Betraktelser vid dagens slut...
Väldigt långa meningar och många ord! Ja, så kan jag enkelt sammanfatta Kazuo Ishiguros bok ”Återstoden av dagen” från 1989. Ishiguro föddes i Nagasaki, men kom som femåring till England.
Den perfekte butlern Mr Stevens är berättaren och minns 1956 vad som passerat genom åren hos lord Darlington på Darlington Hall. Butlern är i sin roll oerhört trogen och det finns inte plats för några andra känslor än lojaliteten till ”Ers nåd” lorden.
Mellankrigstiden innebär besök av många ”kända” ansikten på Darlington Hall och diskretionen hos butlern är obrottslig, även om han lyssnar till det som händer. Och han leder och driver staben enligt samma strikta linjer.
Men så i mitten av 50-talet blir slottet köpt av amerikanen John Farraday, som har ett litet annat sätt att driva stället. Den nye ägaren har också resurser, men staben reduceras ändå kraftigt till bara en handfull anställda.
Mr Stevens vill dock gärna locka tillbaka miss Kenton, som slutat för att gifta sig och får låna amerikanens gamla fina Ford. För första gången ger han sig iväg utan ”chefen” på en resa…
Bokens omständliga och omfångsrika ordsvall fick mig först att tveka i läsandet. Butlerns strikta liv och arbete blev ordmässigt lite jobbigt, men jag vande mig och fastnade! Och upptäckte efter hand en självutplånande känslokall perfekt butler där jobbet alltid gick först, oavsett om pappan (också butler…) var dödssjuk. Lojaliteten till jobbet gick alltid först!
Under läsandets gång insåg jag också, att det fanns mycket läsvärt ”mellan raderna”! Flera politiska ställningstaganden om 30- och 40-talets engelska och europeiska händelser fanns i boken. Jag gillade ”Återstoden av dagen”!
Inte 1956, men väl 1965 kom ”3-minuter-singel-berättar-mästaren” Ray Davies och hans Kinks med ”Till the end of the day” - en till dagens bok passande musiktitel, eller hur? Singeln blev ännu en listframgång för Kinks, framför allt i Europa. Så här kunde det se ut på en Kinks-konsert ”vid den tiden”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
