In search of the lost chord...
Äntligen fredag! Det verkar vara ett tag se’n det var fredag senast… Men det blir ingen bok idag, jag väljer några rader om musiker i stället.
Två briljanta musiker har på kort tid lämnat oss för att spela vidare i en annan värld. Musikerna har aldrig spelat tillsammans, men båda brann för sin musik och båda var lika ödmjuka och lågmälda. Den 2 juli avled Bengt Hallberg, 80 år gammal, och den 26 juli gick 74-årige J.J. Cale bort.
Ingen av dem gjorde så stort väsen av sig, men skapade och medverkade i mycken vacker musik under en lång karriär. Hallberg spelade med de flesta av jazzens stora, som Stan Getz, Arne Domnérus, Quincy Jones, Alice Babs och Lee Konitz och spelade på Jazzfestivalen i Ystad så sent som augusti förra året. Han har även skrivit filmmusik, bl a till ”Madicken”.
Cale ville helst ägna sig åt att komponera och fick många av sina låtar framförda av de ”tunga namnen” inom rocken, varav Eric Clapton kan nämnas.
Jag ber att få tacka för att jag fått njuta av deras musikaliska glädje, fantasi och värme med att få spela några go’a låtar.
”Dinah”, som visserligen inte skrevs av Hallberg, blev dock i hans eget arrangemang lite av hans signaturmelodi - Varsågoda:
Cales mest kända låt, förutom ”Cocaine”, är ”After midnight”. Här spelar han den och ”Call me the breeze” tillsammans med Eric Clapton live på Crossroadsfestivalen 2003.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
