I’m a prima donna, I can rule the world…
Idag är det Fredag! Och ännu en “Litterära Hörnan”!!!
Och idag skriver jag om en riktig Primadonna, minst ett strå vassare än den donna, Christina Aguilera, som framför textraden i rubriken. Jag har läst boken ”I förtroende” skriven av Kjerstin Dellert.
Primadonnan Kjerstin Dellert delar här med sig av sitt liv och leverne ”i förtroende” - ja, så skulle man nog bäst beskriva den här boken, som gavs ut år 2000. Vi får följa Dellert från hennes födelse 1925 genom livets olika skeenden och konstaterar ganska snart att det är en dam med en egen vilja, ibland t o m högst egen…
Hon har haft förmånen att jobba med många av ”De Stora”, som Jussi Björling, Sixten Ehrling, Elisabeth Söderström, men även haft orken att ta sig an annat är själva sången och teatern. Debuten skedde i Sköna Helena i Göteborg, 1951 och hon gick i pension från Operan i Stockholm 1979. I början av 80-talet tog hon tag i renoveringen och återskapandet av Confidencen, Ulriksdals slottsteater och blev samtidigt ”Teaterdirektör”. Hon räddade huset, som byggdes på 1670-talet, och teatern.
Dellert har ”skapat rubriker” många gånger genom åren, inte minst när hon 1968 gifte sig med den 17 år yngre balettdansören Nils-Åke Häggbom. Rubriker har det också blivit i samband med djärva teaterkreationer, som ibland varit både ”välskurna” och tunna, nästan genomskinliga.
Boken avslutas med en Dellertsk sammanställning över sitt liv och hon plockar några rader ur sin dagbok:
”…har livet lärt mig…
att hälsan är en av de viktigaste saker som finns
att avundsjuka är lönlöst…
att ljuga är opraktiskt…
att familjen är en styrka…”
Detta är en läsvärd bok, ibland även tänkvärd! Kjerstin Dellert har hunnit med mycket och har lyckats berätta om det på ett fängslande sätt, utan att få det till att bli en lång uppräkning av alla spelade roller eller sjungna arior. Det är kul att läsa om möten och människor från hennes liv - episoderna är många och underhållande.
Dellert lyckades ju med konststycket att komma in på Svensktoppen också under sin framgångsrika karriär. Den här låten, en gammal Emil Norlander-slagdänga med lätt justerad text, kom 1976 http://www.youtube.com/watch?v=RqSXWExfF8Y . Är f ö ganska övertygad om att det är Benny Andersson på dragspel i den här ”Oh min Carl Gustaf”.
Och så plussar jag på med ”Kattduetten” av Rossini -
http://www.youtube.com/watch?v=dI2qnavDzng&feature=related - det är ju fredag, så varför inte ta en jamare…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
