Åh kom igen Lena...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
I februari 2011 avled Lena Nyman, 66 år gammal, efter ett händelserikt liv. Hon efterlämnade hela sitt privata arkiv med brev, fotografier, dagböcker, almanackor mm samlat i 17 papperskassar. Detta material med kompletterande intervjuer, tidningar etc är grunden till den bok, ”Jag vill vara fri”, Annika Persson gav ut hösten 2013. Nyman hade periodvis en tanke om att skriva sina memoarer, men det blev aldrig gjort. Det blev Persson som skrev dem!
Aldrig hade jag trott att Nyman hunnit med så mycket i så många olika genrer och med så, oftast, bra resultat! Och utöver allt detta hann hon med flera förhållanden, även om bara var gift en gång. Dessutom drabbades hon i tidig ålder av problem med alkohol etc, ett bekymmer, som flera arbetsgivare, bl a Dramaten, struntade i att ta tag i.
Hon spelade med flera av de ”stora” och regisserades av flera av de ”stora” - denna lilla korta kvinna kom själv att tillhöra de ”stora”, men brände ljuset i båda ändar. Sommaren 2006 lämnade hon ”Katarina den stora” på Dramaten för konvalescens efter en operation. Karriären var över och sjukdom kom att prägla hennes sista år.
Monica Zetterlund och Lena Nyman kom att arbeta tillsammans vid flera tillfällen, bl a i ”Glaset i örat”. Tage Danielsson, som beskrev Zetterlund som ”ett lingonris i ett cocktailglas” beskrev Nyman som…
”En rosenknopp med dynamit i kroppen…
Av skratt, gråt, vrede, jubel, självförbränning
Att allt detta får plats i en så liten klänning!”
Jag är så glad att jag fick tag i denna bok på biblioteket! Väntelistan var inte obetydlig… Boken är välskriven och känns gedigen och utredande utan att trampa på Nyman och hennes stundom sköra liv. Jag hade svårt att släppa denna bok! Skulle absolut platsa i min bokhylla!blivit fel - det borde väl heta ”Gubb-ball”, eller hur?
Hittade en hyllningsvideo på Youtube med sång till bilder ur Lena Nymans liv:
Det blev många roller genom åren och dessutom några skivor, bl a tillsammans med maken under ett par år, Rune Andersson. Jag har dock svårt att bortse från hennes medverkan i flera av Svenska Ords produktioner, t ex ”Fröken Fleggmans mustasch”. Och vad blir det till middag, tro?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
