Been dazed and confused…
Idag är det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Tungviktare står på schemat idag! ”Led Zeppelin - en biografi” är en stor och maffig bok där vi får följa medlemmarna från begynnelsen till strax innan boken nyligen gavs ut. Den är skriven av Mick Wall, journalist och författare med bl a en bok om Metallica på sitt samvete. Livet för herrar Page, Plant, Jones och Bonham beskrivs ganska ingående, men på de ca 525 sidorna lyckas man ändå undvika att berätta att bandet år 2006 tilldelades ”Polar Music Prize”…
Däremot ägnar författaren sida upp och sida ner åt att berätta om framför allt Jimmy Pages intresse för det ockulta och magiska, där mycket kretsar kring en Aleister Crowley och hans ”läror”. Alldeles för många sidor ägnas åt detta, som kanske i och för sig, kan ha haft en inverkan på bandets musik, men som musikintresserad är jag inte intresserad av att gå så djupt in i det ockultas värld - jag nöjer mig med att få veta mycket om och kring bandet, som t ex vad de tyckte om att få ”Polarpriset”… Vilket jag dock inte fick veta…
Jimmy Page och John Paul Jones var etablerade studiomusiker redan i 20-årsåldern och spelade på många andras hits innan Page blev medlem i The Yardbirds. Bandet hade ett eget sound och lyckades få några storsäljande singlar, men är kanske mest kända för att ha haft några ”skapliga” gitarrister… förutom Page kan Eric Clapton och Jeff Beck nämnas.
Senare halvan av 1968 var gruppen på väg att splittras, men man hade ett par turnékontrakt, som man ville fullfölja. Så Page och Jones lockade till sig sångaren Robert Plant och trummisen John Bonham och ändrade gruppens namn till New Yardbirds - de gjorde bl a 5 spelningar i Sverige och några i Danmark. Därefter blev de Led Zeppelin, ett gruppnamn, som ibland tillskrivs Who-trummisen Keith Moon och ibland George Harrison. Förleden Led lär komma ifrån engelskans ord för bly ”lead”, som för uttalets skull kortades till ”Led”. Gruppens första album kom redan i januari 1969.
Boken beskriver ganska noggrant, att man ”lånade” friskt från gamla blues-hjältar och ibland inte var så noga med att ange detta på skivorna. Detta visar bl a i att tidiga utgåvor av skivorna kan ha andra kompositörsnamn på en del låtar än senare utgåvor… Ibland hinner verkligheten ifatt…
Peter Grant, deras legendariske manager, beskrivs också, liksom gruppens turnerande - ett hektiskt liv i en fri och livlig tid. Det finns nästan inga gränser för vad som händer och sker, både på och vid sidan om scenen.
Vad tyckte jag nu om denna bok? Ja, jag är, för att låna en tidig låttitel från bandet, ”Dazed and confused” och irriterad över den långa resan i det ockulta, men uppskattar den övriga läsningen om gruppen och dess 12-åriga historia. Led Zeppelin splittrades hösten 1980 efter att John Bonham avlidit, 32 år gammal. Boken är värd att läsa, men ha inte dåligt samvete för en ”snabbläsning/-ögning” av det ockulta…!
Och vad serverar jag då efter alla dessa rader? Jo, först ett litet fynd från ett TV-program från 1957! Jimmy Page är 13 år gammal och spelar gitarr i ett skiffle-band i en talangjakt i BBC1. Det blir både musik och intervju - känns kanske inte som programledaren har stenkoll på musiken, men kul bilder blev! http://www.youtube.com/watch?v=j0tAOIQiz-8&feature=fvwrel
Till detta vill jag gärna visa ett exempel på att John Bonham inte bara ”slog på trummorna” utan ”spelade” på dem och förde den här låten vidare i ett drivande och musikaliskt tempo- och anslags-skiftande, som få, om någon annan, trummis var och är kapabel till! Låten heter ”Kashmir” - här i en liveinspelning, men var ursprungligen från bandets 6:e album, ”Physical graffiti”. http://www.youtube.com/watch?v=73dvrir5kig
Till sist kan jag inte undanhålla er Led Zeppelins kanske mest kända låt - ”Stairway to heaven”, från bandets ”IV” album. http://www.youtube.com/watch?v=w9TGj2jrJk8 8 minuter ren musikhistoria!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
