Med list och hägring stor...
”Krigets konst” låter inte så uppbyggligt, men så här sammanfattade den kinesiske filosofen och generalen, Sun Tzu, sina framgångstankar. Detta är en nytolkning och översättning gjord av Bertil Häggman 2019.
Sun Tzu föddes för ungefär 540 år f Kr och dog 45 år senare. Boken sägs vara en klassiker inom krigsstrategi och har underrubriken: ”383 maximer om att segra & besegra”. Då börjar jag ”tända till”! Givetvis inte i akt och mening, att gå ut i världen och börja kriga, utan i att tankegångarna kanske kan vara gångbara i t ex idrottens värld… Eller som hjälp i arbetsledning…
Jag läser och känner av den gamla sentensen ”repetition är kunskapens moder”, som syns i den ena maximen efter den andra. Läser också om de fem kinesiska dygderna: humanitet, uppriktighet, självkontroll, vishet och allvar.
Så här en god bit in i pågående handbolls-VM läser jag maximen ”om fienden lämnar en dörr öppen, … rusa in”. ”Studera noggrant era mäns välbefinnande… samla styrka…” - det kan absolut ge framgång i sporten också. Och inte är väl det här sämre: ”Om ni känner fienden och er själv, kommer det aldrig att råda någon tvekan om segern”… Underrättelse och förberedelse är A och O, även i sportens värld!
Intressant att läsa de här 2500 år gamla teorierna, även om de i grunden var tänkta att användas för att nå krigsframgångar. Och så kan jag lägga till, att oavsett om det gäller det militära eller civila, så kan alla bli chef, men få lyckas bli ledare!
Om det nu gäller arbetslivet, sportens värld eller krigets, så ser jag i boken många rader för eftertanke. Läsvärd bok!
Under senare delen av 70-talet tillbringade David Bowie tiden i Berlin och jobbade bl a med Iggy Pop. De skrev ”China girl” tillsammans och den senare spelade in den för sitt första soloalbum ”The idiot” (1977). Bowie gav sin version av låten på albumet ”Let’s dance” 1983. Nile Rodgers, ex-Chic, producerade. Då blev det en hit och gav en behövlig royalty till en konkursfärdig Iggy Pop. ”China girl” kom sedan att följa med på Bowies konserter. Så här lät den i Paris 2002:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
