Tip of my tongue…
Idag är det Fredag! Fredagen den 13:e !!! Men ändå “Litterära Hörnan”!!!
Börjar man från slutet i denna sprillans nya bok, så finner man ett personregister, som påminner starkt om ”Who’s who” inom musiken. Han har hunnit med att lira med många olika musiker i många olika stilar och på många olika ställen och lyckats hålla tungan rätt i munnen...
Boken är ”Mitt liv som Schaffer” och den har han skrivit tillsammans med Petter Karlsson. Jan Erik Tage Schaffer tillhör 45-orna, alltså inte skostorleken, och är därmed ”folkpensionär” sedan snart 2 år tillbaka. Född, uppvuxen och boende i Stockholms förorter, men har en liten, liten släktådra från Fårö, Gotland, på sin mors sida. Någonstans i början av 1700-talet lämnade en Olof Rasmusson Fårö och flyttade till Visby och tog sig efternamnet Fåhraeus efter ön han lämnade. År 1833 flyttade ättlingen Johan Wilhelm Fåhraeus, som var köpman och tulltjänsteman, från Visby till Ystad, där han 6 år senare grundade Ystads Frivillige Bergnings-Corps! Det skulle jag ha vetat när jag träffade Schaffer i Gunillas Skivshop en gång för länge sedan…
Schaffer fastnade tidigt för gitarren, den första lyckades han övertyga sin slöjdlärare att få bygga på slöjdlektionerna. Musiken fanns i familjen med att mamma var pianopedagog och pappa spelade fiol på fritiden. Men musiktoleransen sträckte sig absolut inte till den ”gitarrbaserade” musik, som i mitten av 50-talet dök upp. Pappan var alltid snabb med att stänga av radion om Elvis m fl hördes. Janne Schaffer hittade ändå sin väg ut i musikens värld, som den beskrivs i boken.
Inte utan en viss avundsjuka läser jag om en del av de konserter Schaffer besökte i sin ungdom, då han såg Beatles, Jimi Hendrix, Pink Floyd etc etc inkl Bob Marley på Gröna Lund och Bruce Springsteen på Konserthuset 1975 - legendariska konserter!
Läsvärdet är också högt för vad Schaffer själv presterat och betytt för svensk musik, inte minst tillsammans med Ted och Kenneth Gärdestad och ABBA. Liksom hans samarbete med den svenska jazzeliten och, inte minst, med Lasse Åberg och Ted Åström i Electric Banana Band. Spännvidden är, som synes, mycket stor. Artisterna är många, liksom berättelserna.
Boken är mycket läsvärd och svår att slita sig från - det blev nästan sträckläsning för min del - och gav mig många ”a-ha-upplevelser” om ”hurusom” det begav sig en gång i tiden i musikvärlden.
Till detta vill jag bjuda på en liveinspelning från 2009 där ”Brusa högre lilla å” framförs av Janne Schaffer tillsammans med gamle ”vapendragaren” Björn J:son Lindh och större orkester http://www.youtube.com/watch?v=x5_DmWPiyR8 .
Haj å Goodbaj!
