Hundraåringen som...
Ja, jag lyckades! Komma igenom ”Hundraåringen som gjorde revolution”! En bok av och om Anton Nilsson, vars självbiografier samlats i en bok av Arne Johansson och Lennart Andersson (2017).
Anton Nilsson, född i Göinge 1887, var sjunde och sista barnet till Sven och Bengta Nilsson. Föräldrarna drev lantbruk, handelsbod m m. Yngste sonen, Anton, försökte snart gå sin egen väg och blev vid 18 års ålder påverkad av 2 händelser: storstrejk (inom verkstad) i Sverige och militär beskjutning av en demonstration i Sankt Petersburg. Han gick med i Ungsocialisterna, där han träffade bl a Per Albin Hansson.
Hamnarbetarstrejken i Malmö 1908 kom att förändra Nilssons liv för alltid. Strejkbrytare från bl a England hade tagits i till Malmö och förlagts på båten Almathea. Nilsson och 2 kamrater ville få engelsmännen att resa hem och rodde ut och placerade en bomb på Amalthea. Bomben briserade och resulterade i ett dödsfall och flera skadade. De 3 förövarna fångades snabbt in. Nilsson tappade avlöningslista hittades…
Domen för Nilsson och ena kamraten blev döden, medan den andra fick livstids fängelse! Straffet kom senare att omvandlas till livstid. Oron i samhället med svält, strejker, matbrist och oreda i politiken ledde till bl a demonstrationer för att få Amalthea-männen fria. Militär sattes in, men regeringen Edén-Branting förekom med att släppa dem fria 1917.
Nilsson lämnade fängelset i Härnösand och kom senare till Landskrona, där han lärde sig flyga vid Ljungbyheds flygskola. Engagemanget i olika socialistiska grupperingar fortsatte. Ryska revolutionen/statskuppen pågick för fullt. Anton Nilsson tog sig till Ryssland. Han blev kamrat med Lenin och Trotskij och erbjöd sitt flygkunnande i kampen. Det blev ca 10 år i öster och han lämnade när Stalins grymma välde tog över.
Jag nöjer mig nu med att citera några av hans drastiska rader ur boken:
Att i Ryssland arbeta en söndag ”… är bättre gudstjänst än att gå omkring i kyrkor och slicka helgonbilder.”
Apropå tyska och österrikiska dödade soldater ”… förgjorda av en vidrig kapitalistisk ordning med stockkonservativa samvetslösa regeringar i Europa, vars gemena ruttenhet välsignats i ländernas kyrkor av mässande egenmäktigt och tanklöst prästerskap. … Jag handlade inte orätt mot gangstersläktet i Malmö 1908!” Ord och inga visor!
Detta är en ganska detaljrik berättelse, åtminstone till vissa delar. Jag störs av den självbeskrivna präktigheten/duktigheten, som t ex ett kylslaget dygn på skidor i Karelen utan mat och dryck för att inte tala om alla räddningsaktioner i fält. Nilsson är hjälten med en enastående vetskap om krigets händelser - siffrorna på svältande, krigsoffer etc bara rabblas på.
Samtidigt imponeras jag av hans engagemang för en politisk rörelse han verkligen tror på, nästan som något religiöst. Han är också tydlig med att det Lenin, Trotskij och han själv stod för raserades av Stalin. Chrusjtjov försökte ”reparera” utan att nå fram…
Sovjetunionens och hela östblockets fall hann Anton Nilsson inte uppleva. Han avled 1989, knappt 3 månader före Berlinmurens fall och blev nästan 102 år gammal.
Här finns mycket historia! ”Arbetarrevolutionen” var ytterst nära i Sverige, men även i Tyskland! Finland var mycket nära att bli en sovjetrepublik! Boken är förvisso intressant, men kräver tålamod och en ”hjärnans sortering” för att stå ut med den. Glad att jag kom igenom den här hundraåringens berättelse.
År 1977 startades i Malmö skivbolaget Amalthea av bl a Dan Hylander. Progrörelsen samlades för inspelningar och utgivningar för t ex Raj Montana Band, Mikael Wiehe, Grus i Dojjan, Marie Bergman, Nationalteatern och Oktober. Även Östen Warnerbrings framgångsrika album ”Från himlen till Österlen” kom på Amalthea!
Anton Nilsson besökte staden Pskov, i nuvarande västra Ryssland nära gränsen mellan Estland och Lettland. Det är en av Rysslands äldsta städer och omnämns redan för 1.100 år sedan. Tyskarna intog staden 1918, men året efter tog bolsjevikerna tillbaka staden, antar att Nilsson deltog.
Som av en händelse upptäckte jag, att i guvernementet Pskov år 1839 föddes tonsättaren Modest Mussorgskij. Han skrev bl a ”Tavlor på en utställning”, som en musikillustration till tio olika tavlor. En av tavlorna, ”Promenaden”, låter så här 1971 live i Emerson, Lake & Palmers version:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
