kungen och dragit in landet i bolsjevismens grepp!
Vårt nyss, 6 dec 1917, självständiga grannland Finland, drabbades av ett inbördeskrig där bolsjevikerna, ”de röda”, ville ta över, men besegrades av de borgerliga ”vita”. I anslutning till detta ville Åland tillhöra Sverige…
I Sveriges båda kamrar kämpade koalitionsregeringen Edén bl a med att få kvinnlig rösträtt. Debatterna mellan högerns Lindman och Trygger och regeringens Edén, Branting och St Köpinge-pågen Thorsson var hårda, men strax före jul nåddes en kompromiss i den urtima riksdagen. Valet 1921 blev det första med kvinnligt deltagande och då kom 5 kvinnor in i riksdagen.
Mitt i all denna politiska oro hade Sverige en stor livsmedelsbrist med ransoneringar. Detta satte givetvis ner motståndskraften mot spanska sjukan, en pandemi, som främst drabbade unga, till synes friska, vuxna. I världen infekterades runt 500 miljoner människor, dvs ca 1/3 av världens befolkning! Även Sverige drabbades hårt av viruset.
Folkhushållningskommissionen kom i febr 1918 med reglerna, att ”… konditorivaror… ingår högst 20% mjöl…” och ”s k wienerbröd får dock ej tillverkas.”
Ohlssons beskrivningar och analyser av skeendet 1918 är både spännande och insiktsfulla - tänk så nära det var att Sverige hamnat utanför demokratins värld. Tur att resonabla personer kunde argumentera sig fram till gångbara kompromisser. Och tur att man höll vapnen och våldet utanför, men det hängde på en skör tråd!
Detta är en klart läsvärd historiebok med massor av kända medverkande, även inom konst och litteratur - Dardel, Lagerlöf, Bauer, Karlfeldt, Key, Wägner, Beskow. Och så dyker Wallenberg, Sachs (NK-skaparen), Edström (Asea), Kreuger och bankmannen Rydbeck upp.
I bokens epilog läser jag om Versailles-freden, första världskrigets slutskrift, som blev till grogrund för nästa världskrig. Ohlsson skriver också, att Nationernas Förbund (1920) aldrig blev vad man hoppats på. USA anslöt sig aldrig och efter en ”republikansk jordskredsseger i valet 1920 och demokraten Woodrow Wilsons avgång slog landet in på isolationens och protektionismens väg.” och ”…diktaturerna började gripa omkring sig…” Hoppsan, är det nu eller då? Historien går igen?
Ännu en läsvärd bok av Per T Ohlsson!
Inte lätt att hålla modet uppe i dessa dagar heller. Ljugarbänken har fått ännu en rumpa att bära på. Får man lov att hoppas på en förnuftets och ärlighetens återkomst?
Ifrån musikens värld föreslår jag ”Hope of deliverance”. Paul McCartneys singel från 1992 lyckades ta sig in på listorna!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
