I’m always walking too fast...
Det händer att jag läser böcker, där jag vet ”hur det slutar”. Det här gången var det Klas Ingesson, som med hjälp av Henrik Ekblom, skrivit ”Det är bara lite cancer” (2015).
Klas Ingesson är väl mest känd som fotbollsspelare, vem minns inte sommaren 1994 och hans insatser i VM-bronslaget i USA? Kämpen från Ödeshög med älgkliv och en vinnarmentalitet, som kunde rubba det mesta. Den bilden hade väl de flesta av oss, men bakom fasaden fanns osäkerheten och tvivlet.
Denna Ingesson-anda fanns i skolgången och genom hela livet. Vinst gällde i alla lägen i alla sorts tävlan, men hemma på gården och rummet, så fanns tveksamheten. Ett par kamrater från skoltiden följde genom hans liv. Frun Vicki hade han också träffat i ”unga dagar”.
Anders Limpar, Kennet Andersson, Tomas Brolin tillhörde också Ingesson-kärnan - in i det sista. För även om Ingesson ägnade sig åt skogen, gården och jakten lämnade han egentligen aldrig fotbollen helt. Proffs-karriären från Ödeshögs IK via IFK Göteborg, Mechelen, PSV Eindhoven, Sheffield W, Bari, Bologna, Marseille med avslutning i Lecce 2001. Och så blev det tränaruppdrag i IF Elfsborg 2013.
Vid jultiden 2008 började hälsan svikta, orken tynade av och i maj året därpå fick Ingesson diagnosen - cancer. Kampen på planen eller i skogen förvandlades plötsligt till kampen för livet. Ingesson avled 29 oktober 2014, 46 år gammal.
Som sagt, slutet är känt, men boken är klart läsvärd! Inte bara som en insikt i fotbollens och Ingessons värld, utan även en beskrivning av livet och hur det snabbt kan förändras. Lättläst & läsvärt!
Dagens rubrik är hämtad ur ”Living on my own”, från Queen-sångaren Freddie Mercurys första soloalbum, Mr. Bad Guy”, 1985. Den här ommixade versionen kom 1993, två år efter Mercury avlidit, och blev listetta i många länder.
”När vi gräver guld i USA” av och med GES, dvs Anders Glenmark, Orup (Thomas Eriksson) och Niklas Strömstedt, var den svenska VM-låten 1994. Här är den officiella videon, som skapades innan de dramatiska matcherna spelade i USA. Jag gillar den här filmen för att spelarna blir presenterade en och en, men den fyrdelade bilden kan jag avvara… Lag & låt var onekligen framgångsrika, eller hur?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
