Johnny - samlaren...

Detta är en omfattande bok om ”Hur svensk polis och Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget” skriven av Conny Palmkvist. Titeln är ”Sundets röda nejlikor” och den kom 2020.

Målet för Palmkvist var ”… att ge en sann bild av ett par svenska och danska mäns handlande” parallellt på båda sidor av Öresund. Hur var kontakterna ”över vattnet” under den tyska ockupationen av Danmark? Fungerade färjorna mellan Helsingör och Helsingborg? Fick vem som helst resa? Vem kontrollerade resandet?

Först hösten 1943, efter 3 ½ års ockupation, började tyskarna deportera danska judar. Tyskarna tog kontrollen över den danska ordningsmakten, vilket bl a försvårade det dagliga samarbetet mellan svensk och dansk polis vid norra Öresund.

Judarna började fly, oftast i småbåtar på nätterna, till olika småhamnar och stränder runt Helsingborg, men även söder därom. Männen i Helsingörs syklubb var en viktig aktör. Men viktigt var också, att man I Danmark betraktade judarna i första hand som danskar, dvs som en del av folket. Detta gjorde att många försökte hjälpa till med att gömma judar inför flykten, som kom att rädda merparten undan förintelselägren i Tyskland.

Boken inleds med den tyska inmarschen vid Flensburg och Tönder för att sedan koncentrera sig på Öresundsregionen. Vi får bl a följa poliserna Palm, Fäldt, Olsson, Friberg och tullare Wendel i Helsingborg och polis Thormod Larsen, bokbnindare Kjaer, krogägare Thomsen och typograf Jensen i Helsingör. 

Oroligheterna eskalerar, danska motståndsrörelsen agerar och tyskarna utökar våldet och griper och dödar urskiljningslöst. Gestapo mördar i jan 1944 den danske prästen och dramatikern Kaj Munk. Han kom att bli en symbol för den danska motståndsrörelsen.

”Sundets röda nejlikor” kallades de skeppare/båtsmän, som hjälpte flyktingarna över sundet. Materialet till boken bygger på intervjuer med ättlingar till syklubbmedlemmar etc och på nyligen offentliggjorda samlingar. Ett gediget arbete av Palmkvist och så spännande och läsvärt om det besvärliga livet i ockuperat land!

Danska Anisette, född 1948, ”dök upp” i mina öron 1968, då hon ihop med Dandy Swingers vågade sig på ”River deep mountain high”! En ikonisk låt skriven av Phil Spector, Jeff Barry och Ellie Greenwich och som Ike & Tina Turner fick en monsterhit med 1966. Anisettes röst gav låten an annan dimension, som imponerade. Vågat och djärvt, men lyckat. Senare 1968 bildade hon Savage Rose, som gjort massor av bra musik genom åren. ”River deep mountain high”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Har hittat ännu en bok med koppling till bokförsäljning! Sharon Gosling kom 2022 med ”Bokhandeln i fyrtornet”.

Onekligen originellt att sälja böcker i ett fyrtorn, men det är centralpunkten i denna berättelse. Det ligger avsides i en by nära Aberdeenshirekusten i Skottland och dit har Rachel kommit. Hon tar hand om tornbutiken och har dessutom sin bostad där. Cullen och Ron är trogna kunder och besökare, liksom Ezra och Edie.

Tornet är på promenadavstånd från den lilla byn Newton Dunbar. Det är långt till närmsta bokhandel och tack vare internethandel i mindre skala, så kan verksamheten överleva.

Så en dag dyker Toby, en känd utlandsreporter som skottskadats i arbetet, upp. Han är i återhämtningsfasen (och nyskild) och tänker sig att skriva på sina memoarer, men blir nyfiken på tornet, personerna och byn. Fyrtornet byggdes tidigt 1800-tal av slottsparet MacDonald, varav maken dog i en våldsam brand i det stora huset vid samma tid.

En dag dyker den unga Gilly upp, en tonåring, som lever lite utanför. Hon bor i tält och hankar sig fram på ströjobb, men har en vass tunga. Ingen ska sätta sig på henne!

Det stora hotet i byn är Dora, som med pengar och ”användbara kontakter” försöker köpa på sig så många fastigheter hon kan och ”ta över” bygden. Folk i trakten anar oråd. Rachel och, inte minst, Toby börjar gräva i det hela och gör fynd både om fyrtornsbygget 200 år tidigare och i nutida entreprenören Doras agerande.

Detta är en omfattande och detaljrik bok om händelserna i den lilla byn. Intrigerna är stundtals kluriga, men har en spännande och stegrande uppbyggnad. Jag blev dock besviken över upplösningen, som snabbt avverkades i de sista kapitlen av 53. Hade förväntat mig en avslutning i ”samma noggranna stil” som resten av boken. Blev lite av ett ”platt fall” i slutet, men så tycker kanske inte du?

Deep Purple bildades 1968 och kom att bli ett av de riktigt ”tunga” banden. Deras andra studioalbum, ”The book av Taliesyn” (titeln pekar på en medeltida diktsamling från Wales), spelades in 1968. Denna ”upplaga” av bandet benämns Mark I och fler skulle följa! Men redan här finns Ian Paice (trummor) och Jon Lord (klaviatur) i gruppen, liksom Ritchie Blackmore (gitarr). Hela den här Mark-listan över tid och medlemmar kräver en egen utläggning…

På detta album finns en ”Anthem” skriven av Jon Lord och sångaren Rod Evans och redan där lyser Lords klassiska orgelspel och komponerande, som kommer finnas med i bandet länge, ja även länge efter spelningen vid Öja Slott, Ystad, i aug 2008. Så här lät Deep Purple i ”Anthem” 1968:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Faderland” inleds med en karta, som visar ”Det Stortyska Riket” 1964 efter segern i andra världskriget. Robert Harris skrev denna kontrafaktiska bok, som kom 1992.

