Metallfyndighet...

Hårdrockens historia? Nej, snarare Nils Håkanssons livshistoria sedd genom hårdrocksglasögon. Boken, ”Tung metall”, kom 2023.

 

År 1982 drabbades Nils, då 7 år gammal, av sina storebröders musik: Heavy metal! Det var en högljudd musik, som hördes igenom dörren från äldste broderns rum. Sången var på ett för Nils obegripligt språk, men rytmerna och de rytande gitarrerna var ”gripbara” och lockande. ”Detta skulle hädanefter bliva hans musik”, för att travestera Voltaire, som lade dessa ord i munnen på Karl XII i boken ”Histoire de Charles XII”.

 

Håkansson berättar om och analyserar sitt livs, musikens och samhällets utveckling och förändring år för år. Skolan, kompisar, nya skivalbum, samhället, ja, allt gås igenom i detalj, ja, nästan till leda i ett närapå obeskrivligt ordflöde…

 

Stundtals är boken intressant läsning, men emellanåt är den mer som en torr avhandling. Gillar dock Håkanssons sågande av PK-livet och sättet han väver in den aktuella tidens övriga musik och filmer. Ger perspektiv på metallmusikens roll och sammanhang i det totala ljudflödet. Kul också att få veta lite mer om de olika trådar heavy metal efter hand delats upp i.

 

Beväpna dig med tålamod, när du börjar på den här boken!

 

Fem år innan Nils Håkansson föddes 1975 kom ett album, som blev en av byggstenarna i det som kom att kallas hårdrock: ”Deep Purple in rock”. Det var engelsmännens fjärde LP och nr 2 med den legendariska Mark II-sättningen  -  Blackmore, Gillan, Glover, Lord och Paice. Så här lät Deep Purple med ”Child in time” i en TV-liveinspelning från 1970: Sångaren Ian Gillan sjöng f ö Jesus-rollen i originalinspelningen från samma år av ”Jesus Christ Superstar”! Jag skulle kunna skriva mycket om Deep Purple, som jag lyssnat mycket på. Uppskattar deras variationsrika och fantasifulla musik. Och så har de ju ”va’d i Öja”!!! Håll i håret, för nu drar det iväg…

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0