Johnny - samlaren...

Tredje gången gillt! Ja, detta är faktiskt Robert Lagerströms tredje och omarbetade upplaga av boken om Freddie Wadling, ”Freak” (2016).

Första boken av Wadling-biografin kom 2005 och måste ha varit oerhört jobbig att skriva eftersom ”objektet” inte var särskilt meddelsamt… Ångorna och dimman skymde och försvårade kontakterna… Intervjuerna var många, men svaren få, så mycket handlar om citat från andra människor. Dock blev det en handfull nyktra och odrogade år till slut.

Barndomen var väl inte Sörgårdslik, men värre har jag läst om. Å andra sidan blir jag inte riktigt klok på hans övergång från barn till tonåring och vidare in i vuxenlivet. Var någonstans i kedjan blir han sjuk?  När tog manierna helt eller delvis över? Musiken kom tidigt, men när blev skapandet och förvirringen drivande?

För mig är frågorna många. Dessutom har jag bara minnesbilder av skröpliga, raspiga framträdanden av en synnerligen sliten och välväxt man musicerande i sin egen värld. Är jag orättvis nu? Jag har faktiskt ansträngt mig! Läst den tjocka boken och letat/lyssnat på hans musik! Och så skulle han vara med i ”Så mycket bättre” på TV4, men avled, två månader före sin 65-årsdag, veckan innan inspelningarna skulle starta.

Den musik han skulle medverkat med var dock påbörjad, i något fall, helt klar. Programmet skulle vara Wadlings väg att bli lyssnad på i ett större sammanhang  -  och så kommer det kanske att bli också. Hans musikkatalog är stor och innefattar bl a banden Cortex, Fläskkvartetten, Blue for Two, samt soloskivor och inhopp på många andras plattor. Därtill teater i både Göteborg och Stockholm, och sommarpratare i P1 2011! Hans CV är långt!

Boken om Wadling ger en inblick i en egensinnig, udda och märklig konstnärs liv, men jag mer förvirras än fångas av berättelsen. Boken är ok, men jag lockas inte att bli medlem i Wadlings fanclub…

Cortex med Wadling på sång och bas framför här ”Shotgun treatment” live 1986:

Rösten blev med åren djupare och slitnare och så här lät Wadling i Ted och Kenneth Gärdestads ”I den stora sorgens famn” tillsammans med Helen Sjöholm i hyllningsgalan till Ted 2005. Wadling sjunger med en beundransvärd innerlighet, liksom Sjöholm till Janne Schaffers ömma och värmande gitarrslingor. Vila i frid, Freddie. Och Ted.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!