Detta stora rike sträcker sig från Nordsjön ända ner till Svarta havet och Kaspiska havet och bortom Moskva och Uralbergen med Berlin som huvudstad. Adolf Hitler styr landet och förberedelser pågår för fullt för att fira hans 75-årsdag 1964.

Samtidigt pågår en kamp ”under ytan” för att få de som beslutade om förintelsen att försvinna. Det är personer, som dessutom ”berikat sig” rejält på offrens bekostnad. Men någon vill ha mer…

En amerikansk journalist, Charlotte Maguire, har funnit uppgifter, som kan leda till ett avslöjande av vad som hände. Kriminalpolisen mordutredaren Xavier March börjar på ett fall, som, visar det sig, går i samma riktning som det Maguire noterat. Sanningen kan komma att avslöjas. Gestapo får upp ögonen för detta och vill själva ”ta hand om fallet”. Och skyr inga medel…

USA’s president Joseph Kennedy och ambassadören Charles Lindbergh förväntas komma på ett försonande besök i Berlin i anslutning till firandet av Hitlers födelsedag. Samtidigt har Maguire tillsammans med March ett avslöjande scoop på gång… om de inte åker fast innan materialet hunnit ut ur Riket…

Så här kunde det ha blivit om kriget tagit en annan vändning. Detta är en tankeväckande och drygt 30 år gammal bok. Tänk som det kunde ha blivit om… En riktigt spännande bok, som även ger ett flertal igenkännande rundturer i Berlin. Klart läsvärd!

I veckan var det 80 år sedan andra världskriget slutade, men krigsfasorna och -lidandet tycks ha glömts bort när man ser till nutidens nyhetsförmedling. Det är ”goda tider” för krigsindustrin just nu. Stor efterfrågan och hög förbrukning. Varför är det så?

Steven Demetre Georgio föddes i London 1948. Mamma Ingrid var svenska och pappa Stavros grekcypriot. När paret tidigt skildes flyttade mamman med sonen till Gävle, där han gick skolan. Efter något år flyttade sonen till sin pappa i London, där han ”fastnade” i musiken. Första singeln kom 1966 och då hade han tagit sig namnet Cat Stevens! Inte helt obekant, eller hur?

Det kom många hits från hans penna! År 1970 var det ”Father and son” som härjade på listorna! År 1977 konverterade Cat Stevens till islam och året därpå tog han namnet Yusuf Islam. Skivutgåvorna sinade och blev till ett drygt 15-årigt uppehåll innan första Yusuf-albumet kom. Men här blir det ”Father and son”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Henry Morgan är tillbaka! Han dök upp i ”Gentlemen” 1980, återkom i ”Gangsters” 2005 och nu, fast då 2020, i ”Renegater”. Alla 3 romanerna skrivna av Kiviksboende Klas Östergren.

”Renegater” är en tjockis på ca 750 sidor, varav 167 är Östergrens Rapport om skandalen om Svenska Akademin och kulturprofilen/klubbägaren Arnault, gift med akademiledamoten Katarina Frostensson. I rapporten har Akademins 18 ledamöter döpts om efter grässorter. Östergren är Herr Svingel, Frostensson = Fru Timotej, Sara Danius = Fru Råg, Horace Engdahl = Herr Styvrepe, Per Wästberg = Herr Havre, Kristina Lugn = Fru Slok, bara för att nämna några. Det är en noggrann rapport skriven i ett (!) enda stycke och blir Östergrens slutord i Akademin, som han och några till lämnar efter oredan.

Henry Morgan kommer helt överraskande promenerande på vägen ner mot Östergrens bostad. Han kommer att stanna ett bra tag och vila upp sig på sin långa vandring från Wien till sonen i Norge. Det blir många samtal under gårdens i Kivik döende kastanj, inte minst om Morgans son, men även om Torstens Snögalleriet.

Flygplansförsäljningsförsöket till Sydafrika, ett reklambolags insatser och flera aktiva konsulter är andra bitar i denna bok. Låter kanske lite torftigt i min beskrivning, men så är det rakt inte!

”Renegater” har, på sedvanligt Östergren-vis, väldigt detaljerat beskrivna natur- och personskildringar.  Det är lätt att se Kiviksmorgonens skimmer framför sig. Långa innehållsrika meningar, kan säkert uppfattas som störande, men jag gillar flytet.

Boken, vars titel betyder f ö avfälling/överlöpare, är maffig. Mycket att läsa, men jag tyckte det var värt besväret.

Ett par-tre stenkast från Östergren bor en annan ordrik man, Ulf Lundell. ”Nästan din granne” skulle jag kunna skriva och då tänker jag på Lundells ”Nästan ditt namn”! Låten fanns på albumet ”På andra sidan drömmarna” (1996), men här har jag valt inspelningen från Live påTyrol 2005. Det suggestiva gitarrtemat spelas av Janne Bark, också han boende på Österlen. Och som det inte räcker, så har även gitarristen Jens Frithiof Österlenanknytning! Lokala gänget i farten! Och då har jag inte ens nämnt Kiviksbon Ranelid… Njut nu av gitarrslingorna i ”Nästan ditt namn”!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!