Femte kollusionen...

”Femte kollusionen” är den femte delen i Denise Rudbergs serie ”Kontrahenterna” om ”Tre kvinnor  -  Ett krig  -  En kod att knäcka” och gavs ut 2024. Konstaterar efter läsningen att det finns mer att berätta…

 

I de tidigare delarna av serien har kodknäckandet på Karlaplan 4 varit det centrala. Den här femte boken kretsar främst kring privatlivets intriger för Signe, Iris och Elisabeth. Egentligen är det ”bara” ett dramatiskt fjälluppdrag den iskalla vintern 1942 för Elisabeth och hennes bror Arne som ”bryter mönstret” i den här boken.

 

Jag vill inte avslöja för mycket, men Signe hamnar i rejäla bekymmer med sitt liv och försöker lösa det… Iris och hennes två pojkar tvingas till svåra val… Elisabeth gör ett, utöver fjällturen, både oväntat och högst oönskat möte…

 

Professor Svartström ”klyddar till det” för sig… Professor Bremer vill gärna knäcka en annan kod, dvs kärlekens…

 

Ja, det var väl en lagom bokdos för dig som vill läsa denna bok. Ska tillägga att titelordet ”kollusion” inte är en felstavning. Ordet kommer ur latinets colluʹsio ’hemligt samförstånd’ (enl NE) medan SAOL förklarar som ”med­vetet försvårande av ut­redning i brott­mål”. Exempel på synonymer är intriger, konspirationer och komplott och det är ett nytt ord för mig att kanske kunna komma ihåg…

 

Fick här också tipset ”… att tillsätta en knivsudd bikarbonat…” innan man vispar grädden! Gör den tjockare och spritsvänligare!

 

Vid den här tiden fanns Yrkeskvinnornas kollektivhus på Furusundsgatan 9 i Stockholm och drevs av bl a Alva Myrdal. En av de boende var Barbro ”Bang” Alving! Huset omnämns i boken.  

 

Så bra! Så lättläst! Så mycket mer jag vill läsa om de här personerna! Så jag ser mycket fram emot nästa del! Så jag hoppas verkligen att Denise Rudberg skriver för fullt på ”sexan”!

 

Karl Olof Lagerkrans skrev musiken och Karl Gerhard texten till ”Om jag finge som jag ville”. Karl Gerhard sjöng in den på sitt oefterhärmliga vis 1942 och i andra versen kommenterar han det pågående världskriget med ”… vissa typer älska ju att slåss…”

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Grynet blev stor...

Född Anna Kristin Molvig på lillejulafton 1943 i Østfold i ett ockuperat Norge. Vid uppropet inför skolstarten förklarade hon, att ”Alla kallar mig Grynet”! Denna ”upplysning utanför skolprotokollet” blev 2024 titeln på hennes bok om sig.

 

Grynet Molvig berättar löst och ledigt utan tidsordning om vad hon varit med om under sina drygt 80 år. Det blev i underhållningsbranschen, trots hennes mammas protester, hon kom att arbeta. Först schlagersångerska med framgångar i Norge. Hon vann norska melodifestivalen, men i finalen i Europa fick Åse Kleveland sjunga. Varför blev det så?

 

Snart nog lockade Sverige, både med sång och teater. Povel Ramel, Beppe Wolgers, Lars Ekborg och, inte minst, Hasse och Tage blev arbetskamrater och i flera fall, vänner för livet.

 

Grynet gifte sig 1965 med norske kompositören Alfred Jansen och de fick sonen Teodor. Äktenskapet sprack. Senare blev hon grevinna efter giftermål med Carl Adam ”Noppe” Lewenhaupt, nära vän till Carl XVI Gustaf. Efter 13 år slutade äktenskapet i skilsmässa.

 

Hårt arbete, ja för mycket arbete, har periodvis nästan däckat henne. Konsten att säga ”nej” har inte varit en stark sida, men hon har lyckats ta sig upp ur ”potatiskällaren” alla gångerna. I våras hade hon en mindre roll i Tjechovs ”Tre systrar” på Stockholms stadsteater och 2025 väntar en roll i O’Neills ”Lång dags färd mot natt” på Riksteatern. ”Jag pågår så länge tiden är”, skriver hon.

 

En väldigt lättläst bok om ett liv aktivt liv i underhållningens tjänst, men privatlivet belyses också. Grynet inser, att hon inte varit den bästa mamman  -  blev knepigt att få den rollen fungera bra ihop med alla andra roller… Ganska läsvärd exposé över Grynet Molvig!

 

Film-Molvig kunde vara så här  -  en liten snutt från ”Mannen som slutade röka”, Tage Danielssons film från 1972:

 

Fem år senare hade Grynet rollen som ”Tant Raffa” i Povel Ramels TV-serie ”Semlons gröna dalar” där hon sjöng bl a ”Den strömlinjeformade Rödluvan”. Povel skrev den redan 1954, men tuffade till den nu till TV-serien!

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0